Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 2 december 1944 - Automatisk kalkylator för regleringsändamål, av Einar Welin och Stig Djure
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1400
■ TEKNISK TIDSKRIFT
När kontaktborsten passerar kortslutningsläget,
kommer spänningen på borsten att språngvis gå
över från den ena polariteten till den andra. Enär
man måste förutsätta att mottagarborsten följer
givarborsten med någon, om också obetydlig,
fördröjning, blir alltså följden den att också
strömmen genom polariserade reläet språngvis byter
riktning och växer till sitt maximivärde.
Mottagarborsten stoppar därför sin rörelse, vänder och
går med maximihastighet tillbaka utefter hela
spänningsdelaren till dess den på nytt möter
givarborstens läge, varefter följningen återupptas.
En kontinuerlig följning skulle således vara
omöjlig om icke speciella åtgärder vidtoges.
Det polariserade reläets spole kopplas därför
enligt fig. 31 i brygga med de förut nämnda
spänningskänsliga motståndselementen, torrlikriktare
och metalltrådslampa. Vid normal arbetsspänning
över reläet går strömmen företrädesvis genom
grenarna med lamporna. När spänningen sedan
stiger vid polaritetsväxlingen i givaren, så ökar
motståndet i lamporna men minskar i likriktarna,
varför strömmen genom reläspolen byter riktning
och tvingar mottagarborsten att även den gå över
sin polaritetsväxling åt samma håll som givaren,
varefter normala arbetsförhållanden åter inträda
i överföringen. Följningen som sådan kommer
därför att fortlöpa helt kontinuerligt och kan icke
falla ur fas.
Jämfört med det för överföringar av detta slag
vanliga syngonsystemet med växelström är den
nu beskrivna metoden fördelaktig därigenom, att
den endast behöver en överföringsledning för
varje system mot syngonmetodens tre, samt att
följningen på mottagarsidan sker med stor
ställ-kraft. Nackdelen är att strömkällans poler måste
anslutas till två närbelägna kontaktlameller,
vilket medför vissa isoleringssvårigheter jämte den
nämnda utrustningen för polaritetsväxlingen.
Överföring av snabba förlopp
Enär inställningen på mottagarsidan i det nyss
beskrivna överföringssystemet sker med hjälp av
servomotor, blir ändringshastigheten hos den
överförda funktionen begränsad till den snabbhet,
med vilken servodriften vid den fordrade
noggrannheten kan känna sig fram utefter
mottagare-reostatens kontaktlameller, dvs. vid
normalutförande ca 100 lameller per sekund. Är funktionens
ändringshastighet större än detta värde, uppstå
eftersläpningar på mottagarsidan, vilka
omöjliggöra en god följning. Man måste därför i sådant
fall begagna sig av metoden med återföring, dvs.
bestämma och överföra även funktionens derivata.
För de konstruktionselement, som användas i
kalkylatorn, blir det härvid lämpligt att låta
deri-vatan så gott som ensam förmedla överföringen,
medan den överförda grundfunktionen användes
enbart för kontroll och justering. Sambandet
mellan funktionen och dess derivata bestämmes
enligt fig. 32 på givarsidan medelst en
friktionsväxel, varefter de båda storheterna i reostater
ombildas till elektriska spänningar. Härvid kan
grundfunktionen givetvis överföras med det antal
grov- och finsystem, som noggrannheten fordrar.
På mottagarsidan arbetar en likadan utrustning
styrd av den överförda derivatan. Friktionsväxeln
där inställes således automatiskt i ett sådant läge,
att den utgående axeln, till vilken
grundfunktionens kontaktarm är kopplad, kommer att rotera
med tillnärmelsevis samma hastighet som
motsvarande axel på givarsidan. Enär överföringen
av derivatan icke kan vara exakt, kommer så
småningom ett fel att integreras fram i den
överförda vridningsvinkeln, varigenom
kontaktarmarna för grundfunktionen icke längre få samma
läge på givar- och mottagarsidorna. Det
polariserade relä, som är inkopplat mellan dem, får
därför impuls att medelst sin servomotor införa så
stort tillskott till den utgående axeln, att den
störda jämvikten återställes. Tillskottet införes
över en differentialväxel, och samma väg införas
också de integrationskonstanter, som uppstå
genom att kontaktarmarna kunna ha felaktiga
utgångslägen. Överföringssystemet går således
automatiskt in i fas, när det startar.
Överföringsmetodens egenskaper framgå bäst
genom ett exempel. Antas överföringen av
derivatan ske med ett största fel om 1 % av
maximalvärdet, måste servomotorn, för korrigering av
detta fel, också kunna arbeta med 1 ■% av den
maximala hastighet, med vilken grundfunktionen
kan ändra sig. Med given följningshastighet hos
servodriften kan man således med denna metod
tillåta en funktion att ändra sig ca 100 gånger
så snabbt, som om enbart funktionen själv hade
överförts; således med ca 10 000 kontaktlameller
per sekund för den normala magnetkopplingen.
Det blir därför i allmänhet icke längre
servodriften som sätter en gräns för ändringshastigheten.
Trigonometriska funktioner
Vid lösningen av trigonometriska ekvationer
kunna ibland speciella problem uppstå, såsom
t.ex. när en vinkel skall bestämmas, vilken kan
Mottagare
Fig. 32. Överföring av snabba förlopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
