Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 14 april 1945 - Insänt: Statligt arbetsstudie- och rationaliseringsinstitut, av Hans Byström - Problemhörnan, av A Lg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/// april 1945
439
Insänt
Statligt arbetsstudie-
och rationaliseringsinstitut
För varje år, som kriget pågått, har knappheten på
arbetskraft blivit allt större. Man har velat förklara detta
fenomen med att beredskapen och den stora produktionen av
krigsmateriel tagit så stor del av den tillgängliga
arbetskraften i anspråk, att en brist på marknaden blivit följden.
När kriget slutar och därmed en återgång till mera
normala arbetsförhållanden blir möjlig, skulle denna
knapphet på den mänskliga kraften upphöra.
Att några av de största orsakerna till den nu rådande
bristen på mänsklig arbetskraft just äro de aktuella
kris-och beredskapsförhållandena, torde väl ingen vilja förneka,
och att det efter ett fredsslut kommer att inträffa ett
förhållandevis stort utbud på arbetskraft, innan industrin
hunnit belt omställas till fredsproduktion, torde även vara
visst, men hur lång kommer denna efterkrigsperiod att
bli, och hur kommer arbetsmarknaden att se ut därefter?
En annan orsak till knappheten på arbetskraft, som ehuru
för närvarande av jämförelsevis ringa betydelse dock
väsentligt bidrar till att göra denna brist kännbar, är den
just nu begynnande minskningen av befolkningen i de
aktiva åldrarna. Under innevarande år finnas i åldrarna
15—65 år ca 4 524 000 personer. År 1950 kommer antalet att
vara ca 4 515 000, år 1955 ca 4 490 000, år 1960 ca 4 462 000
och år 1975 ca 4 000 000 (K-G Hagstroem i Skand. Bank.
Kvart.-Skr. jan. 1945) och befolkningens aktiva del
kommer att minska än mer efter år 1975.
Med en blick på dessa siffror förstår man snart, att även
om en förhållandevis kort period av god tillgång på
arbetskraft efter freden kommer att inträffa, det inte kan dröja
länge förrän tillståndet på arbetsmarknaden blir än
svårare än det nu är. Man har med andra ord att vänta sig
en ständig knapphet på arbetskraft. Efterfrågan på
arbets-dugligt folk kommer att vara betydligt större än tillgången.
Att råda bot på de problem, som då komma att uppstå,
om detta över huvud taget låter sig göra, torde i första
hand bli statsmakternas sak. För att produktionen skall
kunna hållas i gång, torde statsmakterna komma att
förorda en omfattande rationalisering inom alla områden.
Ingen fabrik, ingen verkstad och inget kontor kan under
sådana förhållanden tillåtas hålla onödigt stor personal i
arbete. Där 9 personer nu ges sysselsättning, måste man
om 30 år nöja sig med högst 8, ocli dessa 8 komma då all
nödgas producera iner än de 9 göra nu.
Framtidsperspektivet är ju inte precis lysande.
Redan nu pågår inom såväl storindustrin som statens verk
och inrättningar ett omfattande rationaliseringsarbete.
Arbetsmetoderna förbättras och nya, modernare och
snabbare maskiner sättas in i stället för mindre moderna.
Men har den mindre industrin och hantverket,
sinåkon-toren och småhandlarna m.fl. möjlighet och ekonomisk
kraft att "följa med" utvecklingen på samma sätt som den
kapitalstarkare ocli såsom följd därav mer
anpassningsbara stordriften? Svaret på denna fråga måste nog bli nej.
I syfte att i hela landets intresse få med även
småföretagarna i rationaliseringsarbetet och därigenom öka
produktionen, skulle staten propagandamässigt intressera
denna kategori för dessa frågor och rent av hjälpa
småföretagarna till rätta genom att för överkomligt pris
tillhandahålla skickliga arbetsstudiemän och
rationaliseringsexperter.
Jag tror, att statsmakterna t.o.m. borde slå in på den
vägen att med statsmedel grunda ett arbetsstudie- och
rationaliseringsinstitut, där en central forskning bedrevs
och där arbetsstudie- och organisationsmän med erfarenhet
från olika arbetsområden borde anställas såsom
tjänstemän. Dessa experter kunde då mot överkomliga arvoden
ställas till de enskilda företagens förfogande under kortare
eller längre perioder.
Om denna tanke förverkligades, kunde rationaliseringen
tränga betydligt djupare ned i samhället, i det att sådana
företag, som annars inte skulle ha råd att anställa
kompetent organisationspersonal, kunde genom institutet
erhålla sådan för rimlig kostnad. Dessutom tillvaratoges de
tillgängliga arbetsstudie- och organisationsexperterna på
ett bättre sätt, varjämte dessa inom institutet kunde utbyta
erfarenheter och därigenom bringa utvecklingen ytterligare
framåt. Hans Byström
Problemhörnan
Problem 3/45 var följande: "En kurva
y = f(x) roterar kring y-axeln. Den
genom en godtycklig punkt på kurvan
avgränsade rotationsytan delar en
omskriven cylinder i två volymer, vilka
förhålla sig som talet k. Bestäm
kurvans ekvation!"
Vi utgå från att kurvan på något ställe
skär y-axeln och förlägga därför origo
till denna skärningspunkt. Den
godtyckliga punkten på kurvan är (zi yi)
och rotationskropparnas volym
betecknas enl. fig. med Vi resp. V2. Härvid gäller
_.- = A’ och sålunda Vi = , (Vi + Va)
V2 1 + k
Men
Ui
V\ — n I x2 dy och alltså 1= –-Jtxi^yi
1 k
Derivera med avseende på yi!
jr k
n xi£ =
1 + k
(xS + 2x1y1<£
dy
dV1 O 1 dXl A 1 07.
— 2 k dvs. log v = 2 k loe
-yi xi A 0 ß
och sålunda den sökta kurvans ekvation
yi = C zi2 *
Problem 5/45. Hur stort tryck utövar strålningen från
en 100 W lampa på en absolut svart yta om 1 cm2,
uppställd vinkelrätt mot strålningsriktningen och på 1 meters
avstånd från lampan? Det antas att strålningen fördelar sig
likformigt kring lampan samt att 50 % av den tillförda
effek-len övergår i strålning. Ljushastigheten är 3 • 108 m/s. A Lg
Lösningsvariant:
Eftersom Vi ,= k Vs
blir dVi = k dVs
dvs. ax2 dy\= ky ■’ 2 n x dx
och alltså y = C x2* som förut.
Enligt metod nr 1 har problemet
behandlats av hrr A Häggblom
(Mariehamn), H Carlsson, M Grenander, B
Kihlgren, D Lorentzon, U Olsson, E
Palmblad, B An, Be, Re och ög. Hrr
I Aulin, N F Enninger, S Sundén,
W R U samt Th—n ha föredragit lösningsmetoden nr 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
