Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 21 april 1945 - »Jeepen» — den amerikanska terrängbilen, av E Folke Sigholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/// april 1945
441
"Jeepen ’— den amerikanska terrängbilen
Ingenjör E Folke Sigholm, Stockholm
Amerikanska arméns lilla terrängbil, "Jeepen",
fig. 1, vann mycket snabbt världsrykte vid sitt
uppträdande i det pågående kriget. Under mycket
olika förhållanden har den prövats och har visat
sig motsvara de högst ställda förväntningar såväl
vid ökenstriderna i Afrika som under
vinterförhållandena på västfronten. Konstruktörerna
förelades på sin tid att framställa ett terrängfordon,
som skulle kunna användas praktiskt taget var
som helst i världen och som utan att ta skada
skulle kunna forcera den mest oländiga terräng.
Det blev helt naturligt nödvändigt att göra många
avsteg från de vid automobilbygge gängse
principerna, men trots detta är vagnen i
konstruktionshänseende påfallande lik förkrigstidens
standardtyper.
Vagnens officiella beteckning är "General
Purpose War Truck" eller kortare "G.P. War Truck",
och dess smeknamn Jeep har uppstått ur uttalet
av bokstäverna G.P. Den byggs i stora serier hos
Ford och Willys-Overland. Vagnen är mycket
koncentrerad och trots detaljrikedomen
förvånansvärt lätt — två värdefulla egenskaper då
vagnen skall fraktas på transportfartyg och i
landstigningsbåtar. Den totala längden är 3,37 m
och spårvidden endast 1,225 m. Tjänstevikten är
med fullständig fältutrustning och medförd
suff-lett blott 1 050 kg. Bilens lastförmåga är 365 kg
och dragkraften 600 kg.
Framställarna ha hållit sig till fasta såväl
fram-som bakaxlar och likaså ortodoxt stannat för det
gamla systemet med halvelliptiska fjädrar. Man
har sålunda ej tillämpat den oftast mycket
dyrbara principen med delade axlar och individuell
fjädring, som dock blivit vanligast på nutidens
terränggående fordon av rekognosceringstyp, och
som av många fackmän på området nog ansetts
ofrånkomlig. I stället har ramen av vanlig typ
gjorts mycket robust och de tämligen styva
fjädrarna kompletterats med kraftiga hydrauliska
stötdämpare. Vagnens förmåga att mjukt ta sig
fram i terrängen blir härigenom givetvis mycket
ringa, och det ryktbara "hoppandet" ställer stora
krav på konstruktionens hållbarhet.
Vid körning i terräng kan vagnen genom dubbla
differentialer drivas fyrhjuligt. Framhjulsdriften
kan med ett enkelt handgrepp frånkopplas då
Sammanställning efter uppgifter i Automobile Engineer april 1943
och Autocar 4 dec. 1942.
DK 629.114(73) : 623
bilen framföres på landsväg eller i lättare terräng.
Växlingsproblemet har lösts på ett elegant sätt
genom att man vid sidan av den treväxlade lådan
av i huvudsak traditionellt utförande lagt en extra
växellåda med dels direkt överföring och dels en
reduktion i förhållande 1,97 : 1. Bilens
klättringsförmåga måste vara mycket god, då föraren har
till sitt förfogande inte mindre än sex hastigheter
framåt och två backväxlar. Den korta hjulbasen
— blott 2,03 m — befrämjar likaså
framkomligheten i svår terräng.
Motor
Den fyrcylindriga, vattenkylda sidventilmotorn.
fig. 3, utvecklar vid 3 600 r/m en maximieffekt av
60 hk ocli det maximala vridande momentet är
14,5 kgm viel 2 000 r/m.
Kompressionsförhållandet är 6,48 och den totala cylindervolymen 2 199
cm3. Cylinderdiametern är 79,275 mm och
slaglängden 111,125 mm. Motorprofilen är kort och
hög och vevradien påfallande stor i förhållande
till motorns övriga dimensioner. Gylinderblocket
och vevhusets överhalva ha på vanligt sätt gjutits
Fig. 1. Jeepen, körklar resp. hoppackad för transport.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
