Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 12 maj 1945 - Råvarutillgångar för Finlands kemiska industri, av Yrjö Talvitie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 maj 19! 5
52!»
Råvarutillgångar
för Finlands kemiska industri
Tekn. dr Yrjö Talvitie, Helsingfors
Ehuru det i Finland icke finns råämnen för
den kemiska industrin i samma mängd som i
månget annat land, ha vi likväl av dessa så
mycket, att en rätt mångsidig industri kan bedrivas
och åstadkommas med dem. Här skall i
huvuddrag redogöras för de råämneskällor, som stå oss
till buds.
Luft
Syre avskiljer man för att användas vid
svetsning. Kväve användes ännu ej, men så snart en
jkväveindustri erhålles, blir även det ett viktigt
råämne, och i samband med dess avskiljande
kommer man att erhålla betydande mängder syre.
Ädelgaser behövas hos oss så litet, att
tillverkningen av dem tills dato icke är påtänkt, men den
är möjlig, åtminstone vad argongasen beträffar.
Vatten
Vatten är ett synnerligen viktigt material för
industrin. Naturvattnet är icke rent och dess
orenligheter inverka oerhört på vattnets
användningsvärde. Därför är det nödvändigt att den av
Kommittén för den Kemiska Industrin föreslagna
allmänna inventeringen av landets vatten, utförd
på en enhetlig grund, kominer till stånd.
Vattnet bör även i främsta rummet ses som
råämne för det väte, som kommer till
användning också vid framställning av syntetisk
ammoniak, trots att vattnets elektrolys fordrar
mycket elenergi. I samband med framställningen av
väte uppstår en åtta-faldig viktmängd syre, vars
volym likväl blott är hälften av vätets.
Ur havsvattnet kan man under exceptionella
förhållanden avskilja koksalt och
magnesiumför-eningar. Östersjöns och dess vikars salthalt är
likväl synnerligen liten jämförd med
världshavens, och sedan vi nu ha förlorat
Petsamo-om-rådet, står världshavets salthaltigare vatten icke
mera till buds för detta ändamål.
Jord- och berggrund
Finland har visat sig vara oväntat rikt på
malmmineral. I främsta rummet grundar sig vår
rikedom på Outokumpu-gruvan, vars kända
kopparförråd är uppskattat till 800 000 t. Det av staten
ägda bolaget är skött med stor energi och fram-
DK 330.15(471.1)
gång, så att de i dess malmer befintliga övriga
värdefulla ämnena — svavel, järn, zink, tenn,
kobolt, nickel, silver, guld och platinametaller —
tillvaratas, dels i Outokumpus egna inrättningar,
dels i svavelsyra- och sulfitcellulosafabriker, dels
i Vuoksenniskas järnbruk. Även andra gruvor ha
satts i gång, såsom Orijärvi gruva, varifrån man
får zink-, bly- och kopparslig, Nivala nickel- och
koppargruva, Ylöjärvi koppar-, Haveri
koppar-och guld- samt Mätäsvaara molybdengruvor. Den
rika nickel- och koppargruvan i Petsamo gick
däremot förlorad, men den nickel, som erhålles
från andra gruvor, kommer dock att tillfredsställa
det inhemska behovet. Produktionen av järn är
ännu alldeles för liten i förhållande till behovet,
vilket räknas till ca 500 000 t, men det förefaller,
som om man på våra malmer kunde basera en
stor järntillverkning. Tenn och bly erhållas icke
närmelsevis tillräckligt för Finlands behov, men
samma är förhållandet i allmänhet i Europa.
Ävenledes sakna vi de goda aluminiummineralen,
så allmän som denna metall annars är också i
vår jordmån. Dessutom är Finlands behov av
aluminium så litet, att vi icke ens under normala
förhållande ha möjligheter att framställa den.
Däremot förefaller det, som om aluminiumsulfat
kunde framställas, möjligen av den egna
jordmånens produkter.
Krom- och volframmalmer ha vi ej, men
ferro-krom och -volfram ha framställts av utländska
malmer i Vuoksenniskabolagets elektriska
smältugn i Virasjoki. Beryllium, som i små mängder
visat sig vara en värdefull beståndsdel i vissa
me-tallegeringar, kan man i någon mån erhålla ur
somliga pegmatiter i södra Finland.
Tekniskt viktigast bland andra mineral är
kalkstenen, på vilken en storindustri, såsom
kalkbränning och cementtillverkning, är baserad,
och vilken är ett viktigt råämne för
sulfitcellulosa-och glasindustrin och i form av kalk vid
framställningen av sulfatcellulosa. Kalk har även
betydelse som gödselmedel. Dolomit brytes också,
men magnesit har man icke påträffat i
tillräckligt stor mängd. Andra tekniskt viktiga mineral,
vilka tas från Finlands jord- och berggrund, äro
kvarts, fältspat, täljsten, asbest, talk och kiseljord.
Vår urgamla tegelindustri får sitt råämne av van-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
