Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 11 november 1944 - Framställning av saltsyra och svavelsyra av klor och svaveldioxid — speciellt med användning av SO2-fattiga rostgaser, av Gösta Angel och Sven Persson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1312
TEKNISK TIDSKRIFT
Wilczewski visat och vid våra försök bekräftats,
avlägsnas genom blåsning med luft.
Enligt reaktionsformeln S02 + Cl2 + 2 H20 >=
= H2S04 + 2 HCl skulle man få ekvivalenta
mängder H2S04 och HCl. Som bekant erhåller
man emellertid vid rostningsprocesserna alltid
något S03 jämte S02. Enligt Lunge8 kan man
normalt räkna med att vid förbränning av svavel
2—3 % av svavlet oxideras till S03, vid röstning
av svavelkis 6—7 % och vid röstning av
zink-blände betydligt mer. På grund härav erhåller
man således i praktiken alltid något mer
svavelsyra än saltsyra, i ekvivalenter räknat. Om man
så vill, kan man geom att låta rostgaserna
passera över glödande kisbränder som katalysator
ytterligare öka svavelsyramängden ganska
avsevärt, vilket ibland kan vara till fördel. Å andra
sidan kan man naturligtvis öka proportionen av
HCl genom att låta en större eller mindre del av
kloren reagera med H2 i stället för med S02.
Man har sålunda i sin hand att inom vissa gränser
variera proportionen mellan de producerade
mängderna av H2S04 och HCl.
Produkternas pris
Den för syraframställning enligt ifrågavarande
metod erforderliga apparaturen är den enklaste
tänkbara. Detta gäller framför allt vid
tillverkning av biandsyra. men även vid framställning
av syrorna var för sig bli anläggningskostnaderna
lägre än vid någon annan metod. Härtill bidrar,
att anläggningen kan uppställas i det fria,
eventuellt med ett enkelt skyddstak. Kostnaderna för
arbetslöner bli minimala, då driften kräver
mycket obetydlig tillsyn. Tillverkningspriset för
syrorna bestämmes därför så gott som helt av
priset på utgångsmaterialierna. svavel och klor.
Om man utgår från det före kriget gällande
priset för elementärt svavel, ca 85 kr/t, så blir
32
råmaterialkostnaden 85 • — = 58 kr/t H2S04, be-
98
räknad som 100 %-ig, eller 56 kr/t 94 %-ig
(66-gradig) svavelsyra. Vid användning av kis,
som i detta fall kan vara lågprocentig, kan man
komma ned till ett åtskilligt lägre pris.
Det pris. till vilket klor står till förfogande, kan
variera avsevärt, alltefter
avsättningsmöjligheterna för kloren. Om man som exempel utgår från
det i 1939 års industristatistik angivna
genomsnittsvärdet på den producerade kloren, 178 kr/t.
och uppskattar däri inräknade
komprimeringskostnader till ca 8 kr/t, så blir råmaterialkost-
nåden 170-^ = 65 kr/t HCl eller 52 kr/t 32
36,o
% -ig saltsyra. I många fall måste man emellertid
på grund av svårigheter att kunna avsätta kloren
räkna med ett väsentligt lägre värde på kloren,
och då blir saltsyrapriset i motsvarande mån
lägre. Det är just i sådana fall, som metoden
främst kommer i fråga.
Ovanstående prisberäkningar äro endast avsedda
som exempel. För andra priser på kloren och
svaveldioxiden är ju en omräkning lätt att göra.
Processens praktiska betydelse
Mellan utgångsmaterialierna, S02 och Cl2, råder
en betydande olikhet i det avseendet, att
framställningen av S02 kan ske med relativt enkla
apparater och var som helst, medan
framställningen av Cl2 fordrar en komplicerad och dyrbar
apparatur samt är beroende av tillgång på billig
elektrisk energi och avsättningsmöjligheter för
alkalit. Det kan därför knappast komma i fråga
att bygga en kloranläggning enkom för att
utnyttja resp. oskadliggöra rostgaser. Däremot
finnas förutsättningar för att reaktionen mellan
S02 och Cl2 kan komma till praktisk användning
vid redan befintliga kloranläggningar. Det
huvudsakliga syftet skulle härvid vara att utnyttja
överskottsklor.
Såsom inledningsvis nämnts, har den
elektrolytiska klorframställningen medfört en tendens
till överproduktion av klor, på grund av att
avsättningsmöjligheterna för klor äro avsevärt
mindre än för alkali. Detta gäller för världen i
dess helhet och för de stora industriländerna i
synnerhet. Vid de flesta större klorfabrikerna på
kontinenten har man för den skull måst inrätta
särskilda "Chlorvernichtungs-Anlagen" för att i
händelse av överskott på klor ej behöva inskränka
alkaliproduktionen.
Sverige. Norge och Finland ha emellertid länge
intagit en särställning i det avseendet, att
förbrukningen av klor där varit större än av alkali
(NaOH + KOH). Detta beror på att den
klor-konsumerande cellulosaindustrin har en så
betydande storlek i dessa länder, medan den
alkali-förbrukande kemiska industrin är av mindre
omfattning än i de stora industriländerna. Denna
för den skandinaviska klor-alkali-industrin
gynnsamma situation synes emellertid ej komma att
bli bestående i framtiden.
Såsom framgår av tabell 2 har såväl klor- som
alkaliförbrukningen visat en fortgående och högsi
betydande ökning under åren 1931—1939. Vad
kloren beträffar, beror detta främst på en ökad
tillverkning av silkecellulosa och på den
nytillkomna tillverkningen av blekt sulfat, medan
ökningen av alkaliförbrukningen huvudsakligen
Tabell 2. Förbrukning i Sverige av klor och alkalihydroxid,
beräknad som NaOH.
Är Klor t Alkali l Förhållande klor : alkali
1931 .......... 7 383 7 328 1,01
1933 .......... 14 109 10 292 1,37
1935 .......... 19 016 12 850 1,48
1937 .......... 29 148 20 815 1,40
1939 ......... 33 384 28 573 1,17 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
