Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 30 september 1944 - Klassificering av teknisk-vetenskaplig litteratur, av Hilda S Lindstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1120
TEKNISK TIDSKRIFT
även det momentana behovet av en samlings
ordnande fortast möjligt har här fått spela
huvudrollen. Nästan varje bibliotek hade och har på
många håll ännu alltjämt sitt eget system.
Filosofiska eller vetenskapliga system ha därvid ofta
lagts till grund. För de högre
undervisningsanstalternas bibliotek har såsom bas för realkatalogens
ämnesuppdelning ofta lagts den
läroämnesuppdelning, som varit fastställd för de olika
fakulteterna. Denna grund för ämnesuppdelningen har
kommit att spela långt större roll än de
vetenskapliga systemen.
Vid sidan av dessa plats- eller realkataloger
utbredde sig såväl i Europa som i Amerika
användningen av den bibliografiska katalogen i
form av den alfabetiskt uppställda
ämneskatalogen. På somliga håll, särskilt i Amerika, har
denna katalog sammanslagits med den alfabetiska
katalogen (nominalkatalogen) och bildat
ordbokskatalogen (dictionary catalogue). För de
naturvetenskapliga och tekniska biblioteken har denna
katalogform icke varit nog, och den systematiska
katalogen med ett alfabetiskt ämnesordsregister
såsom nyckel till systemet har för dessa bibliotek
alltmer kommit till användning.
Försök att uppställa mera allmängiltiga
klassi-fikationssystem för boksamlingar gjordes på
1800-talet såväl i Amerika som i Europa. Bland
de mest kända i Europa äro de tyska system,
som uppgjorts år 1852 av Schleiermacher för
Landesbibliothek i Darmstadt samt år 1888 av
Hartwig (Halle-systemet). Det förra använder
alfabet för huvudgrupperna med försök att låta
bokstäverna sammanfalla med respektive
vetenskapers första bokstav. Det senare använder även
alfabetets 24 bokstäver för huvudgrupper, men
har sträng systematisk ordning för närmaste
undergruppering. Preussische Staatsbibliothek
har tagit Schleiermachers system till förebild vid
omläggningen av sin realkatalog, varvid
undergrupper betecknas med bokstäver ur lilla alfabe-
A. (efter accessionsnr) ............ f.Kr.
B. ( „ „ ) ............ ...... ar 1— 999
C. ( „ „ ) ............ 1000—1499
D. ( „ „ ) ............ 1500—1599
E. ( „ „ ) ............ 1600—1699
F. ( „ „ ) ............ 1700—1799
G. 1—99 (exakt datum okänt) ...... ...... omkr. 1800—1809
G 001—099 ................... ......år 1800
G 100—199 ................... 1801
etc...................... etc.
G 900—999 ................... 1809
H. (samma som G)............... 1810—1819
etc........................... etc.
S. (samma som G)............... 1920—1929
T. ( ......)............... 1930—1939
etc.
Därefter AA, AB, AC etc. BA, etc.
Fig. 2. Biscoe "Time-Table" (utgivet av John
Crerar-biblioteket) för kronologisk ordning inom varje
ämnesgrupp.
tet, varefter de ytterligare förgreningarna av
systemet betecknats med siffertal, som kunna
omfatta ända till åtta siffror. Även i England,
Frankrike och Italien framträdde uppfinnare
av klassifikationssystem (Brunet, Edwards m.fl.).
Varken dessa eller de tyska systemen ha dock
till-lämpats i mer än ett eller par bibliotek.
I Amerika skapades under senare delen av
1800-talet de mest kända och använda internationella
klassifikationssystemen för ordnande av
litteratursamlingar, nämligen
decimalklassifikations-systemet och Library of Congress’
klassifikationssystem. Båda dessa uppgjordes för ordnande av
boksamlingarna på hyllan och uppställningens
nyckelkataloger.
Decimalklassifikationen
Decimalklassifikationssystemet, som uppfanns
av Melvil Dewey vid Columbia University Library,
utgick från en enkel decimaluppdelning med
arabiska siffror, som syntes praktisk och lämpad
för en rörlig gruppering av böcker på hyllan.
Det ger även fortgående utvidgningsmöjligheter.
Detta system, som blivit kallat Dewey’s
decimal-klassifikationssystem har hittills utgivits i 14
upplagor och nått en betydligt mera detaljerad
utveckling än den hade i sin ursprungliga form. Den
första upplagan utkom år 1876 i ett häfte på 42
sidor, men den 14 :e, som utgavs 1942, omfattar
ca 1 000 sidor. Dewey-systemet har så gott som
helt slagit igenom i Amerika, då det gäller
folkbiblioteken inklusive de flesta av de stora
stadsbiblioteken. Även stora ingenjörsbibliotek, såsom
Massachusetts Institute of Technology Library
och John Crerar Library, vilka dock ha utarbetat
egna detaljerade utvidgningar, använda
Dewey-klassifikationen. Hjälptabeller för kronologisk
ordning inom var och en ämnesgrupp med fasta
nummer för varje bok har amerikanaren Biscoe
uppställt i ett särskilt system (fig. 2) vilket
kommit till användning i båda dessa
ingenjörsbibliotek. För alfabetisk ordning inom ämnesgruppen
har C A Cutter uppfunnit särskilda tabeller, som
kommit till stor användning, särskilt i de
amerikanska biblioteken.
I Europa har en utvidgning och modifikation av
Dewey-systemet fått allt större användning. Då
Institut International de Bibliographie i
Bryssel år 1895 antog Dewey-systemet som grund för
sitt klassifikationsarbete blev det på grund av
behovet av en mera detaljerad uppdelning av
kunskapsmaterialet, passande för artiklar i
tidskrifter, samt för böcker på skilda språk, med
uppfinnarens tillåtelse av institutet betydligt
utvidgat och försett med tilläggstabeller för
symboler, som skulle ånge ämnesgrupperna sedda
från olika synpunkter och i vissa relationer
sinsemellan. Denna version av
decimalklassifikationen (fig. 3) har blivit kallad Bryssel-systemet,
såsom anmärkningsvärt kan nämnas att det enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
