Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 24 mars 1945 - Industriens arbetarebostäder, av Harry Bernhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 mars 1945
357
även industrisamhällena ha ont av, därför att ungdomen ej
vill binda sig för samma slitsamma hemarbete, som de
sett den äldre generationen lida av.
Förutsättningen för att man skall kunna bedöma, vilka
bostäder som böra byggas är, att man har klart för sig
bostadsvanorna hos dem, som skola bo i husen och att
man har gjort upp bostadsplaner i anslutning därtill. I
utredningen redovisas för tidigare utredningar, varjämte
diskuteras, vilka familjetyper, som kunna komma i fråga,
och med hänsyn härtill behandlas bostadens sovfunktioner
och dagfunktioner. En siffra, som understryker vikten av
dessa undersökningar, är, att den sammanlagda
arbetstiden för Sveriges husmödrar, som åtgår enbart till
matlagning, diskning och städning, uppgår till ca 2 miljarder
arbetstimmar per år, medan antalet arbetstimmar för
Sveriges hela industri kan beräknas till ca 1,25 miljarder
per år.
När man diskuterar dagfunktionerna är finrummets
förekomst i bostäder en kardinalfråga. Här understrykes nu
att ett finrum i och för sig icke är något felaktigt. Det
kan tvärtom vara väl försvarbart med hänsyn till att
barnen icke böra leka i det rum där de snyggaste möblerna
finnas och att ett rum bör finnas där gäster och
besökande, som man icke vill ta emot i köket, kunna få slå
sig ner. Felet med det tidigare finrumssystemet är att
rummet har varit ett sterilt utrymme, som dessutom ofta
varit otillfredsställande uppvärmt, varigenom det icke
under några förhållanden kunnat utnyttjas för
familjelivet. I samband med sovfunktionerna påvisas att
finrummet, när det är rätt möblerat, bör kunna tjänstgöra såsom
ett avskiljbart sovrum, vilket många gånger är nödvändigt
för att förhindra en konstlad trångboddhet.
I anslutning härtill behandlas bostadsköket, det rymliga
köket, som så ofta förekommer på landsbygden, och där
det finns plats ej blott för matlagning och måltider utan
även för sömnad, barnens lek och stundom även en
sovplats.
Hur bostaden skall utformas och möbleras analyseras
med ledning av utförda undersökningar. Dessa, som
redovisas i särskild bilaga, ha omfattat intervjuer med
enhetliga boendegrupper i en medelstor stad i Mälardalen, en
industriort i mellersta Norrland, ett barnrikehus i en av
Stockholms förstäder och slutligen en industriort i
Bergslagen.
Curman konstaterar att nuvarande bostadsvanor och
bostadsplaner ej passa ihop och ställer frågan om vanorna
eller planerna skola ändras. Han finner att båda delarna
måste påverkas. Ett brännande kapitel, som tangeras i
detta sammanhang, är minimibostadens storlek och en
jämförelse mellan bostadsstandarden i Sverige och utlandet.
Slutligen framläggas några förslag till lämpliga
planlösningar, samtidigt som det uttryckligen framhålles att
dessa förslag icke få betraktas som annat än
diskussionsunderlag och att man i varje fall måste ta hänsyn till
förhållandena på platsen och familjernas sammansättning.
Man har genom dessa undersökningar fått underlaget
för att kunna bedöma hur det beräknade
lägenhetsbeståndet skall fördelas på olika hustyper, och med
ledning därav kan stadsplanen uppgöras.
Den återstående men viktigaste förutsättningen för att
man skall kunna börja bygga är att kostnaderna
fastställas. Dessa hänföra sig dels till stadsplanekostnader,
dels till byggnadskostnader. Här jämföras nu envånings
villa, tvåvånings tvåfamiljsvilla, envånings radhus,
tvåvånings radhus med en familj i vardera våningen,
tvåvånings trähus samt trevånings stenhus. Curman har utgått
från en tvårumslägenhet på cirka 50 m2 med mycket
likartad planlösning i de olika fallen. I en särskild bilaga
ha kostnaderna redovisats. Husen tänkas utförda på
entreprenad på vanligt sätt och med 36 lägenheter uppförda
samtidigt. Kostnaderna äro uppdelade i
produktionskostnader och driftkostnader med en underuppdelning på
stadsplanekostnader och huskostnader.
För att få fram produktionskostnaderna för stadsplanen
ha några olika typer av bostadsområden genomräknats.
