Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 8 juli 1944 - Ny metod för harmonisk analys och ny mekanisk analysator, av E L - Elektriska järnvägars energiförsörjning, av B R - Järnvägselektrifieringen i Schweiz, av B R - To Traditioner, af Kumbel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(834
TEKNISK TIDSKRIFT
märke; linjen mellan de bägge punkterna är grundtonens
storlek och fas. Efter omställning av kuggväxeln upprepas
förfarandet till dess att det önskade antalet övertoner
erhållits. Upp till 12 :e deltonen kan erhållas med
apparaten. Noggrannheten är 1—2 % för amplituden och 1—2°
för fasvinkeln (Akust. Z. 1943 h. 2). EL
Elektriska järnvägars energiförsörjning.
Energiförsörjningsproblemen för järnvägarna bedömas ofta olika av
företrädare för den allmänna kraftdistributionen resp.
för järnvägarna. Åtskilliga tyska undersökningar sägas ha
visat, att det ur järnvägens synpunkt i allmänhet är mera
ekonomiskt och även ur driftsynpunkt fördelaktigare att
ordna energiförsörjningen för banorna oberoende av
distributionssystemet för den allmänna kraftförbrukningen. För
distributionsföretagen däremot erbjuder ett införlivande
av kraftförsörjningen till järnvägarna ökade
avsättningsmöjligheter och även fördelar ur driftsynpunkt. Vid
bedömande av hur de olika för- och nackdelarna skola
värderas bör man emellertid framför allt ta hänsyn till vilken
lösning, som blir den gynnsammaste ur det allmännas
synpunkt. Denna lösning måste då också väljas, även om den
medför nackdelar för den ena parten eller tvingar honom
att avstå från fördelar, som ett annat alternativ skulle ha
givit honom. (I Sverige ha vi som bekant på 1920-talet
valt och sedermera fasthållit vid systemet med omformning
från det allmänna distributionssystemet.)
För anslutning av enfasnäten för 162/3 p/s till 50 p/s
trefasnäten fordras en omformning av strömarten, som kan
åstadkommas antingen i strömriktare eller med roterande
maskiner. Tyvärr är omformning i strömriktare trots ett
mångårigt utvecklingsarbete vid de tyska riksjärnvägarna ännu
icke så utexperimenterad, att man hittills har vågat sig på
att tillämpa metoden för större anläggningar. Omformning
i roterande maskiner representerar däremot en tekniskt
fullgod och beprövad lösning. Omformarna kunna
antingen ställas upp i understationer, som förläggas längs
järnvägen och mata in kraft direkt i kontaktledningen
(fördelad omformning), eller också kunna de
sammanföras i ett förhållandevis litet antal storstationer, varvid
kraften överföres till kontaktledningarna över ett särskilt
ledningssystem för 162/3 p/s (central omformning).
Vid en jämförelse mellan de olika systemen, som utförts
av H Weinrath, utgår denne ifrån att det finns ett
trefasigt ledningssystem för 110 kV, i vilket knutpunkterna
kunna matas med fjärrledningar av ungefär 250 km
längd. Samma spänning och maskvidd antas för det
en-fasiga fjärrledningsnätet. För effektförbrukningen vid
järnvägen och i den allmänna distributionen antas olika
värden: 10, 30, 50 och 70 MW/år medeleffekt. Dessutom
undersökas alla möjliga kombinationer mellan dessa
värden för järnvägen resp. för den övriga distributionen,
varigenom man får en överblick över hela effektområdet.
Följande alternativ ha jämförts:
helt skilda kraftförsörjningssystem för järnvägen och för
den övriga förbrukningen;
geménsam kraftförsörjning för båda näten, dels med
fördelad omformning, dels med central omformning;
skilda kraftförsörjningssystem för järnvägen och för
den övriga förbrukningen men med samköming mellan
systemen.
