Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 16 september 1944 - Gasgeneratorns teori III. Källeförfarandet, av E Hubendick och K-A Löfroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 september 19 A A
1075
Denna är besvärligare än ekvation (12), vilket ej
får avskräcka. Av redan anfört skäl finnes dock
ingen anledning räkna med denna ekvation.
Oxidationsförloppet
Återförandet till generatorn av
förbränningsgaser från motorn kan väntas medföra en
nedsättning av temperaturen i oxidationszonen. Detta
innebär en ökad livslängd hos gasgeneratorns
luftmunstycke.
För bestämning av oxidationstemperaturen
antas att endast en viss del, k, av bränslet i
generatorn omsättes i oxidationszonen.
Reaktionsekvationen för 100 kg torrt, askfritt bränsle blir då
k[x-C + vHs + z-OJ+f’ HeO +
+ g • {(A + B) ’ C02 + (C + D) • Hi20 +
+ [E + 1,88 {B + D) ] • N;2} + S • (Os + 3,76 N,) t=
•= a • C02 + C • H20 + d • H2 + e N2 (18)
I denna ekvation äro A, B, C, D, E och S
bestämda vid viss tillsats g av avloppsgaser från
motorn. Obekanta äro k, a, c, d och e. Av
uppställningen framgår att den förutsättningen gjorts
att någon koloxid ej förefinnes i oxidationszonen.
Av ekvation (18) erhållas sambanden
för kolet: x’k + g[A + B)<=a (19)
för vätet: y ’ k + f + g {C + D) t= d (20)
för syret: 2zk+f + 2g(A + B) +
+ g (C + D) + 2S’=2a + c (21)
för kvävet: g • E+ 1,88 (ß+ /))■+ 3,76 S<=e (22)
Detta är fyra ekvationer för de angivna fem
obekanta. Jämföres ekvation (22) med ekvation (10)
framgår emellertid att e — E. Detta är ju även
helt naturligt då kvävet förutsatts indifferent. Det
återstår alltså en ekvation för fullständigt lösande
av ekvationssystemet (19) t.o.m. (22).
Enligt den första artikeln i Teknisk Tidskrift om
gasgeneratorns teori kan man anta dels att
ingen vattenånga sönderdelas i oxidationszonen,
dels att all vattenånga sönderdelas. Det första
antagandet ger då en övre och det andra en undre
gräns för oxidationstemperaturen.
För bestämning av själva
oxidationstemperaturen uppställes en värmebalans
k ■ 0,1 Qbr-0,5 f1 + Ud = Q gas + Ugas + k-Qr (23)
Beteckningarna äro tidigare angivna.
Generatorgasens upphettningsvärme kan skrivas
Ugas == Cpmol ’ n ’ tox
där + c + + e och tox är oxidations-
temperaturen i °C.
Av dessa ekvationer erhålles
oxidationstemperaturens övre och undre gräns som följer.
Oxidationstemperaturens övre gräns
Tillsammans med ekvationerna (19) t.o.m. (23)
erhålles av villkoret, att ingen sönderdelning av
vattenånga äger rum, ur ekvation (18) sambandet
c — † + g(C-+D) (24)
För att a och d skola kunna lösas, måste först k
beräknas. Detta sker med hjälp av ekvation (21),
i vilken ekvationerna (19) och (24) insättas. Efter
hyfsning erhålles
Sedan nu a, c och d lösts (e behöver ju ej lösas,
då dess värde är känt för visst g, där e— E)
erhålles oxidationstemperaturen genom passning i
ekvation (23), vilken lämpligen bör skrivas med
termen Ugas utlöst.
Oxidationstemperaturens undre gräns
Villkoret att all vattenånga sönderdelas ger ur
ekvation (18) sambandet
C <= 0 (26)
Ur ekvation (21) erhålles efter insättning av (19)
och (26) och hyfsning
/ + g(C_ ±_D) + 2S
2(x-y)
Oxidationstemperaturen löses sedan på samma
sätt som nyss angivits.
Beräkningsresultat
För Källegeneratorn har genomräknats för
samma träkol som i de föregående två uppsatserna
om gasgeneratorns teori avloppsgastillsatserna 0,
5, 10, 15 och 20 % av totala avloppsgasmängden
som abskissa samt för vart och ett av dessa fall
värmeförlusterna 0, 10 och 20 %. Därvid äro
använda samma jämviktskonstanter som
redogjorts för i gasgeneratorns teori II och samma
molekylarvärmen som angivits i första uppsatsen
om gasgeneratorns teori.
I fig. 1 återges reduktionstemperaturen och
/ % (71/ /o/o/
Fig. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
