Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 11 november 1944 - Framställning av saltsyra och svavelsyra av klor och svaveldioxid — speciellt med användning av SO2-fattiga rostgaser, av Gösta Angel och Sven Persson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1310
TEKNISK TIDSKRIFT
foderkonservering enligt AlV-metoden. Den finska
fabriken framställer för närvarande 15 t 14-n
biandsyra per dygn.
Undersökningens förutsättningar
Föreliggande undersökning har föranletts av ett
uppdrag att föreslå en metod för utnyttjande av
kalla och lågprocentiga rostgaser, hållande ned
till 2 % S02. Sådana gaser erhållas exempelvis
vid röstning av oljeskiffrar och sulfidiska malmer
med låg svavelhalt och lämpa sig, som bekant,
icke för framställning av svavelsyra enligt de
vanliga metoderna. Gaserna utsläppas därför i
regel i atmosfären till men för växtligheten i
omgivningen. Om rostgaserna kunde utnyttjas,
skulle detta alltså förutom den direkta fördelen
genom tillgodogörandet av svavlet även medföra
en indirekt fördel genom bortfallandet av
skadeverkningarna.
En under vissa omständigheter ekonomiskt
möjlig lösning på detta problem vore, om de
lågprocentiga rostgaserna kunde användas för
syraframställning genom oxidation av S02 med
Cl2. För att kunna bedöma den tekniska
möjligheten av att ur en gas med endast 2 % S02 kunna
med tillfredsställande utbyte framställa icke
endast en biandsyra utan även svavelsyra och
saltsyra skilda från varandra har det emellertid
varit nödvändigt utföra en experimentell
undersökning.
Neumann och Wilczewski använde nämligen
vid sina försök uteslutande koncentrerade gaser,
och i de förslag till tekniskt utnyttjande av
processen, som av dem och andra framlagts, har i
allmänhet förutsatts, att reaktionen skulle
genomföras med användning av relativt S02-rika och
heta rostgaser från kis- eller svavelugnar. Hur
processen ställer sig vid användning av låg-
procentiga och kalla rostgaser har sålunda
hittills icke varit föremål för studier. Det är att
vänta, att den därvid får en annan karaktär,
enär Neumann och Wilczewski visat, att förhöjd
temperatur inverkar gynnsamt på reaktionen. I
föreliggande fall kan man icke räkna med denna
fördel, då gaserna tillföras reaktionskärlet kalla
och reaktionsvärmet på grund av det stora
luftöverskottet icke räcker till att åstadkomma någon
nämnvärd temperaturförhöjning.
Försöksanordning
Försöksanordningens utseende framgår av fig.
1. Från stålbomber med reduceringsventiler ledas
Cl2 och S02 in i en blandningskammare 1,
bestående av en 100 g glasburk. Före inträdet i
blandningskammaren utspädes svaveldioxiden med luft
i ett glasrör, fyllt med glasull 2. Luften tillföres
med en liten kompressor. Strömningshastigheten
hos de tre gaserna, Cl2, S02 och luft, mätes med
gasströmningsmätare 3.
Från blandningskammaren gå gaserna genom
ett klorkalciumrör A. Därifrån kunna de antingen
ledas in i ett provtagningsrör 5 eller till
reaktions-kärlet 6. Det senare består till sin huvudsakliga
del av en kulkylare, fylld med glasrörsbitar för
att öka reaktionsytan. Gaserna införas i
kulkylarens nedre del och mötas vid sin passage uppåt
genom reaktionskärlet av en vattenström i
motsatt riktning. Vattnet tas från en Mariottes flaska,
placerad ca 1 m ovanför reaktionskärlets översta
del. Vattenströmmens hastighet regleras med en
glaskran.
Den bildade svavelsyran uppfångas i en
glaskolv 8, medan de HCl-haltiga avgaserna gå genom
en kylare 9, placerad ovanför reaktionskärlet.
Denna kylare har till uppgift att kondensera
eventuellt avdunstat vatten och svavelsyradimma, som
Fig. 1. Försöksanordning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
