Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 8 juli 1944 - Industrins konsträttsskydd, av G A Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 juli 19 A A
813
Industrins konsträttsskydd
Kapten G A Berg, LSTF, Stockholm
Konsthantverk och konstindustri äro sedan snart
två decennier inbegripna under lagens
skyddsbestämmelser för bildande konst. På sistone ha
begreppen konsthantverk och konstindustri
sammanfattats under ordet nyttokonst. Till
nyttokonsten måste emellertid även räknas
byggnadskonsten — arkitekturen, som redan tidigare
hänförts till bildande konst.
De flesta av oss veta, att måleri, skulptur och
grafik äro rättsligen skyddade mot efterhärmning
eller s.k. plagiering. Den stora massan av
teknikens män har dock icke brytt sig om att sätta
sig in i, att all nyttokonst åtnjuter lagens skydd.
Så är exempelvis en originell, välkonstruerad och
i linjeföringen konstnärlig brobyggnad lagligen
skyddad mot efterbildning lika väl som en
målning av en av våra stora mästare.
Fordom ansågs förmågan att kläda
ändamålsenligheten i byggnadskonst i en s.k. oklanderlig,
dvs. ofta från kända stilförebilder hämtad
"estetisk" dräkt vara det utslag av konstnärskap, som
gjorde alstret till nyttokonst. Därigenom kom
onödig tid och kostnad att ägnas åt t.ex.
stilinriktning av yttre fasader på byggnader liksom
åt formen på möbler, under det att föga tid
ägnades åt utforskandet av de behov, som skola
tillgodoses genom byggnaden eller möblerna, samt
åt det tekniska lösandet av behovsproblemen.
Numera inser man, att efterföljd av stilförebilder
och iakttagande av uppställda regler för dekor
endast är ett akademiskt arbete i inlärd schablon, ett
epigonarbete, medan det originella, av
konstnärlig individualitet präglade, slutliga utformandet
av byggnaderna liksom av möblerna konstituerar
konstnärsrätten och därmed rättsskyddet. Då det
gäller nyttokonst, krävas alltså behovsforskning,
tekniskt kunnande och konstnärligt handlag.
Insikt i dessa tre hänseenden kräves också för att
förstå nyttokonsten. En konstkritiker, som icke
har teknisk kunskap, behöver vägledas av den
tekniskt kunnige yrkesmannen; först då öppnas
hans ögon för nyttokonstens innersta väsen.
Låt oss höra efter vad professor Gösta Eberstein
säger om skyddet för konst inom hantverk och
industri. I tidskriften SIMS 1942, h. 1, skriver
han följande:
"Begreppet konstverk äger faktiskt den märkliga
förmågan att kunna medföra, som termen lyder, lagändring utan
lagstiftning. Att ett begrepp kan åstadkomma en så kraf-
DK 343.533 + 347.787.5
lig verkan, beror av dess anknytning till det allmänna
föreställningssättet. Lagstiftaren har nämligen icke själv
definierat, vad som skall förstås med konstverk eller verk
av bildande konst, utan appellerar direkt till det gängse
föreställningssättet och då framför allt till dem som hava
erfarenhet och kunskap inom området. Detta
föreställningssätt är nu ingalunda någonting konstant utan
undergår märkbara förändringar från tid till annan. Såsom
exempel härpå ber jag få ställa emot varandra vår nu
gällande svenska lag om rätt till verk av bildande konst av
1919 och dess närmaste föregångare som var av 1897.
Enligt 1897 års lag skyddades efter dess 1 par. ’originalt
konstverk’, men detta begrepp uppfattades vid denna
tidpunkt på ett annat sätt än nu. Därunder ansågs endast
falla sådana skapelser, som uteslutande eller alldeles
övervägande hade ett estetiskt syfte, såsom måleri och
skulptur men däremot icke alster av konsthantverk och
konstindustri. Under de något mer än två decennier, som
förflöto till dess vår nuvarande lag tillkom, hade det
emellertid skett en sådan förskjutning, i det allmänna
föreställningssättet, att 1919 års lagstiftare (år 1926) ansågo sig
konstatera, att numera inbegrep man under ’originalt
konstverk’ även alster av konsthantverk och konstindustri.
Och på samma sätt pågår uppenbarligen alltjämt en
förskjutning i det tysta. För denna ur rättslig synpunkt
onekligen intressanta påverkan, som det gängse
föreställningssättet har på rättsutvecklingen, finnes emellertid en gräns.
För att av lagstiftaren godtas såsom konstverk, måste
alstret äga originalitet. Det måste vara framsprunget ur
en konstnärsindividualitet.
Erik Gustaf Geijer, som fällt det hos oss bevingade ordet
att det personliga är det högsta i historien, har också sagt,
att varje människa överträffar alla sina medmänniskor i
något och kan göra något bättre än alla andra. Att ge en
var tillfälle att realisera detta något är livsrummets
innersta uppgift. Man kan känna sig tveksam, om Geijer
verkligen har rätt, när han menar, att varje
genomsnittsmänniska är i stånd att göra någonting bättre än alla andra.
Men i fråga om konstnären ligger saken annorlunda till.
Han är mäktig att skapa verk, som präglats av hans
personlighet, och detta faktum är det, som ytterst bär upp
hela konstnärsrätten.
Såvitt jag kan se, är för vår nordiska rättsordning
särskilt karakteristisk en strävan att så långt möjligt ge varje
enskild medborgare ett eget livsrum, inom vilket han kan
leva sitt eget liv och utveckla sina individuella egenskaper
och färdigheter utan intrång från andra. Detta livsrum
ger honom rättsordningen dock icke bara för hans egen
skull utan för att samtidigt sätta honom i tillfälle att efter
måttet av sina krafter göra en insats, som kommer det
hela, samhället, till godo. Härigenom får den individuella
friheten sitt syfte bestämt och även sina gränser dragna. Denna
frihet är motsatsen till självsvåld, den är en frihet under
lag. Den får icke inkräkta på andras livsrum eller innefatta
angrepp på samhället självt. Men med denna begränsning
skola de individuella krafterna ha fritt spelrum."
Till belysande av rättsskyddets funktion
refereras följande fall. Tvisten stod mellan två glas-
♦
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
