Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 9 juni 1945 - Årsmötet 1945
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 juni 1945
637
Årsmötet 1945
När på morgonen den 23 maj de över 300 deltagarna i
armébesöket samlades, voro väder och temperatur
betydligt gynnsammare än vid marinutflykten i fjol, även om
det blev något enstaka regnstänk under dagen.
Efter en snabb bussfärd till Rosersberg mottogos
deltagarna utanför slottet av arméinspektören, generalmajor
Ryman, och Infanteriskjutskolans chef, överste Ramström.
Längre fram under dagen deltog även chefen för armén,
generallöjtnant Douglas, i besöket. I väl avpassade
grupper, var och en ledd av flera officerare som ciceroner,
fingo deltagarna därefter gå runt i det vackra
vårlandskapet, där olika uppvisningsstationer voro anordnade. I den
första av dessa demonstrerades olika gevärstyper — utom
det välkända mausergeväret även sådana nyheter som
automatgevär, kikargevär, hemvärnets kulsprutegevär m.m. Vid
de två följande stationerna visades olika modeller av
kulsprutor samt korthållsvapen — pistolen och dess
modernare storebror, kulsprutepistolen. I denna senare
avdelning demonstrerades två helt nya svenska konstruktioner,
vilka för närvarande äro under utprovning; det var ganska
imponerande att se hur långt man här hade lyckats
förenkla konstruktionen och få fram ett träffsäkert men
billigt vapen. Det är onödigt att säga, att de möjligheter, som
här erbjödos deltagarna att själva få pröva sin
skjutskicklighet med olika vapen, rikligt blevo utnyttjade.
Så kom man fram till de allra senaste nyheterna,
nämligen de riktade sprängladdningarna och
reaktionsprojektilerna vilka, enligt vad överstelöjtnant Jentzen sedermera
framhöll i ett kort anförande, för ganska lång tid framåt
synas till sin förmån ha avgjort den sekellånga
dragkampen mellan projektil och pansar. De prov på riktad
spräng-verkan som man fick se verkade också närmast otroliga
— tre 50 mm tjocka pansarplåtar i följd genomborrade
av en måttlig sprängladdning! Av reaktionsvapnen fick man
se pansarskottet och den svenska "bazookan".
Ett roligt men samtidigt kusligt moment i uppvisningen
var den realistiska demonstrationen av minor och
mine-ring. Det var väl knappast någon deltagare som — om det
hade varit allvar — helskinnad hade klarat den lilla
skogspromenaden i en terräng, som var späckad med
trampminor och minfällor av olika slag. Nu var det endast
en lätt smäll från övningsladdningarna som gav en
antydan om vad som i verkligheten skulle ha hänt.
Av grövre skjutdon demonstrerades granatkastare av
olika kaliber samt pansarvärns- och luftvärnspjäser. Ett
10,5 cm luftvärnsbatteri ackompanjerades av sin
eldled-ningsutrustning, vilken gav en god uppfattning om i hur
hög grad artilleriet motsvarar sin benämning av
intelligensvapen. Till sist demonstrerades signalljus, brand- och
rökgranater av olika slag, varjämte man även fick se det
moderna krigets kanske mest effektiva vapen — eldsprutan.
Efter en kort visit på Rosersbergs slott med dess minnen
från Karl XIV Johans tid utspisades deltagarna med
Kronans synnerligen stadiga kost, varefter bussarna förde
deltagarna till uppvisningens andra del, Svea Ingenjörkår och
Signalregementet vid Frösunda. Demonstrationen där
omfattade tre delar, den första en visning av moderna bro- och
överskeppningsmateriel. Fyra provbroar med en kapacitet
av 3 till 25 t illustrerade den utveckling, som den allt
tyngre stridsvagnsmaterielen har framtvingat. Vid
Brunnsvikens strand visades överskeppnings- och
landstignings-båtar, stormbåtar, stridsvagnsfärjor och mekaniserade
byggdon. Här bjöds även på sjöturer i 20 knops fart.
I nästa avsnitt, motormaterielen, visades först en
övertygande slalomåkning med vägskrapor i ett grustag.
