Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 22 juli 1944 - Autogiron, av Bkn - Praktisk handledning för segelflygare, av sah - Om segelflygning och dess energikällor i atmosfären, av A Lg - Fräsning, av Bn - Elmotordrivna handverktyg, av Bn - VDI-Durchfluss-Messregeln, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 juli 19 A A
883
DK 629.135.42
Autogiron, av K G Molin, Riolf von Bahr och S
Luthander. Bonniers, Stockholm 1943. 127 s., 42 fig. 5,50 kr.
Det är nu åtskilliga år sedan några mera
anmärkningsvärda tekniska nyheter på autogirons område synts i
fackpressen. Ej heller synes autogiron ha blivit föremål för
storserietillverkning för krigsändamål; typen har knappast
omnämnts i frontreportagen. Autogirons tekniska
utveckling förefaller sålunda att för tillfället ha stannat av, men
ännu torde det vara för tidigt att profetera, om denna
stagnation är definitiv och typens roll kommer att
över-tas av helikoptern eller om autogiron skall väckas till
nytt liv under efterkrigsperioden.
Svensken Rolf von Bahr har gjort en stor insats på
auto-giroområdet, ty få autogiroflygare i världen ha flugif så
mycket och under så skiftande förhållanden som han.
Hans verksamhet har under senare år varit inriktad på
spaning efter minor och rapportering av isförhållanden,
något som eftertryckligt demonstrerar autogirons
användbarhet och — efter fyra års avspärrning från maskinernas
tillverkningsland — dess slitstyrka och pålitlighet.
Boken om autogiron inledes med en historisk översikt
av ingenjör K G Molin. Juan de la Ciervas arbete
beskrives, det engelska Ciervabolagets arbete passerar revy,
och de amerikanska licenstagarnas friska grepp på frågan
om "var mans autogiro" behandlas ingående. Att
autogiron använts i ryska armén är en nyhet. En tabell med
data över tolv olika autogirotyper med flygvikter från
590 till 1 840 kg avslutar historiken.
Andra avsnittet är von Bahrs erfarenheter från flygningar
med autogiro, en klargörande och bitvis rent av
spännande uppsats om autogirons manövrering och
användbarhet under varierande förhållanden — inte minst i
svensk fjällterräng.
Sten Luthanders redogörelse för autogirons aerodynamik
omfattar mer än halva bokens omfång och är ett gediget
arbete. Först ges en jämförelse mellan autogiron och
flygplanet, där förmågan till långsam flygning samt
stabilitets- och styrningsfrågorna erbjuda särskilt intresse. I den
därefter följande redogörelsen för rotorns aerodynamik
finner man "pudelns kärna" så uttryckt, att rotorn kan
anses som ett mellanting mellan vindmotor och propeller;
de inre två tredjedelarna av rotorbladen fungera som
vindmotor, den yttre tredjedelen som en bärande propeller.
Detta och andra för autogiron karakteristiska
förhållanden behandlas ingående.
Boken kan rekommenderas för dem, som önska sätta sig
in i det roterande vingsystemets teori och praktik. Bkn
DK 533.6 : 629.135.15
Praktisk handledning för segelflygare, av C O
Hugosson. Bonniers, Stockholm 1944. 144 s., 53 fig. 5,75 kr.
Denna första helt svenska handledning i segelflygning
inledes av en kortfattad redogörelse för segelflygningens
teori samt uppvindar och övningsplatser.
Efter en fyllig och praktiskt upplagd beskrivning av de
olika startmetoderna följer sedan bokens huvuddel, som
skildrar utbildningen för de olika diplomen fram till mera
avancerad termikflygning, sträckflygning och
instrumentflygning. Enligt förordet är boken främst upplagd för
instruktionsbruk, men härigenom har framställningen fått
en systematisering och en rikedom på praktiska
detaljanvisningar, som gör dess läsning synnerligen givande och
intressefylld även för flygadepten.
Boken avslutas med en sammanställning av de viktigaste
officiella bestämmelserna kring segelflygningen. Icke minst
ur denna synpunkt är boken synnerligen välkommen, sah
DK 533.6 : 629.135.15
Om segelflygning och dess energikällor i atmosfären,
av H Henriksson. Särtryck ur Elementa, Stockholm 1944.
