Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 51. 23 december 1944 - Akustisk planering, av Johan von Utfall och Björn Berntson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1470
■ TEKNISK TIDSKRIFT
rum komma de toner, som svara mot rummets
tre alldeles lika dimensioner, att bli särskilt starkt
framhävda, och otrevnaden blir än värre. För att
förhindra uppkomsten av sådana fenomen är det
fördelaktigt att göra längden, bredden och höjden
olika men på samma gång så att inte höjd eller
bredd utgöra exempelvis hälften av längden.
Lämpliga måttförhållanden äro t.ex. 2:3:5 eller
3:4:5. Om avståndet mellan två motstående
parallella väggar är så stort, att ljudet efter varje
reflexion uppfattas som särskilda ljudimpulser,
blir hörselintrycket ett fladdereko, vilket är ett
synnerligen störande fenomen, som kan påvisas
i vissa zoner i många större lokaler. Ett
effektivt sätt att förhindra dessa olägenheter är att inte
uppföra väggarna parallellt med varandra, i
synnerhet inte långsidesväggarna. Vill man i stället
konstruera väggarna så att de inte äro fullt
lodräta utan luta något mot varandra, uppnås
liknande resultat.
Taket kan också konstrueras snett lutande, men
då golvets reflexionsförmåga ofta är starkt
nedsatt, på grund av publik, möbler eller mattor, kan
åtgärden i vissa fall vara obehövlig. De relativt
små avvikelser från den räta vinkeln, som det här
är fråga om, äro sådana att de endast med
svårighet kunna iakttas utan mätinstrument, varför man
inte behöver befara att lokalen till utseendet
verkar sned och vind.
För att få god belysning i en lokal är det
ju ingalunda lämpligt att bekläda väggarna med
speglande ytor. I stället eftersträvar man sådana
finkorniga, ljusa ytor, som sprida ljuset åt alla
håll, så att en diffus ljusfördelning uppstår. För
god hörbarhet i en lokal är det, analogt med
förhållandet vid god belysning, nödvändigt med en
diffus ljudfördelning, och en sådan åstadkommes
genom att väggar och tak inte göras helt plana
utan förses med vissa ojämnheter. Härvid är att
märka att för att få en vägg diffust reflekterande
för höga frekvenser behövs endast grov rappning
men för låga bastoner meterstora veck e.d. Det
kan vara på sin plats att här konstatera, hur
barockens och rokokons stuckatur mera bidrog
att förbättra akustiken än funktionalismens släta
ytor. Man måste emellertid vid konstruktion av
ojämnheter noga undvika ytor med sådan
böjning att brännpunktsegenskaper kunna uppstå
inom lokalen. Det är ofta svårt att få god
akustik i lokaler med ellips- eller cirkelformiga
tak eller väggar just därför att brännpunkter
uppstå. Är det nödvändigt att ha krökta
reflekterande ytor måste krökningsradien vara så stor
att krökningscentrum och brännpunkten falla
långt utanför lokalens begränsningsytor. I sådana
fall bör man dessutom tillse att upprepad reflexion
inte kan ske mellan den krökta konkava ytan
och en motstående yta. Detta sker t.ex. då en
lokal, vars golv är relativt fritt från möbler eller
annan inredning, försetts med kupolformat tak,
vars krökningscentrum ligger strax under golvets
plan. Då uppstå vanligtvis akustiska
oformligheter, i det vissa toner dröja kvar omåttligt lång
tid. Vid planering av konsertlokaler och biografer
kunna starkt reflekterande ytor användas i
ljudkällans närhet, men i övrigt måste den diffusa
ljudfördelningen logiskt genomföras.
Ljudets absorption
Den från en ljudkälla utstrålande energin röner
påverkan av rummets begränsningsytor, så att
förutom reflexion även absorption uppstår.
Reflexernas riktning är beroende av rummets
geometriska form, vilket tidigare berörts.
Absorptionen beror av väggbeklädnadens natur, och man
kan härvid skilja mellan tre helt olika slag av
absorptionsmaterial, nämligen porösa material,
svängande (membranlika) plattor och
helmholtz-resonatorer.
Ljuddämpningen i porösa material beror på det
motstånd ljudvågens fortplantning röner i de
små luftfyllda porerna. Luftpartiklarnas rörelser
bromsas genom friktion mot porernas väggar.
Härvid omsättes en del ljudenergi i värme. Ju
större strömningsmotståndet för luft är i
materialet, desto större ljuddämpande inverkan har
materialet. Vid god dämpning skall ljudvågen
efter reflexion mot bakomvarande fasta vägg och
återgång genom materialet ha avlämnat en stor
del av ljudenergin i värme. Det finns dock inga
större energimängder förborgade i ljudet. Även
om alla Sveriges innevånare skulle samtala
högljutt på en gång skulle rösternas samlade energi,
omvandlad till elektrisk ström, ändå inte räcka
till mer än drift av en vanlig 60 W glödlampa.
Består väggbeklädnaden av plattor, som kunna
sättas i vibration, åtgår en del ljudenergi för att
sätta plattorna i svängning och en del för att
underhålla svängningen. I plattorna förbrukas
energi genom inre friktion. För att plattan skall
kunna svänga erfordras ett visst avstånd från
väggen. Den luftkudde, som sålunda inneslutes
mellan vägg och platta, kan betraktas som en
fjäder, kopplad till plattans massa. En sådan
svängande platta har en tämligen selektiv
absorption. Därför måste man för att få absorption inom
ett bredare område införa en dämpning i
luftkudden, exempelvis genom att bekläda
bakom-varande vägg med något poröst material. Vid
resonans erhåller konstruktionen sin största
ljuddämpande förmåga.
Resonansfrekvensen f kan beräknas ur formeln
c J Q , .. 188 ,
f = — \ -j— p/s eller = ,–p/s
där c i= ljudets hastighet i luft,
luftens täthet,
M = plattans vikt per ytenhet i g/cm2,
L e= luftskiktets tjocklek i cm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
