Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 9 juni 1945 - Grundstrukturens och grafitinlagringars inverkan på gjutjärnets egenskaper, av Gustav Meyersberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 juni 1945
649
Fig. 19. Töjningsschema.
Fig. 20. Brottformar;
a skör, b seg.
Fig. 21.
Spännings-töjnings-kurvor.
Anvisnings verkan och spännings-töjningsdiagram
Den ena av de bägge ändringarna, som
gjutjärnets spännings-töjningskurva företer i olikhet
med stålets, ursprungslutningens nedsättning, har
redan hänförts till förträngningsverkan. Den
andra, kurvans böjning redan vid låg spänning,
kan inte förklaras därmed. Den måste hänföras
till den grafitverkan, som utom
förträngnings-verkan ännu förefinnes, nämligen med
anvisningsverkan*. Då kurvans böjning å andra sidan
uttrycker de kvarblivande töjningarna, så
klargöres också sammanhanget mellan kvarblivande
töjningar och anvisningsverkan.
Därvid gäller följande: så länge en genom
anvisningsverkan alstrad spänningsspets inte höjer
sig över elasticitetsgränsen, motsvarar dess
mer-töjning den mindre töjningen vid ställen, som
förete den motsvarande lägre spänningen. Den
motverkan, som försiggår mellan dessa bägge
delar, kan visserligen föranleda sekundära
spänningar inom strukturen men inte framträda
såsom en ändring av den yttre totaltöjningen.
Annorlunda är det, om spänningsspetsen räcker
över elasticitetsgränsen. Härvidlag överträffar
töjningsöverskottet den emotstående mindre
töjningen och åstadkommer att det utifrån mätbara
töjningsmedelvärdet höjes. Utifrån märkes
sålunda anvisningsvenkan först, om de därur
framgående spänningshöjningarna överstiga stålets
elasticitetsgräns.
Då anvisningsverkan visar sig i de kvarblivande
töjningarnas storlek, så yppar sig förhållandet
mellan de kvarblivande och de övriga töjningarna
såsom ett mått på anvisningsverkan. I fig. 7
representeras de kvarblivande töjningarna genom
sträckorna yb f= ca, totaltöjningarna genom
sträckan ya och de elastiska genom sträckan yc. Fig.
19 innehåller en förenklad schematisk
framställning därtill; totaltöjningarna betecknas där med
c, de kvarblivande med b och de elastiska med a.
Vilket förhållande mellan två av dessa tre tal som
helst kan begagnas till känneteokning, då ju
• c
c = a 4- b. Vi välia och beteckna detta
anvis-J a
ningsverkans mått med |. Det blir alltså
j. _ c __ totaltöjningar ^
a elastiska töjningar
Skört och segt brott
Som bekant brister gjutjärnet vid det statiska
dragförsöket på samma vis som de sköra
kropparna, alltså utan insnörning (fig. 20 a). I
motsats därtill står den insnörning, som föregår de
sega kropparnas brott (fig. 20 b) \ Stålet brister i
en glatt stav på sega ikroppars sätt. Det gäller
dock endast så länge, som det inte fungerar såsom
grundstruktur till gjutjärn, alltså inte
genom-brytes med grafit. I detta fall ändras brottets art,
ty även vid gjutjärnet är det endast
grundstrukturens stål, som brister.
Brottets förlopp vid stål, kohesionshållfasthet
Spännings-töjningskurvan till ett segt stål, som
visas enligt det vanliga framställningssättet i
fig. 21, företer en rakt uppstigande begynnelsedel,
där Hookes’ lag gäller approximativt, alltså
proportionalitet mellan töjningar och spänningar.
Därpå börjar en lätt krökning, tecken därför att
de kvarblivande deformationerna tillkomma, som
först upptogos fullkomligt. Vid sträckgränsen S
kröker sig kurvan starkare, och efter att ha nått
ett maximum Pb sjunker den ned till lägre
värden. Nästan samtidigt med maximilasten börjar
in-snörningen att utformas på ett visst ställe i staven
(flyfckon). Den tilltar tills brottet inträder. Det
försiggår slutligen vid en belastning som ligger under
den förut uppnådda maximilasten.
Att draglasten sålunda går tillbaka, betyder dock
inte att även spänningarna avta. I själva verket
stiga de däremot ännu mera. Det visar sig om inte
"nominalspänningar" uppdras som i fig. 21, som
beräknas ur draglasten genom ursprungstvär-
* Små biverkningar, sekundära böjningsspänningar etc. kan
anvisningsverkan tillräknas, då de inverka i liknande riktning.
* Vid växelpåkänning förete även de "sega" materialen "skört"
brott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
