Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 6 januari 1945 - Frekvenssprångreläer, av C E Söderbaum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
TEKNISK TIDSKRIFT
verk år 1933*. Trots mycket lovande start ha
de först under de senaste åren börjat komma
till mera allmän användning, men det är
troligt att utvecklingen i hög grad skall befordras,
när man som komplement kan införa
frekvens-språngreläet.
Grupp 3. För bortkoppling av mindre
kvalificerad belastning komma de snabbverkande
fre-kvenssprångreläerna att kunna få god användning.
Man måste nog säga, att det ligger i dessa
abonnenters eget intresse, att de tillåta bortkoppling
vid sådana tillfällen då kraftbalansen på nätet är
kritisk. Detta gäller närmast belastningsobjekt
inom den elektrokemiska och elektrotermiska
industrin samt elpannorna, men man bör även låta
frågan gå vidare till andra abonnenter, som ha
möjlighet att medverka till en förbättring av
förhållandena. Om man genom dylika
kortvariga avbrott på vissa belastningsobjekt kan
hjälpa till att förhindra att
återuppbyggnadsarbetet efter en störning blir utdraget under en lång
tidsperiod med åtföljande dåliga frekvens- och
spänningsförhållanden, är det till stor fördel för
hela den elektriska kraftdistributionen.
Grupp A. I fabriker, vilkas elektriska utrustning
är känslig för frekvens- och spänningsvariationer
och där man icke har möjlighet att ordna
reservmatning från egna kraftkällor, är det naturligtvis
lämpligt att hellre stoppa motorerna under en
störningsperiod än att hålla på att köra fram en
produkt som sedan måste kasseras. Här kunna
sålunda frekvenssprångreläerna få betydelse.
Grupp 5 och 8. För att vid frekvensfall inom
kraftimporterande block lösgöra
slagbegränsningarna och för att vid frekvensstegringar
bortkoppla maskineffekt inom kraftexporterande
block, böra dessa snabba reläer givetvis kunna
användas. Frågan är bara hur de skola appliceras.
Här får man öppna ett samarbete med
turbinkon-struktörerna, vilka, enligt ett tidskriftsuttalande5,
önska besked från driftmännen beträffande
önskvärd utvecklingstendens för turbinregulatorerna.
Som grundval för dessa förhandlingar
framlägges följande förslag till lösning. Den nuvarande
turbinregulatorn bibehålles i princip, men man
skall försöka att i möjligaste mån förenkla den.
Dess huvudsakliga ändamål vid
storkraftstationerna blir att hålla aggregaten vid konstant
hastighet under de korta tidsperioder då de äro
frigjorda från storkraftnätet. Vidare skola
regulatorerna tillåta en relativt långsam ändring av
belastningsfördelningen mellan aggregaten och
mellan stationerna genom direktiv, som ges
manuellt i vissa stationer och med frekvensreläer i de
frekvensreglerande stationerna. Vid snabba
frekvenssänkningar skall ett frekvenssprångrelä,
som påverkar en oljetrycksventil, genom hastig
* Före den direkta återinkopplingen hade vi dock här i
landet automatisk provning- av enfaslinjerna vid SJ efter en
utlösning ("kloka brytare").
tillströmning av olja till servomotorerna, kunna
öppna pådraget för fullt. Vid snabba
frekvensstegringar skall genom en liknande anordning
aggregatet hastigt kunna övergå till synkrondrift,
om förutsättningar härför föreligga, dvs. om
tur-binhjulet ligger ovanför nedre vattenytan. I annat
fall får män nöja sig med, att denna manöver
resulterar i mycket hastig övergång till
tomgångs-körning.
Det har sitt intresse att konstatera, att den
tur-binregulatortyp som hittills varit gängse mycket
väl lämpar sig för utveckling efter de ovan
angivna principerna. Pendeln på denna
regulatortyp har ju karaktären av ett svänghjul, och den
går, i motsats till huvudaggregatet, med ett
tillräckligt högt varvtal för att man skall få måttliga
dimensioner på de roterande massorna, vare sig
det gäller att röra ett reglerstift eller att verkställa
kontaktgivning.
I sin mest utvecklade form består
turbinregula-torutrustningen bl.a. av en elektrisk
kraftöverföring mellan huvudaxeln och regulatoraxeln.
Om man nu vill använda ett elektriskt
frekvenssprångrelä för att få en turbin som är uppställd
inom ett kraftimporterande distrikt alt vid
frekvensfall hastigt öppna ledskenorna för fullt, så
behöver man endast sätta in ett effektrelä i den
elektriska förbindelsen mellan de båda axlarna.
Detta effektrelä kan sedan ge impulsen till
öppningsventilen. På motsvarande sätt kan man
naturligtvis ordna vid en turbin i ett
kraftexporterande block, så att denna vid hastiga
frekvenshöjningar går ned till tomgångsvarvtalet eller till
stängda ledskenor. Om man emellertid av någon
anledning icke vill använda den elektriska
relätypen så behöver man endast applicera den
mekaniska relätypen på pendelaxeln och man får
då ifrån detta svänghjulsrelä, om man så vill
kalla det, fram impulsen till oljeventilen.
Vid de under det senaste årtiondet emellanåt
använda helelektriska turbinregulatorerna ligger
lösningen av frågan icke så klar, men det är
sannolikt, att man där arbetar sig fram till en
speciallösning.
Grupp 6, 10, 11 och 12. Sektionering med de nu
konventionella relätyperna bör naturligtvis
övervägas i varje särskilt fall. Till den från tyskt håll
rekommenderade reläkombinationen måste man
ställa sig tvivlande, då man där vid rubbningar i
Fig. 5. Mekaniskt
frekvenssprångrelä t.v., elektriskt
frekvenssprångrelä t.h.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
