Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 26 maj 1945 - »Seabees» — den amerikanska flottans pionjärtrupper, av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(594
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. En väl kamuflerad hangar, byggd av Seabees.
Sedan elevernas militära utbildning var avslutad på Camp
Peary överflyttades de till andra läger, där de fingo lära
sig att plocka ihop och montera all den utrustning, som
trupperna behöva. Alla de verktyg och all den utrustning,
som är nödvändig för att anlägga en örlogsbas — från
skruvmejslar till traktorer, från spikar till generatorer —
måste lastas ombord på fartygen i en logisk ordning.
Dessutom erhöllo de här utbildning i mera avancerad
stridsteknik liksom i bruket av vissa specialmaskiner.
Kårens organisation utmärkes av en mycket långt driven
specialisering vid sidan av stor mångsidighet. Kåren är
uppdelad i fem olika bataljoner. Den första är
byggnadsbataljonen, som har givit kåren sitt namn, och som omfattar
ca 1 100 man och 32 officerare. Personalen består av
synnerligen väl utbildade specialister, vilka var och en har
placerats på den post där han bäst passar. Trots detta
finns det icke inom bataljonen något kompani, som består
av endast järn- och metallarbetare eller snickare eller
traktorskötare. Varje arbetslag har visserligen sitt
speciella arbete att utföra, men varje medlem av laget skall
kunna tjänstgöra inom vilken annan arbetsgren som helst.
När det är fråga om att bygga en träbarack få järnarbetare,
elektriker och andra hjälpa snickarna, som leda arbetet.
På samma sätt få snickarna, där det är fråga om arbete
i metall, tjänstgöra som hantlangare och stå under
metallarbetarnas befäl. Denna organisation har gjort varje
byggnadskompani till ett mångsidigt, väl sammansvetsat
arbetslag, som är i stånd att åstadkomma underverk i fråga
om byggnader av olika slag. Detta slags utbildning
kommer säkerligen att ha stor betydelse även efter kriget, ty
de hemvändande byggnadsarbetarna ha fått vänja sig
vid att överskrida de trånga yrkesgränser, som tyckas
ha varit utmärkande för byggnadsyrkena. Tack vare sin
grundliga utbildning inom hela byggnadsfacket kunna
dessa män komma att bidra till ändring av fredstidens
byggmetoder.
Nästa tjänstegren är specialbataljonen, ett vackrare namn
för de ca 1 000 stuvarna, som ha gjort en mycket stor
insats för att utjämna de stockningar vid lastning och
lossning av material, som under tidigare skeden av kriget
hotade tillförseln. Det hände i början av kriget icke så sällan
att lastfartyg gingo förlorade ett par hundra meter från sin
destination, medan de väntade på sin tur att lossas av ovan
personal från de stridande styrkorna. Fartyg, som på detta
sätt lågo för ankar i dagar eller t.o.m. i veckor, erbjödo
självfallet förträffliga mål för fientliga anfall. Läget
förbättrades först genom ankomsten av "specialarbetarna",
som vid ett tillfälle för någon tid sedan klarade av 31 båtar
med en last av sammanlagt 61 891 t på endast 23 dagar.
Så snart byggnadsbataljonen har slutat bygga en
örlogsbas, avlöses den i allmänhet av underhållsbataljonen,
som består av 275 officerare och meniga.
Underhållsbataljonerna försvara vad deras kamrater ha byggt, de reparera
Fig. 3. Stålmattor läggas ut på ett nybyggt flygfält på
Amchitka.
och förbättra anläggningarna och i vissa fall få de även
bygga dem färdiga.
För det livsfarliga arbetet att förstöra hinder och fällor
av olika slag, som anordnats för att försvåra
landstigningar, finns det särskilda förstörelseavdelningar, vilka
var och en bestå av en officer och fyra man, alla frivilligt
anmälda och av vilka många tidigare ha varit
bergsprängare, som ha erhållit speciell utbildning. De ha särskilt fått
lära sig att handskas med dynamit. De ha också fått lära
sig hur man förstör broar, flygfält, vägar,
taggtrådsanlägg-ningar och kajer. De ha fått lära sig att lägga ut minfält
och att upptäcka och desarmera fiendens minor och fällor.
De arbeta såväl till lands som under vatten, det senare bl.a.
för att oskadliggöra undervattenshinder av olika slag. Så
gott som varenda hamn, som de amerikanska styrkorna
ha erövrat, har varit fylld med skrot och spillror av alla
slag. Att rensa upp dessa hamnar är en av
förstörelsearbetarnas uppgifter. Med deras förmåga att handskas
med sprängämnen under vattnet är demoleringen av ett
sjunket fartyg en jämförelsevis enkel uppgift för dem. De
äro också mycket skickliga i att placera sprängämnen på
sidan av ett grundstött fartyg på så sätt att den sugning,
som håller fast fartyget vid bottnen, upphäves, så att det
blir möjligt för bogserbåtar att dra haveristen av grundet.
För att vid riskfyllda landstigningar befria de stridande
marinsoldaterna från det speciella arbetet att föra
utrustningen i land, finns det ett Seabee-detachement vid varje
marinsoldatdivision. Dessa Seabees bära
marinsoldatsuniformer och utgöra en integrerande del av
marinstyrkorna under landstignings- och stridsoperationerna; de
fullgöra alltså icke blott en byggnadsbataljons arbete utan
utgöra också betydelsefulla stridande avdelningar.
Seabees’ största arbetsområde under detta krig har varit
Stillahavsfronten. På många öar där ha de grävt vägar ur
1 m djup gyttja, flygfält ha röjts ur djungeln och täckts
med korall, som krossats, lagts i halvmetertjocka lager och
vältats, varpå stålmattor lagts över det hela; trots praktiskt
taget oavbrutna tropiska regn och fientliga flyganfall har
Fig. 4. Lastfartyg lossas på pirar, byggda av
enhetspon-toner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
