Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 52. 30 december 1944 - STF:s utlåtande om statsanställdas rätt till uppfinningar, av r - Forskning i England, av L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1504
■ TEKNISK TIDSKRIFT
DK 347.771.023
STF:s utlåtande om statsanställdas rätt till
uppfinningar. För att granska förslaget om rätten till vissa
uppfinningar m.m. (SOU 1944: 27) tillsatte STF:s styrelse en
kommitté, bestående av hrr A Hasselrot, ordförande, T
Laurent, F Stenhagen, K A Wessblad och dr E Glas, med
B Birke som sekreterare.
Svenska Teknologföreningen har inte ansett sig böra göra
ett uttalande i själva huvudfrågan, i vilken utsträckning
en statsanställd skall äga rätt att förfoga över av honom
gjorda uppfinningar. Däremot vill föreningen söka belysa
frågan ur mera allmänna synpunkter.
Av olika skäl är en lagstiftning på detta område
önskvärd, men det nu föreliggande förslaget bör icke läggas
till grund för en lagstiftning i ämnet, åtminstone icke utan
en mycket väsentlig överarbetning. En sådan borde
lämpligen anförtros åt en kommitté med representanter ej blott
för statens verk utan även för de statsanställda
ingenjörerna och för den enskilda industrin.
Om rätten till patent skall inskränkas för statsanställda
uppfinnare, bör man undvika att utfärda bestämmelser,
som hindra en uppfinnare att, om han så vill, ställa sin
uppfinning till allmänhetens förfogande. En uppfinnare bör
själv få avgöra, om han anser sin uppfinning värd att
patentskvddas eller ej. Om uppfinningen görs till allmän
egendom och staten får fritt utnyttja den, bör detta i
allmänhet vara nog för att tillgodose statens intressen.
För de anställda vid forskningsanstalterna är det ju i första
hand av betydelse, att deras uppfinningar så snart som
möjligt bli tillgängliga för det svenska näringslivet, och
den vetenskapliga publiciteten får därför ej hämmas av
lagens bestämmelser. Statens intresse av att få ekonomiskt
utbyte av uppfinningen har i varje fall underordnad vikt.
Enligt § 2 skall anmälningsskyldighet föreligga icke blott
för anställd utan även för personer, vilkas tjänstgöring
endast innefattar fullgörandet av en allmän medborgerlig
skyldighet. Enligt föreningens mening bör sådan personal
undantas från den föreskrivna anmälningsplikten och
därmed förenad eventuell rättsförlust. Eljest skulle t.ex. staten
kunna göra anspråk på en uppfinning, som en värnpliktig
under sin tillfälliga tjänstgöring vid ett sådant verk gör
utom tjänsten och som kan tjäna verkets eller
inrättningens syfte. Ett sådant krav från statens sida synes icke
förenligt med allmänna rättvise- och skälighetssynpunkter.
I § 3 stadgas, att staten skall göra sin rätt att inträda
som uppfinnarens rättsinnehavare gällande inom tre
månader från det uppfinnaren begär besked. Uppfinnaren
kommer säkerligen att i de allra flesta fall begära besked
samtidigt med att anmälan om uppfinningen görs. Staten har
då endast tre månader till sitt förfogande, en tidrymd,
som måste anses alltför kort för att staten skall kunna
skaffa sig en någorlunda tillförlitlig uppfattning om
uppfinningens betydelse. Om staten begagnar sig av sin rätt
före utgången av tremånadersfristen, blir staten bunden
vid uppfinningen och följaktligen ersättningsskyldig, trots
att uppfinningen kan vara helt eller delvis känd, t.ex.
genom tidigare patent, som till och med kunna hindra
staten från att begagna uppfinningen. En frist av tre
månader är därför i hög grad otillräcklig i all synnerhet vid
uppfinningar av mera komplicerad natur.
Enligt § 3 får uppfinnaren ej söka patent på sin
uppfinning förrän i § 2 föreskriven anmälan har skett.
Föreningen anser, att uppfinnaren självklart måste ha rätt
att söka patent i Sverige, så snart detta kan ske. Om
patentsökandet uppskjutes, kan ju den rätt, som staten
eventuellt står i begrepp att överta, äventyras genom
dröjsmålet. Sedan väl patentet har sökts, spelar det däremot
ingen väsentlig roll, om anmälan enligt § 2 dröjer
ytterligare två månader. Rätten för uppfinnaren att söka
patent, innan anmälan enligt § 2 görs, bör emellertid endast
gälla för Sverige, bl.a. för att hindra ett till äventyrs icke
önskvärt offentliggörande av uppfinningen.