44 s. 2,40 kr.
Man har vant sig vid att i de populära framställningarna
öm segelflygning finna större delen av utrymmet ägnat åt
olika typer av segelflygplan och deras konstruktiva
detaljer, under det de atmosfäriska förutsättningarna för
segelflygning, hangvindar, termik osv. behandlas liksom
i förbigående.
Föreliggande lilla skrift skiljer sig betydligt från detta
normalschema, i det att den uteslutande består av en
analys av de atmosfäriska villkoren för segelflygning, och
även om framställningen kan sägas vara populär, är den
samtidigt så koncentrerad, att den likafullt hos läsaren
förutsätter en viss tankeanspänning, åtminstone för den
som ej tidigare bekantat sig med adiabatiska gradienter,
temperaturinversioner, atmosfäriska vågrörelser,
konden-sationsnivåer osv.
Man får vid läsningen av häftet ovillkorligen det
intrycket, att mera avancerad segelflygning helt enkelt icke
är möjlig utan en intim förtrogenhet med just det
kunskapsmaterial, som förf. här meddelar. Skriften kan med
nöje läsas även av dem, som kanske hysa ett mera passivt
intresse för segelflygsporten men som i alla fall önska
att i meteorologiska stycken utöka sin allmänbildning.
A Lg
DK 621.914
Fräsning, av Oscar Bergman, 2:a uppl. Wahlström &
Widstrand, Stockholm 1944. 314 s., 365 fig. 16,50 kr.
De handböcker i järn-, metall- och träbearbetning, som
för ett tiotal år sedan utgåvos av ingenjör Bergman, ha
under de senaste åren utgått i nya upplagor. Nu föreligger
även den del, som behandlar fräsning, i en andra upplaga,
vilken i huvudsak är ett omtryck av den första.
Redan tidigare har bokens första upplaga med lovord
omnämnts i Teknisk Tidskrift, och de då fällda omdömena
stå sig fortfarande. Vid ett förnyat studium av boken
förvånar man sig över att förf. förmått få med så många
aktuella sakförhållanden om det praktiska utförandet av
fräsningen.
De få detaljanmärkningar, som kunna göras, äro endast
de undantag, som bekräfta påståendet, att boken är
synnerligen lämpad för praktiken. Bn
DK 621.9-83
Elmotordrivna handverktyg, av Einar Thanderz. Åhlén
och Söner, Stockholm 1944. 161 s., 207 fig. 9,75 kr.
Statens Hantverksinstitut utger som ett led i sitt arbete
på yrkenas förkovran en serie tekniska handböcker, och
i denna ingår ovannämnda arbete. Som titeln anger
behandlas motordrivna handverktyg, vilka få en allt
vidsträcktare användning i såväl industrin som hantverket.
En grundlig inventering av förefintliga verktyg göres och
i korthet anges deras användning, verkningssätt och rätta
handhavande. Genom riklig illustrering förtydligas texten,
och vidare anges regelbundet i figurtexten de firmor, som
tillverka ifrågavarande apparater. I många fall synas
verktygen bestickande, men ännu tarvas nog åtskilligt arbete
på deras förbättring särskilt med hänsyn till slitstyrkan.
Denna sak påpekas också mycket riktigt, då det anges, att
en del verktyg behöver en översyn och reparation redan
efter 500 h drift. För en del ändamål, såsom sågning, ha
ännu ej apparaterna kommit i allmänt bruk, då de rent
konstruktivt ej äro fullt tjänliga. Utöver den rena
beskrivningen av apparaterna förekommer ett par kapitel om
deras anslutning till elnätet och vad därvid är att iaktta
med hänsyn till i författningarna förekommande
säkerhetsbestämmelser. Bn
DK 389.6 : 531.732/.733 : 532.570.2
VDI-Durchfluss-Messregeln, DIN 1952, 5:e uppl.
VDI-Verlag, Berlin 1943. 40 s„ 24 fig., 13 pl. 9,50 kr.
Mätning av vätskor och gaser vid genomströmning med
munstycken och strypflänsar är ju en teknik som i viss
mån blivit standardiserad och normerad. Man kanske där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
