Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 6 januari 1945 - Blyackumulatorers kapacitet vid intermittent urladdning, av Gösta Angel, Sven Persson och Robert Lindblad - Svenska Ackumulator AB Jungner - Elgeverken - AB A K Eriksson - Torrlikriktare, referat av föredrag av B Sjöberg, L Cronvall och A Arvidsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
TEKNISK TIDSKRIFT
är den beräknade kapacitetsökningen ca 50 %
större än den verkliga.
önskar man således beräkna kapaciteten vid
intermittent urladdning för andra ackumulatorer
och andra intermittenser än de här undersökta,
torde man — åtminstone för ackumulatorer med
gallerplattor i likhet med Ky-cellerna — kunna
förfara så, att man för den vanligast
förekommande strömstyrkan beräknar den intermittenta
kapaciteten enligt formeln
Cmax — C = ~aVCl + abl
V ti
Omkring två tredjedelar av skillnaden mellan
den så beräknade kapaciteten och den
kontinuerliga kapaciteten vid samma strömstyrka anger då
den kapacitetsökning man har anledning vänta
vid olika strömstyrkor och antagen intermittens.
Eftersom det huvudsakligen är faktorn a’ —
= |/~~ ’ a, som skiljer sig från det teoretiska
värdet, kan man lämpligen — om större exakthet
eftersträvas än den som uppnås genom den
angivna teoretiska beräkningsmetoden — skriva
formeln under formen
Cmax — a b • I = a ■ x V Cl
eller
Torrlikriktare
c =
y^max — abl
1 +
a • x
Yf
och bestämma x ur en kapacitetsbestämning vid
ifrågavarande intermittens.
Anledningen till differenserna mellan de
beräknade och observerade kapacitetsvärdena torde
ligga däri, att bidragen dEt till den "latenta
strömmängden" Ei ej äro oberoende av huru
föregående urladdningar tillgått, vilket förutsatts vid
härledningen. Inverkan härav synes vara särskilt
stor vid Go-cellerna, varför formeln vid dessa blir
helt oanvändbar, medan den vid Ky-cellerna ger
approximativt riktiga värden.
Litteratur
1. peukert, Elektrotechn. Z. 1897, s. 288.
2. Leebenow, Z. Elektroch. i (1897), s. 58.
3. Rabl, Z. Elektroch. 1,1 (1935), s. 80—83.
4. Rossander & Forsberg, Elektrotechn. Z. 21 (1900), s. 881.
5. Körner, Svenska Elektr.-verksfören. Handl. 1941, nr 5,
s. 8—9.
Svenska Ackumulator AB Jungner, Stockholm.
Broschyr nr 753 över aktivt kol, en tillverkning, som bolaget
i dagarna har upptagit. Produktionen avser såväl kol för
olika slags filter som för återvinning av lösningsmedel.
Broschyren nr 764 "Asea—Nife
vindgeneratoranläggning-ar" innehåller en beskrivning av bolagets vindgeneratorer
samt råd vid val av batterier och vid placering av
generatorn.
Elgeverken, Linköping. Katalog 340 G över olika slags
elmateriel, såsom muffar, kopplingslådor, kabelmassa,
kabelskåp m.m.
AB A K Eriksson, Mariannelund. Broschyrerna "AKE
hydrauliska pressar" och "AKE kullagerblocket med
rull-f riktio nsutväxling".
DK 621.314.63
Kopparoxidullikriktare
Kopparoxidullikriktarens ventilplatta består av en 0,8—
1,3 mm tjock kopparbricka med ett 0,05—0,1 mm tjockt
skikt av kopparoxidul på den ena eller båda sidorna. En
motelektrod tryckes mot kopparoxidulen eller är på annat
sätt anbringad ovanpå denna. I Sverige tillverkas
ventilplattor med en diameter från 1 mm för strömmar av
storleksordningen 0,1 mA till rektangulära plattor av storleken
305 X 76 mm avsedda för 30 A i trefas. De mindre
ventil-plattstyperna hopläggas till staplar kring en isolerad
cen-trumbult och äro vanligen försedda med
mellanläggsbrickor och kylflänsar. Den största ventilplattstypen, som
har kopparoxidulskikt på båda sidor och ett pålagt
metallskikt som motelektrod, monteras på två bultar med
mellanrum mellan plattorna så att nästan hela ventilplattans
yta kan kylas av luften. Denna ventiltyp användes oftast
fläktkyld och får då mindre dimensioner än selenventiler
med kylflänsar.
Kopparoxidulen bildas genom att kopparbrickan
upphettas till hög temperatur. Det tunna skikt av svart
kopparoxid, som uppstår utanpå kopparoxidulen, avlägsnas på
kemisk väg. Plattans ventilverkan härrör från ett
utomordentligt tunt skikt (ca 0,0001 mm) mellan
kopparoxidulen och kopparen. Så när som på en obetydlig läckström
spärrar detta strömmen effektivt i riktning
koppar—kopparoxidul, under det att strömmen i andra riktningen
passerar obehindrat.
På grund av ventilplattans inre motstånd erhålles
värmeutveckling dels genom strömmen i arbetsriktningen, dels
genom läckströmmen i spärriktningen, varvid ca 90 % av
förlusterna uppstå i arbetsriktningen. Då ventilens
temperatur stiger, sjunker det inre motståndet, varför förlusten
i arbetsriktningen minskar medan däremot förlusten
genom läckströmmen ökar. Ventilstapelns
avkylningsförhål-landen avpassas så att temperaturen överstiger
rumstemperaturen med högst 20°. Vid fläktkylning är det möjligt
att nedbringa denna temperaturskillnad till 5 à 7°.
Den maximala spärrspänningen uppgår till ca 8 V
växelspänning per platta men kan i vissa fall ökas till 20 V,
vilket dock i regel medför ökning av motståndet, varför
arbetsströmmen sjunker. Genomslagsspänningen ligger vid
minst sju gånger den högsta tillåtna spärrspänningen,
vilket är betydligt mer än vad motsvarande selenplatta tål.
I början användes koparoxidullikriktaren huvudsakligen
för laddning av radiobatterier, men numera har detta
område utsträckts även för laddning av stora truckbatterier.
Aven inom andra fält av elektrokemin konkurrerar den
framgångsrikt med roterande omformare, t.ex. för
galvano-tekniska ändamål, som fordra låg spänning men
strömstyrkor på flera tiotusentals ampere. Dess fördelar här äro
hög verkningsgrad, små dimensioner och låg vikt samt
frånvaron av underhållskostnader. Ett annat
användningsområde är båglampslikriktare för biografer. Inom
teletekniken användes den för olika signal- och mätändamål. De
små kopparoxidulventilerna ha möjliggjort användning av
vanliga vridspoleinstrument för mätning av växelspänning
och växelström. I regel användas då fyra ventilplattor i
bryggkoppling. Miljontals ventilplattor användas som
spärrar i telefonkretsar.
Kopparoxidullikriktarens livslängd är praktiskt taget
obegränsad vid riktig dimensionering och normala
driftförhållanden. Arbetsmotståndet ökas något med tiden, men
Referat av föredrag av ingenjörerna B Sjöberg, L< Cronvall.
och A Arvidsson i Svenska Elektroingenjörsföreningen den>
20 oktober 1944.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
