Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 12 augusti 1944 - Den statliga efterkrigsplaneringen i Sverige, av Arne Björnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
934
TEKNISK TIDSKRIFT
dustrin efter kriget (SOU 1944:7). Såsom
förutsättning för den enkät, på vilken denna utredning
bygger, angavs ett relativt gynnsamt
konjunkturalternativ, vilket naturligtvis också gav en rätt
gynnsam bild av sysselsättningsmöjligheterna.
Denna bild får självfallet sedermera justeras, i
den mån verkligheten gestaltar sig annorlunda än
som angivits i förutsättningarna.
Man måste räkna med att arbetsmarknadens
utveckling efter kriget kommer att ställa stora
krav på såväl arbetsförmedling som
yrkesutbildnings- och omskolningsverksamhet. Dessa frågor
äro också föremål för Planeringskommissionens
uppmärksamhet. Grundläggande undersökningar
utföras genom en tidigare tillsatt särskild
kommitté för arbetsförmedlingen samt genom
Arbetsmarknadskommissionen och överstyrelsen för
Yrkesutbildning.
Investeringsverksamhetens omfattning och dess
betydelse för sysselsättningen hör till de frågor
som i dessa sammanhang måste ägnas särskild
uppmärksamhet. Så har också skett redan under
den första utredningsetappen och sker alltjämt.
Var främste bostadspolitiske expert, kanslichefen
i Statens Byggnadslånebyrå Alf Johansson, har
undersökt bostadsproduktionens förutsättningar
efter ett vapenstillestånd (SOU 1944:7). Han
anser det önskvärt och även under vissa
förutsättningar möjligt att efter krigets slut komma upp
i en produktion av 45 000 lägenheter per år, dvs.
till 1939 års nivå, varigenom den akuta
bostadsbristen skulle kunna hävas på två till tre år.
Därefter skulle det finnas möjligheter att gripa sig
an den ytterst önskvärda saneringen av det
svenska bostadsbeståndet och att åstadkomma en
välbehövlig höjning av vår bostadsstandard. För att
ett sådant bostadsbyggnadsprogram skall kunna
realiseras — liksom för
investeringsverksamheten i allmänhet — spelar emellertid råvarufrågan
en utomordentlig roll. Vi skola senare återkomma
till detta spörsmål.
Beträffande industrins investeringar har
Kommerskollegiums undersökning (SOU 1944:7)
visat att de under 1944 ha utsikt att bli lika stora
som 1939, även om kriget fortsätter. Ett
vapenstillestånd skulle synbarligen medföra en ökning
av dessa investeringar.
För en eventuell krissituation är det självfallet
nödvändigt att även skapa en investeringsreserv.
Denna uppgift har i första hand varit anförtrodd
åt Investeringsutredningen med landshövding
Arthur Thomson som ordförande. Även 1942 års
Jordbrukskommitté och Skogsstyrelsen ha här
medverkat med undersökningar av
sysselsättningsmöjligheterna inom jordbrukets resp.
skogsbrukets områden (SOU 1944: 14).
Investerings-utredningen har i ett omfattande betänkande
(SOU 1944:12,13) framlagt förslag till statliga,
kommunala och statsunderstödda arbeten för en
sammanlagd kostnad av 795 Mkr. Principen har
härvidlag varit att till ett enda år koncentrera
arbeten som eljest varit avsedda att utföras
under en period av två år. En stor del av de
föreslagna arbetena kräver naturligen för sitt
utförande god tillgång på material av olika slag.
För den händelse knapphet eller brist på råvaror
och material skulle uppstå, har man strävat efter
att skapa en betydande grovarbetsreserv, dels
ingående i, dels helt vid sidan om den allmänna
reserven.
I fråga om de föreslagna arbetena är det av
särskild vikt att de planeras så, att de kunna sättas
i gång på så kort varsel som möjligt. Planeringen
övervakas också mycket noga. Sålunda har
Investeringsutredningen sedan i början av juni
månad anordnat en serie sammanträden ute i
länen med representanter för kommunala och
andra myndigheter. Därvid har man gått igenom
de olika ifrågasatta arbetsobjekten för att
förvissa sig om att detaljplaneringen effektivt
fortskrider. ,
Planeringskommissionen har som remissinstans
yttrat sig över investeringsutredningarna och
därvid framfört vissa principiella synpunkter,
som det kan vara av värde att i korthet återge.
Sålunda har kommissionen understrukit att ett
sammanhang bör eftersträvas mellan de av
myndigheterna fastställda riktlinjerna för samhällets
allmänna utveckling och
investeringsverksamheten. En samordning bör eftersträvas, t.ex. vid en
utbyggnad av socialpolitiken, skolpolitiken osv.,
så att de investeringsobjekt, som planeras för att
möta en eventuell arbetslöshetskris, inpassas i ett
större utvecklingssammanhang. Man har t.ex.
pekat på de investeringsmöjligheter, som skulle
uppkomma genom inrättande av
skollunchloka-ler, uppförande av skolhem i läroverksstäderna,
anordnande av bad.— icke minst i
landskommunerna —, inrättande av lekstugor och daghem
för barn, vissa slag av semesterhem etc. Skulle en
utvidgning av undervisningsmöjligheterna t.ex.
för landsbygdens del eller en höjning av
skolåldern anses önskvärd, tala enligt kommissionens
mening många skäl för att sådana åtgärder
planeras så att de kunna börja genomföras under
en eventuell arbetsmarknadskris efter kriget.
Likaså anser kommissionen det motiverat, om
beslut skulle fattas om införande av högertrafik,
att en sådan omläggning sker i en krissituation.
Inför en eventuell arbetslöshet har
kommissionen vidare framhållit det önskvärda i att söka
motverka nedgången av produktionen inom den
normala industrin. Därigenom skulle man undgå
att nödgas sätta i gång vissa offentliga arbeten,
vilkas värde ur allmänna synpunkter kunde
diskuteras, samtidigt som man kunde undvika
onödigt stora rubbningar på arbetsmarknaden. Ur
dessa synpunkter har kommissionen ifrågasatt,
huruvida icke statsmyndigheterna skulle kunna
bereda sysselsättning inom vissa grenar av in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
