Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 17 februari 1945 - Djupdykning med syntetiska gasblandningar, av Arne Zetterström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 februari 1945
173
Djupdykning med syntetiska gasblandningar
Teknolog Arne Zetterström, Stockholm
I början av 1900-talet hade dykeritekniken
utvecklats därhän, att arbeten på större djup kunde
utföras, och man var tvungen att utarbeta nya
metoder för att bemästra de svårigheter, som nu
uppkommo. Det visade sig att uppstigningstiderna
med hänsyn till risken för dykarsjuka måste
göras mycket långvariga och för att förkorta dem
föreslog von Schrötter år 1909 att ersätta luftens
kväve med vätgas eller metan. Dessa gaser ha
nämligen betydligt större diffusionshastighet än
kväve och borde påskynda kväveeliminationen ur
kroppen vid uppstigning. Som risken för
explosion vid ett sådant förfarande ansågs stor, kom
idén icke till utförande. Är 1920 kom Thomson
tätt följd av professor Gaertner på tanken att
använda helium för samma ändamål. I Förenta
Staterna, det enda land, där helium för rimligt pris
stått att få, har förfarandet på senare år nått en
hög grad av fullkomning, även om grundtanken
att blott använda helium-syreblandning vid
uppstigning har övergivits. Det visade sig vid
dykning på stora djup, att andra och väsentligare
fördelar stode att vinna med sådana
gasblandningar.
Dykningens fysiologi
Syret, varav luften håller ca 21 vol- %,
underhåller kroppens förbränning och är
oundgängligt för livets uppehälle. I lungblåsorna,
alveoler-na, sker syrets övergång till blodet genom
diffusion. Denna möjliggöres effektivt genom
lungornas stora yta, 80 nr, och alveolernas tunna
väggar, ungefär 4 ju,. I blodet bindes syret till största
delen kemiskt, de röda blodkropparna innehålla
ett järnhaltigt ämne, hämoglobin, som lätt under
syreupptagning övergår i en svag syra,
oxihämo-globin. Det arteriella blodet dissocieras sedan
delvis vid passagen genom vävnaderna, där den
invandrande kolsyran genom bikarbonatbildning
minskar alkaliteten. Hur blodets syreupptagning
beror av syrets partialtryck, framgår av fig. 1.
Här se vi, att vid andning med vanlig luft vid
atmosfärtryck blir syrets partialtryck i
alveoler-na något över 100 mm Hg med korrektion för
kolsyra och vattenånga. Hämoglobinet är då så
gott som fullständigt mättat med svre. Man kan
utan fara låta syrets partialtryck i alveolarluften
Föredrag i avd. Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik den 18
november 1944.
DK 026.02
sjunka till 45 mm Hg, under förutsättning att
hårt arbete ej samtidigt presteras. Syrebrist gör
sig märkbar med hastigare andning, ty
vävnadernas och blodets surhetsgrad ökar då sura
mellanprodukter som mjölksyra bildas vid ofullständig
förbränning. Vanligen följer en viss exaltering
och vid akut syrebrist inträder plötslig
medvetslöshet. Det är nervcellerna i hjärnan, som
tydligen äro känsligast. Om vi nu tänka oss, att
dykaren andas rent syre, så blir naturligtvis
hämoglobinet i hans arteriella blod fullständigt mättat
med syre och dessutom kommer en mindre del
att gå i fysikalisk lösning i plasman. Stegra vi
syretrycket, kommer proportionsvis mera syre i
fysikalisk lösning ända därhän, att den kemiskt
bundna delen blott i ringa mån tas i anspråk.
Oxihämoglobinet är som nyss nämnts en svag
syra, den hindrar nu bikarbonatbildningen och
därigenom kolsyrans transport från vävnaderna
till lungorna. Detta anses vara orsaken till den
förgiftning, som inträder om syretrycket en längre
tid överskrider 3 at a. Symptomen äro svåra
kramper med början i ansiktsmuskulaturen och
sedan snabbt medvetslöshet och döden, om ej det
höga syretrycket sänkes.
Av det sagda framgår, att syrets partialtryck kan
varieras mellan 0,1 och 3 at a. Man kan således
dyka till ungefär 20 m med rent syre utan risk
för syrgasförgiftning.
När syret oxiderar kroppens näringsämnen
bildas kolsyra och vatten. Kolsyran bortföres i det
venösa blodet, huvudsakligen kemiskt bundet till
Fig. 1.
Hämo-globinets mättningsgrad som
funktion av
syrets
partial-tryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
