Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 14 oktober 1944 - Smörjoljor, paraffin och paraflow, av Bruno Engel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1A oktober 19 A A
1179
Smörjoljor, paraffin och paraflow
Dr-ingenjör Bruno Engel, LSTF, Stockholm
Under och strax efter den stora ekonomiska
världskrisen i början av 1930-talet uppträdde i
många länder en stigande tendens till autarki,
som medförde ett intensifierat forskningsarbete
icke minst på det bränsle- och smörjoljekemiska
området. Forskningen har lett till imponerande
praktiska resultat, vilket bl.a. framgår av att
jättestora kolhydreringsanläggningar byggts på
den mineraloljefattiga kontinenten. Där tillverkas
på syntetisk väg icke endast högvärdiga
motorbränslen utan även smörjoljor, dels direkt ur
sten- och brunkol, dels ur kolets gasformiga eller
flytande destillationsprodukter.
De genom hydrering framställda smörjoljorna
äro i allmänhet behäftade med vissa olägenheter.
Ur bitumenriica utgångsämnen bildas produkter
med stor halt av fasta paraffiner, vilka måste
avlägsnas genom en dyrbar efterbehandling, för att
smörjoljor med tillräckligt låg stelningspunkt
skola erhållas. Ur bitumen fattiga utgångsämnen
bildas produkter, som innehålla alltför mycket
aromatiska kolväten och således icke kunna
användas som motorsmörjoljor, enär deras
viskositet är alltför starkt beroende av temperaturen.
En god motorsmörjolja skall nämligen bl.a.
uppfylla följande villkor:
den skall ha en låg stelningspunkt, så att
motorn även vid låg yttertemperatur kan startas
utan svårighet,
den skall ha ett högt viskositetsindex (VI), dvs.
dess viskositet skall i endast ringa utsträckning
variera med temperaturen, så att
smörjningsför-mågan icke nämnvärt försämras vid extremt hög
och låg arbetstemperatur, och så att motorn lätt
kan startas och oljan pumpas vid låg temperatur.
Båda dessa villkor äro sällan på en gång
uppfyllda hos naturliga mineraloljor, vilka därför
bruka förädlas genom lämpliga
raffineringsprocesser, och de äro det aldrig hos ur fossila
bränslen genom hydrering direkt framställda
produkter. Eftersom både viskositetsindex och
stelningspunkt hos smörjoljekolväten med givet
antal G-atomer stiga med ökad vätehalt, alltså i
ordningsföljden aromater —naftener —*
paraffiner, föreföll det sålunda ganska problematiskt
att ur ett enda givet utgångsmaterial kunna
syntetiskt framställa kolväten eller
kolväteblandningar med såväl högt viskositetsindex som låg
stelningspunkt. Det låg då nära till hands att söka
DK 621.892 : 665.41
sammankoppla aromatiska och paraffiniska
kolväten, så att produkter erhållas, som ha dessa
egenskaper i någorlunda tillfredsställande grad.
Utgående från detta resonemang gjordes försök
att exempelvis kondensera naftalin med paraffin,
och härvid erhöllos reaktionsprodukter, som i
många avseenden liknade högvärdiga smörjoljor.
Visserligen äro utgångsprodukterna vid denna
syntes förhållandevis enkla och billiga ämnen, ty
naftalin erhålles som biprodukt i gas- och
koksverk och paraffin bl.a. som biprodukt vid
raffinering av kolväten med kokpunkt över 325°C,
framställda genom hydrering av brunkol eller
koloxid eller erhållna vid raffinering av
mineraloljor. Tillgången på naftalin och paraffin är dock
alltför starkt begränsad för att smörjoljebehovet
skall kunna tillgodoses i ett land med större antal
motorfordon. Men framför allt äro kostnaderna
för denna smörjoljesyntes så höga, att den
syntetiska produkten knappast torde kunna
konkurrera med på andra, enklare sätt erhållna
kvalitetssmörjoljor.
Man undersökte därför möjligheten att använda
den syntetiska produkten som tillsatsmedel till
relativt mindervärdiga smörjoljor och att
därigenom förbättra deras kvalitet. Dessa försök
ledde till överraskande resultat, ty det visade sig
bl.a., att blandningarnas stelningspunkter blevo
avsevärt lägre än komponenternas, vilket ju icke
är fallet vid blandning av naturliga mineraloljor,
där stelningspunkterna bruka bli något högre än
de enligt blandningsregeln beräknade värdena.
Vid närmare undersökning av mineraloljor med
olika halt av syntetisk produkt konstaterades
sedermera, att stelningspunkten sjönk med
minskad halt, tills ett minimum uppnåddes vid en
halt av 1—2 %, varefter stelningspunkten åter
steg. Samtidigt minskades även viskositetsindex
något, dock utan att ett minimum uppnåddes.
Därefter undersöktes den ifrågavarande
syntetiska produktens inverkan på mineraliska eller
genom hydrering framställda oljor av olika
sammansättning. Det visade sig, att verkan av
tillsatsen med få undantag var större, ju högre den
behandlade oljans stelningspunkt var, dvs. ju mer
paraffinisk oljan var. Man insåg snart den
praktiska betydelsen av denna iakttagelse, dels emedan
smörjoljornas värde kraftigt stiger med ökad
pa-raffinitet och sjunkande stelningspunkt, dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
