Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 2 juni 1945 - Syntetiskt gummi som isolermaterial, av Bo Särnö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(616
TEKNISK TIDSKRIFT
Tabell 2. Diffusionskonstant för vattenånga.
Isolerblandning innehållande Diffusionskonstant X 10 8 8 cm h mm Hg
Tabell 3. Dielektricitetskonstant vid 50 pls, 500 Vlmm och
20°C.
Isolerblandning innehållande
Naturkautschuk, 33 % ....................................3,3
Naturkautschuk + Oppanol 17/17 % ..........3,8
Buna S, 33 % ....................................................4,5
Pv-isolering ........................................................4—8,5
Neoprene GN, 33 % ........................................8,3
Thiokol A, 60 %................................................11,0
Perbunan, 40 % ...................................11,5
[-Dielektricitetskonstant-]
{+Dielektrici-
tetskonstant+}
Thiokol A, 60 % ....................0,2
Oppanol B 200, 100 % ________1,3
Pv-isolering ............................1,4—4,7
Neoprene E, 80 % ..............2,7
Naturkautschuk, 33 % ________3,9
Buna S, 33 % ........................4,8 _J
nol- och bunablandningar äro förändringarna
måttliga och förlustfaktorns absoluta värde lågt.
Andra kautschuksorter såsom Neoprene,
Perbunan och polyvinylklorid äro icke elektriskt
neutrala. För t.ex. det sistnämnda materialet
representerar kloratomen ett dipolmoment, som
sättes i rotation av växelspänningens fält. De
motverkande krafterna äro temperaturberoende, och
därför uppträda resonanspunkter, som på
förlust-faktorkurvan yttra sig som absorptionsmaxima.
För fullt användbar pv-isolering kan
absorp-tionsmaximum uppvisa avsevärt högre värden än
som visas i fig. 7, eller ända till 18 %.
Maximi-och minimipunkterna äro för olika
pv-bland-ningar förskjutna längs temperaturaxeln, och det
finns pv-blandningar, vilkas högsta
drifttemperatur begränsas av en efter det sista
minimivär-det starkt stigande förlustfaktorkurva.
Om man går ned till låga temperaturer, finner
man, att även isolering innehållande
naturkautschuk och Buna har svagt utbildade
absorptionsmaxima vid —30 à —35°C. Förlustfaktorns
maximivärde stiger dock ej högre än till ca 1,5 ;%.
Genom vulkaniseringen uppbyggas svavelbryggor
mellan kautschukens makromolekyler, och i
verkligheten äro vulkaniserad naturkautschuk och
Buna i någon mån dipolära isolermaterial.
Här nämnda gummikvaliteter användas ej för
frekvenser av högre storleksordning än 103 p/s.
Vid rumstemperatur är förlustfaktorn som regel
något lägre vid 1 000 p/s än vid 50 p/s. För de
dipolära materialen förflackas dessutom
absorptionsmaxima och hela kurvan förskjutes i positiv
riktning utefter temperaturaxeln. För ännu högre
frekvenser upp till 109 p/s kunna endast oblandad
Oppanol och polyetylen användas.
Förlustfaktorn är för nämnda material vid 109 p/s av
storleksordningen 0,01 %.
Också dielektricitetskonstanten är
temperatur-och frekvensberoende. I tabell 3 anges dess
värden vid 50 p/s och 20°G. Man återfinner även här
en markerad skillnad mellan dipollösa material
(såsom naturkautschuk-, oppanol- och
bunaisole-ring) och de dipolära (exemplifierade genom pv-,
neoprene-, thiokol- och perbunanisolering).
Dielektricitetskonstanten stiger nära rätlinjigt med
temperaturen. Man kan emellertid åtminstone för
pv-isolering spåra svagt utbildade maximi- och
minimipunkter, som till sitt läge utefter
temperaturaxeln sammanfalla med förlustfaktorns
maxima och minima. Inom frekvensområdet 50—109
p/s sjunker dielektricitetskonstanten mycket
obetydligt med stigande frekvens för
naturkautschuk-och bunaisolering. För perbunanisolering
inträffar emellertid en egendomlighet. Vid 10® p/s
börjar dielektricitetskonstanten hastigt att avta
och har vid 10® p/s sjunkit till ett värde av ca 3.
När man undersöker genomslagshållfastheten,
bör man bygga på statiska metoder, som ta
hänsyn till provföremålets volym. Förenklar man
Fig. 6.
Isolationsmotståndet s ändring
under
inverkan av vatten
vid 20°C.
Fig. 7.
Förlustfaktorns temperatur-beroende vid
50 pls och
iOO Vlmm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
