Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 9 september 1944 - Ur uppfordringens utvecklingshistoria, av Gustaf Hjertén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 september 19 A A
1037
spelen kommit i fråga. På grund av den bättre
ekonomi, som erhålles vid omformning från
växelström till likström med strömriktare, är det att
förvänta att framtidens likströmsspel förses med
strömriktare i stället för omformare. Så har redan
skett med det förut omnämnda pionjärspelet vid
schakt Zollern II, vid vilket det gamla
svänghjulsaggregatet sedan 1937 blivit ersatt av en
ströinriktaranläggning.
Att vid gruvornas ökade avsänkning en fortsatt
förskjutning kommer att äga rum så att de
billigare drivskivespelen komma att vinna ytterligare
terräng på bekostnad av de dyrbarare
linkarspelen är också troligt. Vilka betydande besparingar,
som härvid kunna göras särskilt vid stora djup
framgår av en utredning, som verkställts av
professor Philippi rörande ett spel för City Deep Ltd,
i Sydafrika2. Spelet är utfört med bicylindriskt
linkar för ett djup av 1 390 m, en nyttig last av
9,4 t och en uppfordring av 294 t/h. Det väger
totalt 747 t och har en spetsbelastning av 5 800
kW. Enligt Philippi skulle ett drivskivespel för
samma transportarbete väga en femtedel eller
ca 150 t och motorns maximala belastning uppgå
till endast 3 100 kW. Skulle aluminiuminfodring
av drivskivespelens linspår hålla vad den synes
lova, innebär detta att drivskivespelens
användningsområde vidgas, så att de äro användbara
även vid små uppfordringshöjder och möjligen
även vid skipuppfordring.
Ju större den nyttiga lasten är och ju större
djup, som uppfordringen sker från, dess grövre
blir linan. Linan i sin tur dimensionerar spelet.
Man har nu vid de moderna jättespelen kommit
till sådana dimensioner, att
anläggningskostnaderna bli mycket höga. Man kan emellertid förutse,
att fordringarna på spelens kapacitet komma att
stiga även i fortsättningen. Som exempel på vilka
fordringar, som ställas från gruvornas sida, kan
nämnas att för Kirunas räkning pågår
projektering av en anläggning för enkel uppfordring från
70 m djup med 50 t netto och 83 t bruttolast.
För att söka nedbringa de mycket stora
anläggningskostnader, som vid stora laster erhållas vid
hittills brukligt utförande, måste lindiametern
minskas. Genom införande av uppfordring med
flera linor kan lindiametern minskas och därmed
linkarets diameter. Ett drivskivespel med fyra
linor för 12 t nyttig last i tolv vagnar, 18 m/s
hastighet och 1 350 m djup var redan år 1942
under byggnad i Tyskland. Spelets drivskiva är
5 m i diameter och avsedd för fyra 50 mm linor,
med en sammanlagd brotthållfasthet av 644 t.
Skulle endast en lina använts hade den behövt
vara ca 92 mm diameter, varför drivskivan måst
utföras med ca 9 m diameter3.
Av denna hastiga överblick torde i någon mån
framgå uppfordringsanläggningarnas utveckling
från forntidens primitiva anordningar till
nutidens utomordentligt driftsäkra centralschaktsan-
Fig. 20. Bergspel i Grängesberg.
läggningar vid vilka nu förekomma
spelhastighe-ter av upp till ca 90 km/h, nyttiga laster upp till
16,5 t och spelvägar upp till 3 000 m. Man är nu
uppe i spelhastigheter, som äro nära hälften av
den hastighet, som människan maximalt uppnår
vid fritt fall, vilken som bekant uppgår till ca 200
km/h. De maximala spelhastigheterna ha därför
rätt naturligt under senare år icke nämnvärt
ökats. Vid de största anläggningarna har
behövlig ökad kapacitet vunnits huvudsakligen genom
ökning av nyttiga lastens storlek. Någon gräns för
nyttiga lastens storlek kan nu icke skönjas, utan
man kan vänta att teknikens män inom
överskådlig tid skola kunna tillmötesgå alla de behov i
fråga om uppfordringskapacitet, som gruvorna
kunna göra anspråk på.
Litteratur
1. HIeumann, H: Die Mitnahmefähigkeit getoöhnlicher
Draht-seil-Treibscheiben, Glückauf 1943 h. 20/21.
2. Philippi, E H w: Elektrische Fördermaschinen in
Deutseh-land und im Auslande. Elektr. i. Bergbau 1930 h. 9.
3. Hochre utter, H: Technik und Wirtschaftlichkeit der
neuzeitlicher elektrischer Fördermaschine. Elektrotechn. u.
Masch.-Bau 1942 h. 7/8.
Fig. 21. Personspel i Grängesberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
