Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 10 februari 1945 - Tillverkning av smörjolja ur trätjära, av Guy S:son Frey
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
TEKNISK TIDSKRIFT’
Fig. 5. Utbyte
vid
bearbetning av tjära
från olika
ugnstyper.
FcSF fasta retorter med cirkulation, Sv. Fläktfabrikens
konstruktion; Fc fasta retorter med cirkulation, Skoljabs
standardkonstruktion; F fasta retorter utan cirkulation;
Vö vagnretort med överhettare; Vöt vagnretort med
överhettare och förtork.
det siffermässiga utbytet av smörjolja icke är en
tillfredsställande bedömningsgrund för
värdesättningen av utgångsmaterialet. Härvid spela
fastmera kvalitetssynpunkter en ofta avgörande roll.
En tjära som redan i kolningsanläggningen blivit
hårt krackad, ger exempelvis ett högt utbyte av
smörjoljedestillat. Detta blir emellertid då i regel
mindervärdigt på grund av hög retenhalt och
ringa köldbeständighet.
Raffinering av tjärolja
Utan att här ingå på frågan om tjärsmörjoljans
allmänna egenskaper och användbarhet vill jag
förutskicka det bekanta faktum att det, speciellt
med hänsyn till deras planerade användning
såsom bil- och motoroljor, blev aktuellt att finna
en lämplig metod för raffinering av de råa
de-stillaten. Dessa äro nämligen relativt
oxidationskänsliga vilket bl.a. tar sig uttryck i en stark
ökning av viskositeten vid användning under
längre tid, särskilt om temperaturen är hög.
Det är lätt att inse att raffineringen av
tjärsmörj-olja erbjuder vissa speciella svårigheter.
Raffineringen är ju principiellt förbunden med en
materialförlust, som redan med hänsyn till
råmaterialets höga pris och ur försörjningssynpunkt är
mindre önskvärd. Härtill kommer emellertid att
retenet anrikas i oljan vid raffineringen så att
köldbeständigheten försämras. Retenet hör
nämligen till de beståndsdelar i oljan som äro mest
beständiga mot kemiska och andra ingrepp. I
ogynnsamt fall måste särskilda åtgärder vidtas för att
nedsätta retenhalten. I praktiken innebär detta att
oljan måste omdestilleras, vilket har till följd
ytterligare väsentliga förluster. Raffineringsförlusten
blir på detta sätt självaccelererande och uppnår
vid långt driven raffinering lätt prohibitiv storlek.
För vår del ansågo vi att ovan antydda
synpunkter motiverade största försiktighet vid
angripande av problemet. Det befanns snart att en
tvättning med natronlut under alla förhållanden
var lämplig enär den huvudsakligen avlägsnade
endast sådana ämnen vars närvaro a priori
ansågs mindre önskvärd, såsom kvarvarande
harts-syror, fenoler m.m. Däremot föreföll det som om
tvättning med svavelsyra skulle medföra
förluster som ej stodo i proportion till den uppnådda
förbättringen. Av samma skäl avstodo vi från en
omdestillation av oljan och nöjde oss med en lätt
blekjordsbehandling varvid erhölls en tydlig
förbättring av oljans färg och lukt.
Tvättningen sker med 15 %-ig NaOH vid 95—
100°C. Sedan luten frånskilts försättes oljan med
5 % av sin vikt aktiverad blekjord (Toncil ACA),
som får inverka ca 30 min, innan den numera
klart rubinröda oljan filtreras. Utbytet blir vid
detta förfaringssätt 75—80 %, motsvarande ca
30 % på den bearbetade tjäran.
Som praktiskt resultat av det vid olika företag
bedrivna arbetet på raffineringsproblemet
framkommo så småningom i huvudsak tre typer av
oljor med olika raffineringsgrad, som här skola
benämnas låg-, medel- och högraffinat.
Motsvarande oljeutbyte räknat på tjära kan avrundat
anges till respektive 30, 20 och 15 %. Av dessa
siffror framgår med all önskvärd skärpa vikten
av att raffineringen icke drives längre än som är
absolut nödvändigt.
En riktig avvägning av raffineringsförfarandet
förutsätter nästan med nödvändighet en
möjlighet att på laboratoriet något så när snabbt kunna
undersöka oxidationskänsligheten. Vi vägleddes
vid våra försök ursprungligen av
"Sligh"-tals-bestämningar men funno snart att denna metod
Fig. 6. [-Olöslighets-procent-]
{+Olöslighets-
procent+} efter
blåsning av
oblandade q
och
förskurna tjärsmörj-oljor vid 120°
i 72 h.
X högraffinerad olja (utbyte av tjära ca 15 %), □
medel-raffinerad olja (utbyte av tjära ca 20 %), O lättraffinerad
olja (utbyte av tjära ca 30 %).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
