Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 7 april 1945 - Bedömning av arbetsprestationer, av Robert Kristensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 april 19A5 93
Bedömning av arbetsprestationer
Professor Robert Kristensson, Stockholm
Vid all värdering och bedömning är det
nödvändigt att klargöra bedömningssynpunkten. Man
kan komma till helt olika resultat om man
bedömer ett arbete ur synpunkten av en lämplig
lönesättning under i huvudsak fastställda betingelser
eller om man exempelvis bedömer det ur
synpunkten optimal produktion i samband med
produktionsmetodernas rationalisering.
Bedömnings-synpunkten bestämmes av bedömningens syfte
eller ändamål. Vid prestationsbedömning i
samband med arbetsstudier är det i regel två
synpunkter söm dominera. För det första önskar
man en bedömning, som kan medverka till
rationellt arbete. Denna synpunkt torde ha dominerat
vid de av Taylor fastställda
standardprestationerna för "a first class man". För det andra
önskar man en bedömning, som kan läggas till grund
för en möjligast enkel, rättvis och rimlig
lönesättning. Denna senare synpunkt torde i
allmänhet dominera vid bedömningen av
normalprestationer i samband med arbetsstudier för
ackordsättning. I de flesta fall måste man vid
prestationsbedömning anlägga båda synpunkterna.
Vad innebär det då att bedöma en
arbetsprestation i syfte att uppnå ett optimum av
produktionsresultat? En rationell produktion är den som
medverkat till högsta möjliga levnadsstandard
åt samhällsmedborgare — vilket väl torde
motsvara ett allmänt önskemål. Detta innebär en
bedömning ur synpunkten av ett allmänt
ekonomiskt optimum, dvs. en produktion som medför
minsta möjliga uppoffring av tid, arbetskraft och
andra produktionsfaktorer för en viss produktion.
I allmänhet sammanfaller detta optimum med
det, som företaget för sin egen ekonomi
eftersträvar. Samtidigt bör en produktion, som
uppfyller detta villkor, möjliggöra en ekonomiskt
avpassad lön för arbetaren. Givetvis är det icke
rationellt att driva upp arbetshastigheten så att
produktens kvalitet äventyras, eller så att
arbetarna eller maskinerna och verktygen förslitas i
* Enligt IVA terminologi åsyftar arbetsstudiet bestämning av
normalprestation för en "normalarbetare". Enligt skriften
"Arbetsstudier i Verkstadsindustrien", Stockholm 1944, menas med
normalprestation den prestation som är normal för en studerad
arbetare, under det att en normal prestation för en normalarbetare
kallas standardprestation. Vår sistnämnda likalydande term har,
som framgår av sammanhanget, en mera speciell betydelse.
DK 331.04/.05
658.54
förtid eller på ett sätt, som är att anse som
oekonomiskt eller onormalt.
En bedömning av arbetsprestationer i syfte att
fastställa en ekonomiskt avpassad lön
sammanfaller delvis med att bestämma den prestation
som medverkar till högsta möjliga
levnadsstandard. Ty i första hand och mest märkbart
inverkar ju löneförtjänsten på levnadsstandarden för
den arbetare, som utför prestationen. En
ekonomisk lönesättning innebär emellertid även att lönen
för de olika arbetaregrupperna bör vara rimligt
avvägd i förhållande till utbildning,
yrkeskunnighet och andra faktorer, som bestämma tillgången
och efterfrågan eller "knappheten" på
arbetskraft. Denna ekonomiska princip har ännu blott
ofullständigt kunnat genomföras när det gäller
avpassningen av lönenivån för likvärdiga arbeten
inom olika arbetaregrupper eller fackförbund.
För arbeten som med hänsyn till
utbildningskostnader, yrkesskicklighet och knapphet m.m.
ligga på samma nivå, är lönen ofta ganska olika
i olika fack, bl.a. sammanhängande med den
ekonomiska bärkraften hos respektive industrier.
Exportindustrin har exempelvis i stort sett lägre
löner än hemmaindustrin.
Denna djupare synpunkt på löneavvägningen
har man ofta icke avtalsmässig möjlighet att
genomföra uti de respektive företagen. Man får
nöja sig med att söka avpassa
prestationsbedömningen så, att rimliga förtjänster erhållas enligt
den förtjänstnivå, som gäller för respektive
företag, industri och arbetaregrupp. Problemet om
mera likformiga lönesättningsnormer för hela
industrin och näringslivet väntar fortfarande på sin
lösning — ehuru försök i den riktningen icke helt
saknas. Man får emellertid varna för en
standardiserad relativ lönesättning efter enbart tekniska
eller fysiologiska normer, som icke tar hänsyn
till även ekonomiska olikheter och förhållanden.
Man kan göra gällande att
prestationsbedömningen enbart skall avse produktmängd och tid
och ske utan hänsyn till den uppnåeliga
förtjänsten. Såväl vid den prestationsbedömning,
som avser ekonomisk rationalisering (dvs. en hög
och jämn levnadsstandard), som vid bedömningen
för ackordsättning, kan man dock i praktiken
icke bortse från att bedömningens syfte tvingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