Stridsvagnar av olika typer, trupptransportbilar, pansarbilar
samt bärgnings- och redskapsvagnar av olika slag
demonstrerades därefter. I stridsvagnar och svenskbyggda
terrängbilar kunde man sedan göra en halsbrytande och
omskakande tur på en terrängbana, som man lyckligtvis
inte sett, innan man gav sig in på turen.
Den sista delen omfattade signal- och tygmateriel,
bilradiostationer av olika storlekar med effekter från 25 till
250 W, bärbara radiostationer med mindre effekter och
hellskrivare. Man fick även se hur arméns signalväsende
nu i sin tjänst tagit bärfrekvensutrustningar, pupiniserade
kablar och förstärkare, och bland annat senaste nytt på
området fick man även se ekoradiostationer; det var
förvånansvärt att se den noggrannhet i läges- och
avståndsbestämning man kunde uppnå med dessa, som enligt
uppgift överträffa nuvarande optiska hjälpmedel. Till sist gav
en omfattande uppställning av reparationsutrustningar en
antydan om, att ännu mycket återstår för att fullkomna
den militärtekniska apparaturens driftsäkerhet i fält.
För övrigt gav demonstrationen i sin helhet en
synnerligen övertygande bild av i hur hög grad militär och civil
teknik numera samverka i försvarets tjänst. Ett annat
imponerande minne var visningens perfekta organisation; de
upplysande skyltarna vid varje station med utförliga data
och jämförelsesiffror om den utställda materielen, det
stora antalet ciceroner, tidernas hållande på minuten och
mycket annat visade att ingenjörerna denna dag i
organisationsförmåga blivit överträffade. Detta framhölls även
av föreningens ordförande, överingenjör Rolf Stéenhoff,
när han i ett kort anförande tackade arméns
representanter för det synnerligen lärorika besöket: "Om en skicklig
affärsman hade velat sälja svenska armén till främmande
makt, hade han icke kunnat göra det bättre än genom
dagens förevisning."
Årsmötet i Konserthusets lilla sal på morgonen den
24 maj inleddes med att föreningen enhälligt antog
styrelsens förslag att till hedersledamöter välja direktör Ernst
F W Alexanderson, direktör J Sigfrid Edström,
kommerserådet fil. dr Axel F Enström, direktören tekn. hed.-dr
J Hemming Johansson samt direktören fil. dr Sigurd
Nauckhoff.
Sedan gästerna anlänt, hälsades de välkomna av STF:s
ordförande, överingenjör Rolf Stéenhoff, vilken särskilt
vände sig till föreningens förste hedersledamot, HKH
Kronprinsen, samt statsrådet Domö, överståthållare Nothin
och närvarande representanter för försvarsmakten,
myndigheter, organisationer och tekniska föreningar. Från
Nordens tekniska föreningar hade endast de finska
representanterna, chefdirektör G Ståhle och tekn. dr Y Talvitie,
kunnat infinna sig.
Ordföranden yttrade i fortsättningen bl.a. följande:
"När föreningen i år håller årsmöte vid en ovanligt långt
framskjuten tidpunkt, har den försenade våren låtit
gullvivor och violer sprida de svenska färgerna över stora
delar av landet. Skönheten av denna för oss så kära
färgkombination har en symbolisk innebörd: den ger varje
svensk en ny påminnelse om det nästan ofattbart stora
värdet av att våra färger varje vår på nytt ha vajat
friskt över ett land, där vår egenart och vår tradition
ha fått och alltjämt få utveckla sig under fri samverkan
mellan de olika medborgargrupperna. Med så mycket
större förståelse dela vi också därför denna vår glädjen
hos våra brödrafolk över att i deras länder krigets hantverk
nu nått ett slut.
Det är emellertid en försenad vår vi ha i år. Ännu blåsa
tyvärr frostiga vindar över länderna, och ännu tycks det
vara ett stycke väg kvar till sommaren, denna naturens
egen uppbyggnadsperiod. Ännu återstå också icke minst
för våra grannländer många allvarliga problem att lösa
innan återuppbyggnadsarbetet för fullt kan ta vid.
I detta arbete ha ingenjörerna en nyckelposition.
Dessvärre måste man konstatera att denna position
mångenstädes icke blott är av materiell art utan fastmer även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
