Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 29 juli 1944 - Erfarenheter av kamjärn, av Erling Reinius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 juli 19AA
901
Den största vinsten erhålles, då kamjärnet
användes i sådana betongkonstruktioner, vilkas
dimensioner äro oberoende av järnpåkänningen,
t.ex. vattenbyggnader, stödmurar, grundmurar,
bjälklagsplattor i bostadshus m.m. I sådana fall
består vinsten väsentligen av den minskade
kostnaden för armeringen.
Vid ombyggnad av dammen vid Hammarforsens
kraftverk i samband med höjning av dämningen
uppgjordes förslag först för armering med
rundjärn St 37. När sedan kam järnet kom i
marknaden, ändrades armeringen, varigenom järnvikten
minskades från 110 t till 65 t, alltså en besparing
i järnvikt med 45 t eller 41 %. Med hänsyn
jämväl till kamjärnets högre à-pris blev kostnaden
för armeringen 67 % av den ursprungliga.
Arme-ringen utgjordes huvudsakligen av yt- och sprick
-armering, varför rundjärn St 52 icke kunde
komma i fråga vid jämförelse. Dess vidhäftning är
nämligen för liten för att hållfastheten skall kunna
utnyttjas i ytarmeringen5.
Vid Selsfors kraftverksbygge användes ca 550 t
kamjärn. Om rundjärn St 44 hade använts, skulle
järnåtgången ha blivit ca 800 t, alltså 250 t större.
Besparingen i järnvikt uppgick således till 31 %.
Kostnaden för armeringen blev 79 % av den
ursprungliga. Någon ändring i betongdimensionerna
kommo icke i fråga annat än vid några bjälklag
1 kraftstationsbyggnaden.
Inspektion av utförda byggnadsverk
Bröderna Hedlunds nya mekaniska verkstad i
Stockholm uppfördes år 1942. Som armering i
balkar användes kamjärn med 16 mm diameter
och i plattor 8, 10 och 12 mm kamjärn. Tillåten
påkänning var 2 100 kg/cm2. Vid inspektion i
mars 1944 hade i maskinverkstaden på golvet över
en av bjälklagsbalkarna lagts upp järn med den
vikt, för vilken bjälklaget beräknats. Varken
denna balk eller andra, även under vibrerande
maskiner belägna balkar eller plattor uppvisade
några från golvet synliga sprickor. Bjälklaget var
vitkalkat på undersidan, varför ev. sprickor borde
ha synts tydligt.
Elektriska AB Helios’ tillbyggnad, Stockholm,
uppfördes år 1942. Kamjärn användes med en
tillåten påkänning av 2 100 kg/cm2. Även här voro
bjälklagen, bestående av balkar och plattor,
vitkalkade på undersidan. Belastningen utgjordes av
maskiner och material. Inga från golvet synliga
sprickor kunde upptäckas.
Norrbottens Järnverks malmfickor i Luleå och
en del av järnvägsviadukten där ha varit i bruk
sedan sommaren 1943. Kamjärn användes även
här som armering med en tillåten påkänning av
2 100 kg/cm2. De 29 fickorna för järnmalm och
annat gods voro konstruerade som ellipsformade
hängfickor med höjden varierande mellan 8,2 och
8,7 m och bredden upptill mellan 6,7 och 7,35 m.
Väggtjockleken var 0,30 m. Järnvägsviadukten
bestod av plattor och balkar av betong. Några
synliga sprickor kunde icke iakttas hos viaduktens
plattor eller balkar och icke heller hos själva
malmfickorna. Vid en 6 m hög bärbalk för
fickorna upptäcktes en spricka i ett inåtgående hörn
på dragsidan, där alltså
dragspänningskoncen-trationer kunde förväntas. Sprickan var 25 cm
lång och hade en största vidd av 0,2 mm.
Kamjärnen ha tydligen hållit ihop sprickan väl och
därigenom hindrat den att sprida sig uppåt.
Någon skadlig verkan har sprickan icke.
Selsfors kraftverk i Skellefteälv har helt och
hållet armerats med kamjärn (ca 550 t).
Kraftverket har ännu icke tagits i drift, men vissa
detaljer ha i samband med maskinmonteringen
utsatts för full belastning. Vidare torde
krymppå-känningarna vara störst nu före vattnets
påsläppande. De enda sprickor som iakttagits äro några
krympsprickor i intagspartiet, där en ca 1 m tjock
betongkaka på 20 m längd utan gjutfogar måst
gjutas direkt mot berget, samt ett par hårsprickor
på baksidan av ena dammpelaren.
Slutord
Upplysningar från arbetsplatserna ge vid
handen, att både arbetare och arbetsledare äro
mycket nöjda med kamjärnet SAS 40. Vissa
barnsjukdomar ha förekommit vid klippningen och
bockningen av järnet, men de ha lätt övervunnits.
Sålunda böra klippmaskinerna förses med skär
av bättre kvalitet, och vid bockningen bör
tillräckligt stor krökningsradie användas. För
inläggningsarbetet uppvisar kamjärnet många
fördelar framför rundjärnet, av vilka främst kunna
nämnas bortfallandet av ändkrokarna och att
järnen efter najningen sitta väl fast och icke glida.
Kamjärnet får icke heller så lätt permanenta
deformationer som rund järn med låg sträckgräns,
varför klenare kamjärn kunna användas än vad
som med hänsyn till arbetets utförande anses,
lämpligt för rundjärn St 37 och 44.
Avsevärda kostnadsbesparingar ha konstaterats,
vid övergång från rundjärn St 37 eller 44 till
kamjärn SAS 40.
Vid inspektion av flera byggnadsverk ha, trots,
att i flera fall en tillåten järnpåkänning av
2 100 kg/cm2 använts, praktiskt taget inga
sprickor kunnat konstateras.
Litteratur
1. Reinius, E: Vidhäftning mellan betong och armerings järn.
av högvärdigt stål. Tekn. T. 1941 h. V 9 s. 131—136.
2. Tengvik, n: Jämförande undersökningar av s.k. kamjärn.
och rundjärn av högvärdigt stål. Tekn. T. 1941 h 50 s 525—
533; Betong 1941 h 4.
3. Wijkander, R & Knös, O: Undersökning angående
dockning av armeringsjäm i kvalitet SAS 40. Betong 1944 h 1.
4. Granholm, Hj. : Tekniska och ekonomiska synpunkter på
användningen av kamjärn för armerade betongkonstruktioner.
Betong 1942 h 1.
5. Reinius, e: Ytspänningar och ytarmering i massiva
betongkonstruktioner. Betong 1942 h. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
