Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 25 november 1944 - Statens Vattenfallsverk år 1943, av Erik Tigerström - Flottledsförbundets årsbok 18, av Sten Edholm - Flottningen i Sveriges allmänna flottleder fram till omkring år 1935, av Richard Smedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1368
■ TEKNISK TIDSKRIFT
DK 626/627(485)"1943"
Statens Vattenfallsverk år 1943, utgivet av K.
Vattenfallsstyrelsen, Stockholm 1944. 52 s., 5 diagr.
Berättelsen, som uppvisas i en koncentrerad form,
inledes med en allmän översikt, varur framgår, att året
präglats av en fortsatt väsentligt ökad kraftproduktion
och en svag kanaltrafik. De kommande årens nybyggnader
inom kraftverksområdet torde inrikta sig på Ångermanälven
och Fjällsjöälven, vilkas vattenfall varit föremål för studier.
Under rubriken "Kraftverk" lämnas redogörelse i text-,
tabell- och diagramform för kraftverkens drift och
distribution, samt för de utvidgnings- och underhållsarbeten,
som utförts under året. Vidare lämnas under rubriken
’’Kraftverkens fastigheter" en sammanfattning av de
nyförvärv och kompletteringar av tidigare vattenrättsinnehav,
till vilka K.M:t lämnat sitt godkännande.
Trollhätte kanalverk och Södertälje kanalverk ha under
året liksom tidigare år under kriget haft en trafik av
endast ca 50 % av förkrigstrafiken, varför kanalrörelsen
för året visar ett betydande underskott. Årsberättelsen
lämnar för den intresserade detaljerade uppgifter
angående kanaltrafikens omfattning, och man kan vidare i den
grafiska framställningen studera kanaltrafikens utveckling
ända sedan 1800-talets början.
Under rubriken ’Fastighetsförvaltningen" redogöres för
diverse fastighetsaffärer, i huvudsak rörande en del av
de under styrelsens förvaltning stående fastigheterna vid
Götaälv.
Det, som kanske mest fångar intresset, är den översikt,
som lämnas, av de arbeten, som under året utförts vid
en del kraftstationsbyggen och vattenregleringsföretag.
Här omnämnas kraftstationerna vid Leringsforsen,
Torpshammar och Midskog med en del intressanta sak- och
massuppgifter, och vidare får man veta, att
Vattenfallsstyrelsen deltar i en del arbeten, som utföras av
Indalsälvens regleringsförening för reglering av Indalsälvens
vattensystem.
Årsberättelsen innefattar även en del tablåer, visande
personalens, storlek, fördelning på olika arbetsuppgifter,
pensionsförhållanden m.m. Berättelsen avslutas med en
del tabeller och statistiska tablåer, i vilka bl.a. verkets
vinst- och förlusträkningar för året samt dess balans
räkning vid årets slut kunna studeras. Erik Tigerström
DK 634.982.54 : 627
Flottledsförbundets årsbok 18, Stockholm 1944. 322
sp., 134 fig. 13 kr.
När man bläddrar i denna bok förargar man sig, som
vanligt, först åt att så gott som alltihop är ett avkok på
det flottledsmöte, som Richard Smedberg med stor talang
och alltid med viss pompa ordnar i samband med
skogsveckan. Man undrar, om det kan vara möjligt att trycka
en så stor bok om två dagars förhandlingar pius en
obetydlighet därtill.
Men hur man bläddrar, så stöter man plötsligt på någon
artikel, som fångar ens intresse. Det vore orätt att säga,
att man sedan finner att alltsammans är högst intressant.
Mycket är adiafora och kunde, tänker man, saklöst vara
borta. Men i så fall vore icke "årsboken" vad den är,
och Smedberg vore ej heller den han är. Man tvingas
konstatera att han, med den underliga blandning av smått
och stort, som är resultatet av de två dagarna, lyckas
åstadkomma ett livslevande tvärsnitt av vad som händer
och rör sig på flottningsfronten.
Man är tacksam över vissa "stora" artiklar, som givit
tryckets relativa odödlighet åt föredrag vid mötet över
betydelsefulla insatser, forskningsresultat och redogörelser.
Jag tänker på sådana artiklar som Oksalas om "Finlands
flottningsväsende under krigen", Töre Nilssons om
"Vattenbyggnadslaboratoriet i Älvkarleby", Hugo Buchts om
"Rännintag i kraftverkdammar’’, samt ytterligare artiklar
av Nils Jakobson och Gunnar Esseen.
