Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 11 november 1944 - Periodiska systemet 75 år, av F Neumeyer - Brandskyddets utveckling under det senaste kvartsseklet, av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1288
TEKNISK TIDSKRIFT
finner Meyer, när atom vikten mellan grupperna
ökats med 16 enheter, sedan med 46 och slutligen
med 88—92 enheter. Därigenom förklaras dock
ej den stegvisa ändringen av egenskaper från
ämne till ämne inom en period av sju ämnen
(liten period). Här övergår Meyer till grafisk
framställning. I detta arbete ingår den berömda
kurva, vilken visar atomvolymen som funktion
av atomvikten. Kurvan med sina fem maxima
är uppdelad i sex avsnitt. Vid motsvarande
punkter på kurvans stigande och fallande grenar ligga
ämnen med liknande egenskaper. Vid
motsvarande punkter på stigande kurvgrenar ligga
exempelvis grundämnen, vilka äro lättflyktiga, flytande,
gasformiga eller elektronegativa. Denna kurva
användes i dag allmänt vid forskning och
undervisning7. Meyers uppsats av 1870, innehållande
kurvan, är skriven i december 1869 i Karlsruhe, åtta
månader efter Mendelejeffs första ryska arbete.
Prioritetsstriden
Senare utkämpades i Berichte der Deutschen
Chemischen Gesellschaft en bitter prioritetsstrid
mellan de båda forskarna om systemets upptäckt.
År 1880 publicerade båda två en redogörelse för
sin upptäckt av det periodiska systemet8’ 9. Meyer
försvarar sin prioritet med ett flertal påståenden,
vilka här ej kunna närmare relateras.
Mendelejeff visar dock i sitt svar på ett trovärdigt sätt,
att exempelvis tanken på den dubbla
periodiciteten, dvs. att vissa av ämnenas egenskaper
återkomma först i en nästefterföljande period, av
honom tidigare omnämnts än av Meyer, om än i en
annan formulering. På annat håll gjorde Meyer
även gällande, att han redan år 1868, alltså ett
år före Mendelejeffs första uppsats, hade
antecknat ett periodiskt system med 16 vertikalrader
av grundämnen från lithium (atomvikt 7,03) till
vismut (atomvikt 208) med differenser i atomvikt
på 16, 47 resp. 88—90 mellan perioderna. Arbetet
har dock aldrig publicerats. Meyer visade detta
manuskript vid ett föredrag inför kemiska
sällskapet i Berlin i maj 189310.
Den vetenskapliga världen har i allmänhet
betraktat båda dessa forskare som periodiska
systemets upptäckare. Så hedrade Royal Society
Mendelejeff och Meyer gemensamt, genom att
samtidigt förläna dem sin högsta utmärkelse, den
gyllene Davy-medaljen. I Sverige hade
Mendelejeff år 1905, kort före sin död, blivit ledamot i
Vetenskapsakademien, varemot Lothar Meyer
aldrig kom att bli invald där.
Litteratur
1. Jfr Berzelius, J J: "Lärbok i Kemien", S (1881) s. 104.
2. Bugge, n: "Das Buch der grossen Chemiker", 2 (1930) s. 273.
3. Mendelejeff, d: "tiber die Beziehungen der Eigenschaften
zu den Atomgewichten der Elemente." Z. Chem. (1869) s. 405.
4. Mendelejeff, D: "Die periodische Gesetzmässigkeit der
chemischen Elemente." Ann. Chem. u. Pharm. Suppl, bd VIII
(1872) s. 133.
5. Meyer, L: "Die modemen Theorien der Chemie und ihre
Bedeutung für die chemische Statik." Breslau 1864.
6. Meyer, l: "Die Natur der chemischen Elemente als
Func-tion ihrer Atomgewichte." Ann. Chem. u. Pharm. Suppl, bd VII
(1870) s. 354—364.
7. Neumeyer, F: "Diffusion mellan metaller i fast tillstånd."
Tekn. T. 71 (1941) s. 277.
8. Meyer, l: "Zur Geschichte der periodischen Atomistik."
Ber. dtsch. chem. Ges. XIII (1880) s. 259.
9. mendelejeff, D: "Zur Geschichte des periodischen
Ge-setzes." Ber. dtsch. chem. Ges. XIII (1880) s. 1796.
10. Ostwald, H: "Klassiker der evcakten Wissenschaften", 68
(1895) s. 6—7.
Brandskyddets utveckling
under det senaste
kvartsseklet
Brandskyddet kan väl sägas ha lika gamla anor som
kulturen själv, men dess utveckling har ända till de
senaste decennierna gått relativt långsamt. I Sverige
medförde de ödeläggande stadsbränderna på 1860-, 1870- och
1880-talen vissa förbättringar i städernas brandskydd,
speciellt i fråga om stadsplanering och byggnadssätt.
Under de senaste 25 åren, dvs. under den tid som Svenska
Brandskyddsföreningen har existerat, har emellertid
brandskyddet utvecklats betydligt snabbare och även absolut
mera än under århundraden förut. Härtill har givetvis i
främsta rummet bidragit de senaste decenniernas hastiga
ekonomiska och tekniska blomstring samt landets snabba
industrialisering, men även den ständigt ökade insikten
om brandskyddets ekonomiska, sociala och militära
betydelse har kraftigt bidragit härtill. De båda världskrigen
torde under denna 25-årsperiod också ha varit kraftiga
hävstänger i brandskyddsarbetet.
Sveriges snabba tekniska och materiella utveckling under
denna period återspeglas bl.a. i ökningen av
brandförsäkringsvärdena, som uppgingo till 14 miljarder kronor vid
tidpunkten för Brandskyddsföreningens tillkomst och som
nu belöpa sig på över 70 miljarder kronor. Även om man
tar hänsyn till penningvärdets fall, medförde kristiden
1918—1922 relativt sett en abnorm ökning av
brandskadeförlusterna, vilka före första världskriget i medeltal
uppgingo till 10—15 Mkr. årligen, men som år 1918 stego till
45 och år 1920 till 50 Mkr.
Det var under trycket av denna våldsamma
värdeförstöring, som Svenska Brandskyddsföreningen växte fram.
I dag kan man med tillfredsställelse och även med en viss
stolthet konstatera att brandskadorna i förhållande till de
skyddade värdena ständigt ha sjunkit efter år 1920, och
att de nu äro procentuellt mindre, än vad de voro före
förra världskriget, detta trots landets och icke minst
jordbrukets industrialisering samt tillkomsten av en mängd
brandfarliga varor och hanteringar, som voro okända för
25 år sedan.
Som redan har framhållits, beror brandskyddets
utveckling i väsentlig grad på teknikens framsteg, och detta
gäller framför allt om eldsläckningsmaterielen. Detta
belyses kanske bäst av det hart när otroliga faktum, att för
25 år sedan funnos sammanlagt blott 20 motorsprutor i
de svenska städerna, under det att det nu här i landet
finns över 6 000 motorsprutor, av vilka närmare hälften
har anskaffats under de senaste två åren. Denna starka
stegring av antalet motorsprutor har möjliggjorts genom
den svenska pump- och motorindustrins starka utveckling,
särskilt sedan världskrigets utbrott, och den har givetvis
Sammandrag av föredrag vid Svenska
Brandskyddsföreningens 25-årsjubileum av kapten R Götherström (Brandskydd
1944 h. 6).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
