Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 15 juli 1944 - Sulfitmassa och papper i Förenta Staterna, av Axel Ekwall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(838
TEKNISK TIDSKRIFT
30 % relativ fuktighet. En hygrometer ingår
därför i den obligatoriska utrustningen för varje man.
Mellersta västern var tidigare rik på högvärdig
barrskog. Största delen härav har för länge sedan
förbrukats. Den naturliga återväxten består mest
av buskartad lövskog, som en lång tid endast
tjänade till hemvist för rådjur och annat vilt. Allt
eftersom förståelsen för en långsiktig skogsvård
trängt igenom, har man hos en del företag börjat
plantera barrskog, medan man på andra håll gått
in för att vårda den befintliga lövskogen och \
sinom tid utnyttja dess ved som råmaterial för
massatillverkning. I Nya England synas
skogs-förhållandena ligga något bättre till än i mellersta
västern. I båda delarna av landet förekommer
det dock fortfarande, att man måste lägga ned
skogsindustrier, därför att kringliggande skogar
sluta vverkats.
Främsta orsaken till den mindre
tillfredsställande skogssituationen i stora områden av Förenta
Staterna är nog, att man saknar sådana lagar,
som skulle kunna förhindra kalhuggning och få
markägarna att sörja för återväxt.
Sulfitmassa tillverkas i Förenta Staterna av
många sorters ved. Olika trädslag brukas för
sulfitved i olika delar av landet. Vid de enskilda
fabrikerna blandar man i allmänhet ved av det
förhärskande trädslaget med större eller mindre
mängder ved av andra slag. Barrträd lämna den
vanligaste sulfitveden. I de mellersta och östra
staterna brukas sålunda spruce och balsam fir, av
vilka den förra mycket liknar vår gran. På
Stilla-havskusten erhåller man sulfitved av barrträden
western hemlock, white fir och Sitka spruce.
Western hemlock har en ved, som är praktiskt
taget fri från harts, och som lättare än spruce
och fir kan uppslutas till en massa med hög halt
av alfacellulosa. Det är sålunda ingen tillfällighet,
att western hemlock lämnar råmaterialet för den
mest betydande tillverkningen av konstsilkemassa
i Förenta Staterna. Även ved av sydstaternas tall
brukas till råmaterial för konstsilkemassa. För att
man skall kunna koka denna tallved enligt
sulfitmetoden, avverkas träden vid en ålder av 8—12
år, då deras hartshalt ännu är relativt låg.
I sulfitved av barrträd blandar man på många
håll in ved av olika lövträd, såsom björk, asp,
pop-pel, ask. lönn och bok. Vid ett par sulfitfabriker
kokar man enbart ved av björk och andra lövträd.
För närvarande tillverkas mer än 100 000 t/år
sulfitmassa av lövved i Förenta Staterna. Massa
av lövved begagnas företrädesvis som tillsats i
annan massa för framställning av tryckpapper, då
den bidrar till att ge produkten önskad bulk,
slät yta och ogenomskinlighet. Behovet av en
kort-fibrig massa för papperstillverkning
åskådliggöres av att vissa partier sodamassa av lövved
importerats till Sverige från Förenta Staterna.
I jämförelse med ved äro andra fibermaterial
kvantitativt sett av underordnad betydelse för
papperstillverkning. Då det för närvarande råder
brist på lump, har man vid olika pappersbruk
börjat använda linväxten till råmaterial för
finpapper och sedelpapper. De officiella sedlarna för
många länder tryckas i Förenta Staterna. Från
vissa länder synes efterfrågan på sedlar ha ökat
i betänklig grad under kriget.
Kostnader
Under åren närmast före kriget betingade
sulfitved av spruce i mellersta västern genomsnittligen
samma pris, som före kriget kunde anses normalt
för sulfitved i mellersta Sverige. I östra staterna
var sulfitveden på de flesta ball 20 % dyrare,
medan man vid Stillahavskustens fabriker i stället
fick veden ungefär en tredjedel billigare.
Kol, svavel, kalksten och kemikalier för
blekning betinga i stort sett samma pris vid
amerikanska som vid svenska sulfitfabriker. Priset för
ånga är normalt omkring 2,75 kr/t i mellersta
västern och i öster, men endast 1,75 kr/t vid norra
Stillahavskusten, där man mestadels använder
billigt träavfall som bränsle. Motsvarande priser
pä elektrisk energi äro 2,5—3,0 respektive 1,25
öre/kWh.
Arbetslönerna inom massaindustrin äro i
mellersta västern och de östra staterna i allmänhet
2,50—3,00 kr/h. Pa vissa håll har lokal
konkurrens om arbetskraft med automobilindustrin
drivit upp lönenivån över 3,50 kr/h. Vid norra
Stillahavskusten är arbetskraften så dyr som 4,25 kr/h.
Detta kompenseras dock i många fall av storleken
hos fabrikerna, som gör att dessa kunna drivas
med endast 5—7 arbetstimmar totalt per ton
massa (fig. 3).
I konkurrens med Stillahavskustens och de
nordiska ländernas gynnsammare belägna
massaindustri arbeta många mindre sulfitfabriker i
mellersta västern och de östra staterna med
mycket snäv vinstmarginal. Under depressionstider
skulle man här vara tvungen att nedlägga driften
vid många anläggningar, såvida massan ej
förbrukades i tillhörande pappersbruk.
Importerad sulfitmassa har i USA främst att
Fig. 3. Bilar i stället för cyklar utanför fabrikerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
