Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 26 augusti 1944 - Insänt: Konstruktionerna för Södersjukhuset, av Hjalmar Granholm - Insänt: Landbassänger av betong, av G Heijkenskjöld, Bertil Löfquist och Sven Olof Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1002
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Siloanlegg i skivekonstruksjon.
Det är med stort intresse som jag tagit del av ingenjör
Selvaags skivkonstruktioner och som jag kunnat
konstatera, att hans konstruktioner äro av exakt samma slag
som dem som jag använt i Södersjukhuset och som jag
omnämnt i min korta redogörelse för byggnadens
konstruktiva utformning.
Av min uppsats får man måhända den uppfattningen,
att skivkonstruktioner tillämpats i Sverige för första
gången vid Södersjukhuset. Så är emellertid långt ifrån
fallet. Själv begagnade jag skivor för att uppbära
trapphuset i Kollektivhuset, Stockholm, år 1934. Redan före
Kollektivhusets tillkomst hade jag i andra husbyggnader
för vissa mindre detaljer använt samma
konstruktionsprincip.
Den första begynnelsen till skivkonstruktionerna här i
landet ligger sålunda ganska långt tillbaka i tiden. Under
årens lopp har jag därför varit i tillfälle att utföra sådana
konstruktioner i ett stort antal byggnader. De första
skivkonstruktionerna voro ganska små och obetydliga saker,
men efter hand som jag kunnat övertyga mig om systemets
tekniska och ekonomiska förtjänster, har jag kunnat
till-lämpa det på allt större uppgifter.
Det är mig icke bekant att någon konstruktör utfört
skivkonstruktioner i Sverige före mig och jag känner icke
heller till några publikationer i fackpressen. Jag kan nog
därför ganska tryggt påstå, att det är jag som lanserat
konstruktionssystemet här i Sverige, där jag också länge
varit ensam om att tillämpa det. Numera torde det
emellertid praktiseras av åtskilliga konstruktörer, som haft
tillfälle att ta del av byggnader, som jag projekterat.
Ingenjör Selvaag anmärker på, att det med hänsyn till
bombfaran kan anses inkonsekvent att vissa invändiga
bärande betongväggar utförts utan armering. Påpekandet
är naturligtvis fullständigt riktigt, och det är uppenbart,
att man kan få en ökning av väggens motståndsförmåga
mot explosionstryck, om man armerar betongväggen
tillräckligt kraftigt. Emellertid anser jag, att Södersjukhuset,
trots att vissa bärande mellanväggar utförts på det sätt
som jag beskrivit, ändock är så motståndskraftigt mot
bombanfall som man rimligen kan begära av en byggnad,
som icke rubriceras som fästning. Hjalmar Granholm
Landbassänger av betong
När en på ett område både teoretiskt och praktiskt
kunnig fackman försöker sig på en för honom åtminstone
delvis främmande uppgift inträffar det stundom att han
kommer på en helt ny och betydligt bättre lösning av uppgiften
än vad de äldre fackmännen på området dittills kunnat
prestera. Detta beror på att specialisterna sökt lösningarna
inom vissa begränsade linjer, ty deras ofta dyrköpta
erfarenheter ha lärt dem att svårigheter uppstå då de gå
utanför dessa. Betydelsen av friska initiativ får därför icke
underskattas.
Det synes av Asplunds framställning, som om
landbassängen vid Malmen skulle vara en både ny och generell
metod att anlägga badbassänger. Så är dock icke fallet.
Metoden är icke ny. Det har sedan minst ett tiotal år
byggts massvis liknande bassänger både i USA och
Tyskland. Metoden, som använts på Malmen, är icke heller
generell, ty även om Asplund med den av honom använda
konstruktionen fått bassängen enligt egna uppgifter
relativt tät, beror det i så fall på de för platsen ovanligt
gynnsamma grundförhållandena. Dessa äro bl.a. grundens frihet
från grundvatten och dess fullständiga
vattengenomsläpp-ningsförmåga.
Landbassänger med stort badantal i förhållande till fria
vattenytan ha liten vattensjälvrening och fordra därför
antingen stor tillförsel av rent vatten eller cirkulation av
vattnet med utfällning av föroreningar, filtrering och t.ex.
klorering. I USA finnas statliga detaljerade bestämmelser
härom, omfattande både vattenmängder per bad,
minimi-kloröverskott i bassängen, kontroll av bakteriehalten etc.
Tyvärr saknas dylika bestämmelser i Sverige, ehuru jag
gjort upprepade framställningar till Medicinalstyrelsen
härom. Vid relativt små bassänger och stora badantal, såsom
på Malmen, fordras alltså fullständig vattenrening om
bassängerna skola enligt USA-bestämmelserna kunna anses
riskfria och deras användning tillåtas.
Första fordringen på en bassäng blir alltså då, att den
skall vara fullständigt tät, särskilt mot inträngande
grundvatten, samt att den har väggar av neutralt och slätt
material, alltså ej jord, lera etc. I Tyskland har med framgång
använts invändig beklädnad med ett asfaltlager. I USA
användes oftast betongbeklädnad. Som exempel beskrives här
en USA-bassäng med cirka 30 m längd vid 12 m bredd
(100 X 40 fot).
Bassängen utgräves med efter jordbeskaffenheten
avpassad lutning på sidoväggarna, vid pinnmo t.ex. 45°, varvid
iakttas, att utgrävningen sker exakt efter bassängens
framtida form och utan åverkan på utanförliggande mark, så
att dess naturliga hårdhet bibehålles. Direkt mot marken
gjutes betongen.
Armeringen utgöres av dubbel rutarmering, dels med 1/a"
järn med 30 cm centrumavstånd, dels med 1:6" järn med
4" avstånd i bottnen och på väggarna samt 1 : 12" med
2" avstånd på bassängomgången. Genom denna täta
armering får betongen en viss elastisk hållfasthet och eventuellt
uppkommande sprickor fördelas till så små dylika att de
ej genomsläppa vatten. Man behöver ej hoppas på att
föroreningar i bassängen skola täta sprickor.
Jag har använt en metod med lika tät armering, ehuru
med 6 mm järn och med 6 till 10 cm betong vid ett
femtontal bassänger. Även där dylika varit fast inspända i
byggnaden och utsatta för olika ytter- och
innertempera-turer har full täthet uppnåtts. Karakteristiskt för de så
vanliga tjockväggiga bassängerna med gles armering,
t.ex. 0,25 m avstånd, är vattengenomsläppande sprickor,
som förstöra utvändig puts och elektriska
ledningar etc.
Enligt ovannämnda USA-metod sprutas betongen direkt
mot jorden. Bottnen ges en tjocklek av cirka 6,5 cm och
sidorna på slänten cirka 12 cm. Betongen gjutes i ett utan
fogar samt putsas och målas så, att en sammanhängande
slät yta erhålles. Bisken vid algbildning är då mindre än
t.ex. vid kakel-beklädnad, om lämplig färg väljes. Tyvärr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