Insprängda bland dessa finnas andra, mindre såväl till
format som också (fast icke alltid) till innehåll. Ser man
närmare efter, finner man, att dessa artiklars ursprung
från ibland rätt underordnade tromän inom
flottningsför-valtningarna icke hindrar att de som regel, antingen de
haft karaktär av föredrag eller blott rapporter, ha
värdefulla ting att lära ut. Det viktigaste härvidlag är
tvivelsutan, att årsboken på detta sätt blir ett forum — ordet
"demokratiskt" flyter självmant ur min penna — där
icke enbart de ofelbara flottningscheferna utan även deras
ibland lika värdefulla medhjälpare ha en chans att komma
till marknaden.
Det vore frestande att sedan jag nu, i början som tvång
men småningom som nöje, genomläst årsboken, ägna
uppmärksamhet åt var särskild artikel, men det får räcka
med ett par allmänna reflexioner.
Jag nämnde nyss ordet "flottningsfronten". Det berör
i förbifarten en öm punkt — den ständiga striden mellan
vattenkraft och flottning. Fagra ord äro tillreds om
samarbete, gemensam nytta m.m., men stridsställningen är
ständigt densamma. Där må det tillåtas en gammal
rabulist, som själv har vattenkraften till hemmaplan, att
deklarera, att han har sitt förstånd på den nyttigare sidan,
som är vattenkraften, men hjärtat hos de oförbätterliga
flottningsgubbarna.
Smedberg har i sin säregna position, med ett ben i
vartdera lägret, ej minst med denna årsbok gjort ett gott
arbete för att överbygga motsättningarna. Han gjorde
kanske i fortsättningen klokt att, åtminstone bildligt talat,
acceptera den paroll, som angivits med den mystiska
rubriken för en av artiklarna: "Hängbroar över flottleder
för utjämnande av intressemotsatser." Den giltiga lösningen
vore kanske till sist att även kraftverken, liksom Semiramis
trädgårdar i antiken, utfördes hängande, över flottlederna.
Smedberg lyckönskas till sin nya årsbok, och jag vill
särskilt komplimentera honom för en verkligt läcker
detalj. Det är att han vid varje artikels slut gjort en
litteraturhänvisning till tidigare artiklar som avhandlat samma
ämne. Alldeles bortsett från att Flottledsförbundets
årsbok nog ej gör anspråk på att uttömmande ha avhandlat
vare sig den ena eller andra frågan — vilket för övrigt
säkert ej varit meningen — öppnar sig härmed möjlighet
för årsboken att bli det monument, som Smedberg åsyftat
och som han även själv förtjänar: ett uppslagsverk för
den svenska flottningen. Sten Edholm
DK 634.982.542(485)
Flottningen i Sveriges allmänna flottleder fram till
omkring år 1935, av Isak Winberg, Stockholm 1944.
141 s., 138 fig. 13 kr.
Denna första doktorsavhandling inom flottningsväsendet
utgör ett glädjande vittnesbörd om att ett av flodteknikens
viktigaste spörsmål äntligen kommit under en samlad
vetenskaplig granskning. Trots likgiltighet och andra
svårigheter har förf. lyckats ge en överskådlig bild av detta
säregna trafikmedel med tyngdpunkten förlagd till det
ekonomisk-statistiska området.
Av flera skäl är undersökningen endast framförd till år
1935, som nog kan betraktas som en ungefärlig gräns för
en avslutad period i flottningsväsendets historia. Man kan
nämligen påstå, att sjö- och profilregleringarna för
kraftändamål numera väsentligt omskapa såväl flottningens
teknik som ekonomi.
Avhandlingens första del ägnas de naturliga och tekniska
förutsättningarna, varvid ett par detaljer må framhållas.
När Bertil Halden 1933 föreslog utbyte av den "marina
gränsen" (MG) mot "högsta kustlinjen" (HK), skedde detta
på goda skäl, särskilt med tanke på Norrland. Geologer
och vattenbyggare, som syssla med denna landsändas
problem, synas ha godtagit HK. Då flottningen är en utpräglad
norrlandsföreteelse, borde nog förf. ha gjort sammaledes.
Vidare synes förf. underskatta flottningens
vattenförbrukning, vilken i själva verket är så stor, att en
förutsättningslös utredning för länge sedan borde ha kommit till stånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
