Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 50. 16 december 1944 - Buller från fartygspropellrar, av Curt Borgenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 december 19 A A
1453
Tyst propeller Sjungande propeller
Bladsektion vid
framkanten
Radiell sektion
vid spetsen
Fig. 6. Tysta och sjungande propellrar enligt Shannon—
Arnold.
Fig. 8. Undertrycksspetsens beroende av anfallsvinkeln
enligt Shannon—Arnold.
beträffande den "sjungande propellerns"
problem. Det synes lia varit engelsmannen H Hunter,
som först påpekade fenomenet i en uppsats 1937°.
Han karakteriserar sången som ett malande
gnissel, liksom från ett kärvande lager, och relaterar
en del fall av sjungande propellrar, samtliga
låg-belastade och icke kaviterande.
Ljudet visade många oväntade egenskaper.
Sålunda uppvisade två systerpropellrar av samma
material, men levererade av två firmor, olika
bulleregenskaper; i ett annat fall var propellern
lyst i motsjö; ofta tystnade bullret vid
fartändring; en propeller på en valfångare bullrade i
arktiska vatten men gick tyst i tropikerna; bullret
hade vidare ibland upphört med tiden;
gjutjärns-propellrar hade alltid visat sig tysta ehuru
systerpropellrar av brons stundom bullrade. I ett fall
slutligen avhjälptes bullret genom att diametern
minskades.
På grundval av Hunters iakttagelser sökte man
lämpliga botemedel. Nästan genomgående fann
man en avsevärd förbättring då kanterna
skärptes. J E Shannon och R N Arnold ha i en uppsats
19394 bearbetat Hunters material och kommit till
den slutsatsen att en skarp framkant och
kontinuerlig radiell sektion äro de viktigaste
kännemärkena hos en tyst propeller, fig. 6. För att komma
fram till grundfelen fordrades dock att
laboratorieexperiment utfördes.
Försök av Kerr — Shannon — Arnold
En relativt enkel apparatur konstruerades av
Shannon och Arnold i samarbete med professor
W Kerr i Glasgow8. Ett propellerblad bragtes
att rotera i en behållare med vatten, och dess
anfallsvinkel kunde härvid varieras. Observation
möjliggjordes genom en glimlampa. Apparaten
synes dock ej givit särskilt positiva resultat.
Försök av Shannon — Arnold4
Värdefullare äro de försök som Shannon och
Arnold utfört i luft. För försöket utvaldes en
bullersam bladsektion, A i fig. 7. Framkanten
gjordes lös och kunde utbytas mot en skarpare
dylik, varvid sektion C erhölls.
Sektionerna anblåstes med luft i en vindtunnel,
varvid tryckfördelningen mättes. Av största värde
är härvid den största undertrycksspetsen. Av
diagrammet, fig. 8, framgår att undertrycksspetsen
har ungefär samma absoluta värde för A och C,
men vid små anfallsvinklar, 0°—, är
undertrycksspetsen mycket mindre för den skärpta
profilen. Likaså inträffar maximet senare för C.
Försök av Gutsche7
Även tysken Fritz Gutsche har gjort
tryckmätningar på profiler på liknande sätt. Det mest
intressanta är, att Gutsche kunde konstatera en ton,
som avgavs av profilen inom ett begränsat
område för anfallsvinkeln. Vid mätning av
tryckfördelningen uppvisade denna sektion två
undertrycksspetsar, och en noggrann uppmätning av
profilen visade att sugsidan hade två pucklar,
vilkas läge överensstämde med
undertrycksspetsarnas. Pucklarna voro mycket små, av
storleksordningen ± 0,1 mm. Att en så ringa felaktighet
ger upphov till buller, visar varför även
systerpropellrar kunna uppvisa olika bulleregenskaper.
Fig. 9. Vibrationskänsliga anfallsvinkelområdet.
Fig. 7. Bladsektioner provade av Shannon—Arnold.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
