Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 12 augusti 1944 - Metalliska motståndsmaterial för industriugnar, av Gösta Rehnqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
944
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 8. Nitridbildning, t.v. i Cr—Al—
Fe-legering (100 resp. 250 XJ, ovan
i Ni—Cr—Fe-legering (100 X)-
och teglet, vilket kan resultera i elementets
sönderbränning. Fig. 7 visar delar av elementet till
en kokplatta, vilket består av en trådspiral, som
inbäddats i en keramisk massa. Denna har
reagerat med tråden så att smältning inträtt.
Smält-stället har i detta fall lokaliserats genom
röntgenfotografering.
Sådana skadliga ämnen, som kunna finnas i
teglen eller som kunna samlas på dessa t.ex.
lättsmälta salter eller slagger, kunna angripa
motståndsmaterialet genom att de verka som
fluss-medel på dess oxidskikt. Inom den keramiska
industrin t.ex. använder man sig av blysalter,
vilka äro ytterst skadliga om de komma i beröring
med varje slag av metalliska motståndsmaterial.
Samma gäller borsyra och borax, vilka
förekomma i de flesta emaljer.
Särskilt vid mycket höga temperaturer äro
motståndselementen känsliga för stänk eller splitter
från främmande ämnen, t.ex. det i ugnen
värme-behandlade godset. Främst gäller detta stänk från
salt- eller metallsmältor. Därför bör man i
görligaste mån tillse att stoft från metaller eller
lättsmälta salter icke kan komma i kontakt med
motståndselementen eller ansamlas på elementteglen.
Vissa gaser kunna också vara skadliga för
elementen och nedsätta deras livslängd. Vid sådana
Fig. 9.
Svavelangrepp på järnfri
nikrom, ca 80 %
Ni, 20 % Cr (enl.
Hessenbruch).
legeringar, vilkas eldhärdighet är beroende av att
ett väl vidhäftande oxidskikt kan bildas på deras
yta, är det givetvis nödvändigt att
ugnsatmosfären är syrerik. En sänkning av syrehalten medför
i detta fall en minskning av livslängden. Om
legeringen däremot icke har benägenhet för bildande
av skyddsoxid som fallet är med vissa
legeringstyper som huvudsakligen användas vid lägre
temperaturer kan livslängden ökas om atmosfären är
syrefattig.
Ren kvävgas har i motsats till syre ett mycket
skadligt inflytande på de metalliska
motståndsmaterialen och särskilt gäller detta Cr—Al—Fe-,
Cr—Si—Fe- och Cr—Ni—Fe-legeringarna. Den
järnfria typen av Cr—Ni-legeringar har mindre
benägenhet att påverkas av angrepp genom kväve.
Dessa yttra sig på så sätt, att gasen diffunderar
in i materialet och reagerar med dess
legerings-beståndsdelar främst Al och Cr. Den
nitridbild-ning, som härvid uppstår har synnerligen
ogynnsam inverkan på materialets livslängd och i
allmänhet leder en dylik indiffusion av kväve till att
elementen bli förbrukade efter kort tids
användning.
Fig. 8 visar nitridutskillning i
Cr—Al—Fe-resp. Ni—Cr—Fe-legeringar. I ugnar, där
atmosfären huvudsakligen utgöres av kvävgas, t.ex.
värmebehandlingsugnar i vilka man använder
bränd ammoniak såsom skyddsgas, förefinnes
sålunda risk för att motståndsmaterialet skall
angripas av ugnsatmosfären. I dylika fall kan man
dock erhålla en fullt tillfredsställande livslängd
hos elementen genom att låta dem erhålla en
kraftig föroxidering av ren luft innan
skyddsgasen påsläppes. Denna behandling bör sedan
upprepas med lämpliga tidsintervaller.
Om man i stället för kvävgas begagnar en
skyddsatmosfär av generatorgas, vilken
huvudsakligen utgöres av koloxid och koldioxid blir
dennas verkan olika om gasen har reducerande
eller oxiderande karaktär. I det förra fallet kan
motståndsmaterialet ta upp kol, vilket har ogynn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