Enligt § 4 skall lagen tillämpas även för det fallet, att
någon inom tre år efter slutad anställning eller tjänst-
göring gör en uppfinning, som kan tjäna verkets eller
inrättningens syfte, och som antingen utgör resultatet av
arbete i tjänsten eller innefattar lösningen av en däri
förelagd uppgift. Ehuru vissa undantag ha gjorts, synes det
dock alltför hårt att i sådan utsträckning binda
handlingsfriheten hos ifrågavarande kategori av statsanställda.
En så sträng bestämmelse måste hämma den tekniska
utvecklingen och resa omotiverat stora hinder mot den f.d.
statsanställdes möjligheter till fortsatt förvärvsarbete.
De i § 6 angivna ersättningsreglerna innefatta ingen
möjlighet för uppfinnaren att erhålla en efterprövning av
ersättningsbeloppet. Det svns otillfredsställande att en
sådan möjlighet till efterprövning icke förutsättes vare sig
i lagförslaget eller i utredningsmannens motivering.
Enligt § 8 skall det, som stadgas om uppfinning, även
gälla förfarande eller anordning av teknisk natur, som
ej är att hänföra till uppfinningen. En motsvarande
föreskrift har tyvärr kommit att inflyta i § 15 i lagen av
30 juni 1942 med särskilda bestämmelser om uppfinningar
av betydelse för rikets försvar eller för folkförsörjningen
m.m. Nu gäller det emellertid en rätt för staten att, utan
att något som helst samband med försvaret eller
folkförsörjningen behöver föreligga, förfoga över resultat av
den enskildes tankeverksamhet, som ej kunna definieras
eller avgränsas, och att ekonomiskt utnyttja detta på den
enskildes bekostnad. Föreningen anser sig bestämt böra
avstyrka antagandet av § 8.
Staten är ingalunda rustad för exploatering av
uppfinningar på de mest skilda områden och i den utsträckning,
som skulle bli fallet genom lagens ikraftträdande.
Utredningsmannen har förordat att, om lagen kommer till stånd,
särskild utredning verkställs för att centralisera de
åtgärder, som staten behöver vidta för erhållande av patent
och exploatering av de uppfinningar, som staten enligt
den nya lagen kan komma att förvärva. Denna fråga borde
vara löst vid lagens ikraftträdande. I annat fall synas de
rättigheter, som staten genom lagen tillförsäkrar sig, icke
kunna effektivt utnyttjas.
Som redan anförts, ställer sig föreningen emellertid icke
avvisande mot en lagstiftning i detta ämne, men den anser
en förnyad allsidig utredning erforderlig. Föreningen har
ingen anmärkning att framställa mot förslaget att inrätta
en särskild nämnd, bl.a. för avgörande av
ersättningsfrågor. Utöver vad som har föreslagits, bör dock nämnden
få en generell befogenhet att tjänstgöra som skiljedomare
i sådana tvister angående ersättning för rätt till
uppfinningar mellan staten och en statsanställd uppfinnare, som
parterna hänskjuta till nämnden för avgörande. r
Forskning i England. Federation of British Industries
har publicerat ett häfte, Industri) and Research,
behandlande den industriella forskningens betydelse och uppgifter,
dess nuvarande läge och organisation, vidare förslag till
förbättringar samt vissa slutsatser.
British Gas Federation har publicerat en rapport, Gas
Industry,-om planering av gasindustrin. Rapportens
huvudförslag går ut på bildandet av en British Gas Association,
som skulle överta de olika nu existerande gasföretagen.
Syftet är att åstadkomma bättre betjäning av samhällena
samt att påskynda utvidgandet av gasnätet till
landsbygs-områden. Vidare föreslås att ministeriet för bränsle och
kraft skall utse ett national Fuel Advisory Council, som
skall förhindra skadlig konkurrens mellan företagen och
åvägabringa en samarbetsanda till gagn för landets
ekonomi och den enskilde förbrukaren.
Parliamentary and Scientific Committee har utarbetat en
skrift, Scientific Research and the Universities in
Post-War Britain, som behandlar behovet av utvidgat
forskningsarbete samt utbildning av forskare. Skriften avslutas
med djärva och långt gående förslag i fråga om
utvidgning av personalen vid universitet och högskolor, kraftigt
ökade anslag samt rikligt med understöd och stipendier åt
studerande av olika grader (.!. roy. Inst. Chem. 1943
h. 5, 6). L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
