Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 18 november 1944 - Dykeriteknikens utveckling, av Anders Lindén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 november 194-b
1321
stora djup utvecklats efter den andra av de
uppställda principerna. Det är här fråga om
användandet av pansardykapparat och tryckfast
observationskammare. Dykaren vistas därvid under
atmosfärtryck skyddad för det omgivande vattnet
i en tryckfast kammare. En redogörelse härför
återfinnes i Tekn. T. 1934 h. S 9.
Är 1923 patenterade Hanseatische Apparatenbau
Gesellschaft i Kiel en tryckfast dykardräkt utförd
av stål med kulledskonstruktioner medgivande en
viss rörlighet för armar och ben ävensom för
manövrering av verktyg. Apparaten är utrustad
med anordning för absorbering av kolsyra samt
syrgasbehållare, så att dykaren själv kan sköta
sin luftförsörjning. Konstruktionen förbättrades
successivt och är känd under namnet Neufeldt &
Kuhnkes pansardykapparat. Den sista
utföringsformen före kriget framgår av fig. 13. Apparaten
är dimensionerad att motstå trycket på 200 m
djup, men redan vid 150 m djup äro kullederna
låsta av det yttre trycket, varför dykaren på detta
djup ej kan utföra något effektivt arbete.
För större djup finnas tryckfasta kammare utan
några rörliga delar, från vilka observationer
kunna göras. Med ledning av de anvisningar, som
ett på ytan befintligt bärgningsfartyg per telefon
erhåller från klockan, kunna gripskopor,
sprängladdningar etc. dirigeras. En sådan kammare
konstruerades av det italienska bärgningsbolaget
Sorima för bärgningen av "Egypt". Klockan var
dimensionerad för ett arbetsdjup av 300 m.
Göteborgs Bogserings & Bärgningsbolag har en
liknande klocka, tillverkad av Eriksbergs Mekaniska
Verkstad, stationerad på sitt bärgningsfartyg
"Frithiof", fig. 14.
Fig. 13.
Neufeldt &
Kuhnkes pansardykapparat.
Fig. 14. Observationskammare i bärgningsfartyget "Frithiof.
Slutligen kan nämnas, att den amerikanske
forskaren Beebe för sina havsbiologiska
undersökningar lät konstruera en helt sfärisk kammare,
batysfären, med vilken han trängt ned till ca 925
m djup, och som skildrats i hans intressanta bok
"Half a mile down".
Utvecklingsmöjligheter
På större djup än 90 m åtgick, som ovan
nämndes, vid dykning i mjuk dräkt det mesta av
dykarens disponibla energi till andningsarbetet.
Dessutom utsattes han redan vid lägre djup för
kvävgasförgiftning i viss utsträckning.
För att undvika dessa olägenheter, har man i
USA de senaste åren gjort försök att vid
djupdykning i stället för luft använda en
heliumsyr-gasblandning. Synnerligen gynnsamma resultat
ha därvid erhållits, och amerikanska marinens
"heliumdykare" hade 1939 nedstigit till 150 m
djup och ännu på detta djup kunnat prestera
samma arbete som på ca 50 m djup med vanlig
lufttillförsel. Man tror sig kunna räkna med att
med heliummetoden uppnå ytterligare större djup
i mjuk dykardräkt. De forskare, som vid
amerikanska marinens stora experimentanläggning i
Washington för djupdykning fört fram
helium-dykningar, äro framför allt läkarna Yarbrough
och Behnke.
De amerikanska metoderna ha studerats av
svenska marinen, men tyvärr ha på grund av
frånvaron av helium i Sverige några praktiska
försök med denna gas icke kunnat göras.
Emellertid har man funnit en annan utväg, som
baserar sig på en av teknolog A Zetterström
utarbetad metod att utnyttja en explosionsfri blandning
av syre och väte. Denna metod har hittills givit
stora löften.
Litteratur
1. SnEiiZNER, H: "Taucherteclinik", Lübeck 1943.
2. Davis, R H: "Deep Diving and Submarine Operations",
London 1935.
3. Eklsberg, E: "Men under the Sea", New Tork 1940.
4. British Admiralty: "The Diving Manual 19S6’\ London
1936.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
