Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 17 februari 1945 - Djupdykning med syntetiska gasblandningar, av Arne Zetterström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 februari 19A5
111
Fig. 8. Neil stigningen börjar.
Fig. 6. Tryckkammare på Karolinska Institutet;
försöksdjuret har just lyckligt kommit ut.
Skiftgasframställningen sker sålunda: krackgas
brännes med visst luftöverskott, vattenångan
kondenseras och gasen komprimeras på magasin.
Vätgasmetodens utveckling
När det sedan gällt att i praktiken utarbeta de
nya metoderna, har arbetet uppdelats på två
linjer, en rent fysiologisk och en med sikte på
konstruktion, utförande och praktiska prov.
Den fysiologiska undersökningen, som ledes av
med. dr Yngve Zotterman, har påbörjats
sommaren 1943 på Karolinska Institutet i Stockholm och
avser att genom djurförsök klarlägga den
inverkan de olika gaserna ha vid varierande tryck.
Särskilt beräkning av dekompressionstiderna
erbjuder ett svårt problem, emedan man har
ter-nära gasblandningar med olika partialtryck,
varierande fysikalisk löslighet och
diffusionshastighet hos komponenterna. Zotterman har här gått
in för att grafiskt representera
avmättningsför-loppet för de olika vävnaderna, varigenom stor
överskådlighet vinnes. Djurförsöken ha i allmän-
Fig. 7. Gasbatteri med "skiftgas" och "dykgas" vid första
dykförsöket pä "Belos".
het utförts vid tryck, motsvarande 150 m
vattendjup och med katt som försöksdjur, fig. 6. Det har
visat sig, att djuren utan några som helst
olägenheter tåla gasblandningarna, men att stor omsorg
måste läggas på dekomprimeringen.
Arbetet på konstruktionen och utformningen av
de speciella hjälpapparater, som erfordras, pågår
för närvarande i Marinförvaltningens regi under
ledning av förste mariningenjör Anders Lindén.
Dykförsök till sjöss utfördes av mig för att
utprova omskiftningen av de olika gaserna och hur
dykaren reagerade härför. Provet, som utförts på
’"Belos" på 40 m djup, gick utmärkt, fig. 7 och 8.
Det kan noteras, att dykarens röst på grund av
den höga ljudhastigheten i vätgas får en
egendomlig nasal och grötig karaktär, som gör att
man på större djup kanske får tänka sig att
morsera meddelanden. Vidare blir dykaren i hög
grad utsatt för vattnets låga temperatur, emedan
vätgasen har betydligt högre
värmeledningsförmåga än luft och sålunda försämrar
underklädernas isolation, varför en uppvärmning av gasen
är önskvärd.
Ett nytt dykförsök till 110 m djup, som utfördes
av mig den 14 december 1944, har visat att
andningsmotståndet vid detta djup var ringa och
narkosverkan ingen, varför dykare kan förväntas
utföra tyngre arbeten av komplicerad art på
detta djup. Försöket visade klart att djupgränsen
med vätgasdvkning därmed ej var nådd. Proven
komma att fortsättas till större djup (150 m).
Möjligheten att bispringa en sjunken ubåts
besättning utökas avsevärt genom användning av den
nu beskrivna metoden för djupdykning, för vilken
de marina myndigheterna redan från början visat
starkt intresse och stort tillmötesgående.
Enligt vad jag nyligen inhämtat i en engelsk presskommentar till
den svenska vätgasmetoden har professor J B S Haldane och
medarbetare år 1940 utfört ett prov för att utröna vätgasens
narkosverkan. Försöket utfördes i tryckkammare vid 10 at ö, varvid
försökspersonen efter att först ha andats vanlig luft övergick till
vät-gasandning ur en medhavd säck. Det visade sig härvid att den av
kvävet orsakade narkosen snabbt försvann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