Utredningen har givit den uppfattningen, att det är
nödvändigt att för kraftförsörjningen av större 162/3 p/s
järnvägar ordna ett särskilt ledningsnät för 162/3 p/s med
matning huvudsakligen från egna kraftstationer. När de tyska
riks järnvägarna inom överskådlig tid komma att få ca
9 000 bankm elektrifierade, erfordras en årsmedeleffekt
i omformarstationerna på ungefär 945 MW, räknat efter
ett medelvärde för den specifika energiförbrukningen per
strömavtagare av 872 MWh/km år.
Merkostnaden för hela energiförsörjningssystemet vid
fördelad omformning jämfört med systemet med skilda nät
blir minst i anläggningskostnader 290 MRM och för för-
nyelse och underhåll 18,9 MRM/år. Dessutom uppstår
en ökning i energiförlusterna av 1 560 000 MWh/år.
De 290 MRM i ökade anläggningskostnader skulle räcka
till för att bygga de stationära elektriska anläggningarna
för en 600 km lång högtrafikabel fjärrbana. ökningen i
energiförbrukning i detta exempel är omkring dubbelt så
stor som det nuvarande totala årsbehovet för alla de tyska
riksjärnvägar, som för närvarande äro elektrifierade med
162/3 p/s. För att alstra denna energimängd i
värmekraftverk skulle det gå åt 4 Mt mindervärdiga kol (2,5 kg/kWh).
För att undvika detta slöseri är det nödvändigt att avstå
från ett gemensamt kraftförsörjningssystem för allmän
distribution och för järnvägar och att i stället för
kraftleveranserna till 162/3 p/s järnvägar ordna ett särskilt
ledningsnät för denna frekvens. För att dessa åtgärder skola
leda till tillfredsställande resultat måste de igångsättas
samtidigt med åtgärderna för det fortsatta utbyggandet av
trefasnäten. För att vid behov kunna ordna energiutbyte
mellan de två kraftsystemen bör lämpligen ordnas med
överföringsmöjligheter för ungefär 10 % av totaleffekten
på järnvägens nät (ETZ 1943 h. 45/46; Elektr. Bahnen
1943 h. 2). BR
Järnvägselektrifieringen i Schweiz. Den första
elektrifierade järnvägen i allmän trafik öppnades 1888. Sedan
denna tid har järnvägselektrifieringen gjort stora framsteg.
I slutet av 1943 var av hela det 2 917 bankilometer
omfattande järnvägsnätet tillhörande de schweiziska
förbundsjärnvägarna (SSB) 2 332 km, dvs. 80 % elektrifierade. På
denna del av nätet utfördes emellertid ungefär 95 % av
det totala transportarbetet uttryckt i tonkilometer.
Motsvarande siffror för SJ äro 41 % av antalet bankilometer
och 82 % av transportarbetet i vagnaxelkilometer.
SSB förfogar nu över fem egna kraftverk, byggda under
åren 1920—1928. Gemensamt med andra företag äger SSB
dessutom Etzelverket, som togs i drift 1937, och
Ruppers-will, som började byggas 1942 och soin skall vara i drift
1945. Den installerade effekten i dessa kraftstationer var
295 MW 1942. Energiförbrukningen samma år var 714 000
MWh mot 50 000 MWh 1922. Förbrukningen av kol för
ånglok har gått tillbaka från 0,7 Mt år 1913 till knappt
0.15 Mt 1942.
Den elektriska bandriften utgör i dag en viktig faktor i
landets hushållning och för dess värnkraft. Elektrifieringen
anses också bli av stor betydelse i framtiden, då Schweiz
som Europas "vändskiva" kommer att få fylla viktiga
trafikuppgifter (Elektrizitätswirtsch. 1944 h. 1). B R
To Traditioner
Gru k om Form og Indhold
Svenskerne er en sa hövlig Nation
og véd det med saadan Bestemthed,
saa bag den urbane, servile Fagon
gror der i Tryghed en ny Tradition
af inderlig oförskämthet.
KVM BEL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