I fråga om dessa kan t.ex. noteras, att för
envåningsvil-lorna räknas vid jämförelsen med så stor tomt som
1 200 m2, vilket knappast längre motsvarar praxis. I en
särskild not har dock inverkan av justering till en
tomtstorlek av 600 m2 påvisats.
Om den tänkta gatustandarden må endast sägas att denna
synes väl motsvara behovet och att utredningen bör kunna
tjäna som en återhållande faktor när man, som ofta
sker med tanke på framtida underhållskostnader, pressar
upp standarden och därmed anläggningskostnaderna.
Samtliga kostnadsberäkningar i detta avsnitt hänföra sig
till 1939, för stadsplanekostnaderna baserade på timlönen
för hos vägdistrikt anställda grovarbetare och beträffande
byggnadskostnaderna på vad som gällde i Stockholm.
Hänsyn härtill måste givetvis tas vid all jämförelse med andra
siffror och vid bedömning av vad dessa siffror nu
motsvara. önskvärt hade varit att dessa förutsättningar för
kostnaderna tydligt hade markerats vid de olika tabellerna
och sammanställningarna. Som ett exempel ur tabellerna
kan nämnas att kostnaden för enfamiljshuset, 17 063 kr.,
om det enligt i utredningen angiven kurva omräknas till
en vanlig trerumsvilla om 69 m2 brutto, vid en ökning
med ca 35 %, dvs. till nuvarande nivå, motsvarar 22 000 kr.
De husbyggnadskostnader, som vanligtvis tas med i en
kostnadsberäkning, uppdelas i arbete och material, men
det understrykes glädjande nog med skärpa
nödvändigheten av att även ta hänsyn till de allmänna kostnaderna,
och principerna för beräkning av dessa klarläggas på ett
överskådligt och utförligt sätt. Att i ett visst fall icke
medräkna dessa kostnader kan med hänsyn till
omständigheterna vara berättigat, men det är, såsom i
utredningen framhålles, nödvändigt att man har klart för sig
vilka kostnadsposter som utlämnats och vad dessa betyda
vid en rättvisande jämförelse.
I sammanfattningen av huskostnaderna visas att den
billigaste byggnadskostnaden för en modärn tvårumslägenhet
på cirka 50 m2 netto våningsyta erhålles i tvåvånings
flerfamiljshus av trä samt att egnahemsvillan ligger högst.
Även driftkostnaderna redovisas på ett utförligt och
klarläggande sätt, som bör kunna vara till hjälp vid varje
diskussion av hithörande kostnadsposter. Även här visar det
sig att det stora huset, i detta fall trevånings
flerfamiljshuset, ligger lägst och att enfamiljsvillan ligger högst, men,
såsom i utredningen påpekats, kan denna jämförelse
påverkas av att vid enfamiljsvillan förekomma de största
besparingsmöjligheterna och de som utnyttjas mest,
varigenom egnahemsägarens kontantutlägg både beträffande
byggandet och driften kunna ställa sig avsevärt
förmånligare än vad siffrorna utvisa. Härtill kommer att ju större
lägenhetsytan är, desto förmånliga ställer sig
egnahemsvillan. De stundom åberopade fantasipriserna för billiga
egnahemsbyggen få sin förklaring i ett särskilt kapitel, som
behandlar ofullständig redovisning av
byggnadskostnaderna, och man får ånyo bekräftat att allt ställes in i sitt
naturliga sammanhang när en analys göres av kostnaderna.
Lämpligheten av att bygga i egen regi eller på entreprenad
samt i vilken utsträckning man bör använda
monterings-färdigt material eller löst virke diskuteras även.
Från bostadskostnaderna kommer man omedelbart in på
möjligheten att sänka bostadskostnaderna, och här
diskuteras möjligheterna genom dels rationalisering av
produktionstekniken, dels sänkning av de allmänna
omkostnaderna. Under den första punkten uppskattas
besparingsmöjligheterna för närvarande till 5 % med en framtida
besparingsmöjlighet av 20—30 %, vilket dock förefaller
högt. Beträffande omkostnaderna uppskattas
besparingsmöjligheten till 8 %. Slutligen framhålles att
företagsformen inverkar på byggnadskostnaderna och diskuteras
vilka möjligheter som därvid finnas. Det visar sig bl.a.
att den billigaste byggnadskostnaden erhålles antingen via
småföretagare med mycket billig administration eller via
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
