Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 24 februari 1945 - Transkontinental flygstation för Stockholm, av Bertil Florman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
TEKNISK TIDSKRIFT’
Fig. 2. Hulténs stationsbyggnad sedd från flygfältet; t.h. den luftiga och originella restaurangen.
kunna starter och landningar fortgå ostörda av
varandra även under mörker och dåligt väder.
Genom att de bägge andra banorna ej ha
parallellbanor begränsas dock flygplatsens
trafikkapacitet. Med hänsyn till blindlandning hade det
varit önskvärt med ena långbanan i ungefärlig
riktning NV—SO. Förslaget torde innebära
ganska omfattande och därmed dyrbara
sprängningsarbeten. Stationsområdet, som har en god
planlösning, anknyter väl till bansystemet.
Bensinstationen har dock erhållit en något för
avlägsen placering, vilket dock ur brand- och
luftskyddssynpunkt måste räknas som en fördel.
Kontakten mellan land- och sjöflygplats är god.
Utformningen av stationsbyggnaden, fig. 2, i vad
avser lokalerna för expedition av passagerarna
är mycket god. Avgångshallen med dess stora
mot flygfältet vettande fönster är särskilt
tilltalande. Restaurangen har utbildats som en
fristående byggnad, varigenom den erhåller ett
synnerligen förnämligt läge. För passagerarnas be-
hov finns dessutom en buffé i omedelbar
anknytning till avgångshallen. Övriga lokalers
placering torde i vissa fall kunna diskuteras.
Hertiglig medalj tilldelades även Jan Wallinder,
vars lösning innebär en smidig tillämpning av ett
av amerikanen Wood utvecklat bansystem.
Wal-linders förslag, fig. 3, har parallellbanor i tre
riktningar. Parallellbanorna ha så stort
inbördes avstånd att start och landning kunna fortgå
samtidigt utan störningar. Trafikkapaciteten är
sålunda stor. De i programmet begärda 3 000 m
banorna äro placerade fullt riktigt, med en i
för-härskande vindriktningen eller NO—SV och en
ungefär i blindlandningsriktningen eller NNV—
SSO. För att trygga en helt störningsfri trafik på
flygfältet erfordras dock vissa kompletteringar,
bl.a. en förbindelsebana från ungefär mitt
framför stationsbyggnaden i riktning VNV. Dessutom
torde långbanornas norra ändar böra erhålla
kompletterande förbindelsebanor. Trots dessa an-
Fig. 3. Jan Wallinders förslag, belönat med hertiglig medalj; bansystemet är väl utformat och smidigt inpassat i terrängen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
