Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 2 december 1944 - Arbetsstudier inom svensk industri, av Tarras Sällfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 december 1944
1373
Arbetsstudier inom svensk industri
Generaldirektör Tarras Sällfors, LSTF, Stockholm
Det gäller nu för den svenska industrin att på
alla sätt stå rustad när freden kommer, så att vi
kunna ta upp konkurrensen på världsmarknaden.
1 de krigförande länderna har man enligt
föreliggande rapporter lyckats ytterligare öka
produktionen genom en systematisk rationalisering. Icke
minst arbetsstudierna ha bidragit till att
möjliggöra en effektivare utnyttning av
produktionsmedlen. Lyckligtvis ha vi också här i Sverige
alltmera kommit till insikt om arbetsstudiernas stora
betydelse, och vi behöva i det avseendet icke göra
oss några samvetsförebråelser. Det torde icke vara
alltför förmätet att påstå, att vi beträffande
arbetsstudier kunnat hålla jämna steg med de stora
industriländerna.
Arbetsstudierna ha dock icke nått denna
utbredning och förståelse i vårt land utan ett
målmedvetet arbete. Arbetsstudieidén har ju sin
upprinnelse i utlandet och då främst i USA. Visserligen
äro våra förebilder på detta område av
främmande ursprung, men tillämpningen är ett
resultat av ett träget samarbete mellan företagare och
arbetare. Metoderna ha, ofta ganska grundligt,
behövt omarbetas, så att de passa för svensk
mentalitet och svenska förhållanden. Det ligger många
års arbete bakom denna utveckling. Numera har
man dock enats om vissa gemensamma linjer,
vilka accepterats av såväl företagare som
arbetare. Inte minst de senare ha genom en
målmedveten upplysningsverksamhet bidragit till att föra
arbetsstudierna upp på ett högre och sakligare
plan. De diskussioner, som förekommit mellan de
berörda parterna, kunna i stort sett betecknas
som vederhäftiga och sakliga.
Tyvärr förekommer dock i viss utsträckning
ovederhäftig kritik från personer, som icke känna
arbetsstudiernas mål och tillämpning. I vissa fall
är incitamentet enbart skrivklåda, i andra fall en
tydlig tendens att skapa irritation och oro på
arbetsplatserna.
Så har t.ex. en utlänning, som ej är insatt i
industriella förhållanden, tagit sig för att skriva
något slags kritik av metoder, som icke längre
användas i vårt land utan endast ha historiskt
intresse. I detta sammanhang bör allvarligt
varnas för att t.ex. använda
medelminimivärdemeto-den, vilken i ifrågavarande opus framhålles som
i vårt land allmän. Saken är dock den, att
metoden för länge sedan prövats i Sverige och ej visat
DK 658.54
sig passa för svenska förhållanden. Man får
hoppas, att upplysningen är så långt kommen, att
man ej ånyo börjar utföra dylika experiment.
Resultatet blir då negativt, samtidigt som onödig oro
skapas på arbetsplatserna. Man får i så fall
förstå arbetarnas "irritation".
Den metod, som redan nära hundraprocentigt
kommer till användning, är ju
medelvärdemetoden, vid vilken man helt enkelt använder de vid
arbetsstudierna framkomna värdena.
Förutsättningen är dock, att arbetaren härvid arbetat i den
för honom naturliga och därmed angenämaste
rytmen, vilken visar sig i värdenas jämnhet.
Strykning av tempotider förekommer endast, om
exceptionellt höga eller låga värden erhållas vid
uträkningen, vilka grunda sig på avläsningsfel
eller andra arbetet icke vidkommande orsaker.
Samme författare har ondgjort sig över
Stege-mertens och Refas utjämningsmetoder, vilka han
tydligen tror vara allmänt använda i vårt land.
De företag, som använt dessa metoder, äro lätt
räknade, och det är fråga, om för närvarande
över huvud taget något enda använder sig därav.
Den numera vanligaste och allmänt erkända
metoden (jfr Arbetsdomstolens dom nr 54 1944) är,
att de vid arbetsstudierna genom
medelvärdemetoden erhållna tempotiderna utjämnas med
hänsyn till arbetstakten under studierna, så att man
kommer fram till normal eller standardtider.
Det är synnerligen vanligt att kritiker, som ej
känna arbetsstudiemetoderna, anse det vara fel
att studera "den bäste arbetaren". Det är
emellertid rätt ovanligt, att man har tillfälle att studera
"den bäste arbetaren", och när så sker är i regel
anledningen härtill endast den, att man då kan
tillgodogöra sig de bästa redan befintliga, dvs.
mindre tids- och arbetskrävande metoderna, för
att sedan överföra dessa helt eller delvis till andra
arbetare. Vid ackordsättningen tas givetvis såsom
ovan framhållits hänsyn till, att den bäste
arbetarens tid är lägre än medelmåttans.
Lika misslyckat som det är att införa
"historiska" metoder torde det vara att ersätta den nu
allmänt erkända terminologin med hemmagjorda
termer eller direkta översättningar från andra
språk. Sedan snart ett tiotal år tillbaka användes
i Sverige den av IVA:s arbetsstudiekommitté
utarbetade terminologin. Under tidigare år var det
synnerligen besvärligt att föra ett resonemang om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
