Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 9 juni 1945 - Grundstrukturens och grafitinlagringars inverkan på gjutjärnets egenskaper, av Gustav Meyersberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 juni 1945
651-
Gjutjärnets elasticitetsmodul Eg, vid nollast,
beräknad ur tangentens lutningsvinkel ocg vid
kurvans ursprung, är Egr= 10 900 kg/mm2. Antas
rätlinjigt förlopp av de elastiska töjningarna ända till
brottet, representeras de elastiska töjningarnas
storlek genom AA’ (0,19 %) och de kvarblivande
töjningarnas genom AC (0,41 %).
Med detta exempels hjälp skola vi söka följa,
huru det kommer sig, att ett stål med
kohesions-hållfastheten 128 kg/mm2 redan brister vid
spänningen 19,8 kg/mm2, när det är genombrutet med
grafit. Förträngningsverkans storlek (inkl.
tvärsnittsförminskningen) bestämmes med hjälp av
(5). Förträngningsfaktorn erhålles sålunda med
==Es = tg oc, _ 21Ji)0 _
a Eg tg ocg 10900
Genomsnittsspänningen inom metallbryggorna är
sålunda 1,94 gånger högre än den utifrån
mätbara nominalspänningen. Antas att
förträngningsfaktorn kvarblir oförändrad ända till brottet, så
beräknas den inre genomsnittsspänningen vid
brottet med 19,8 X 1,94^=38,4 kg/mm2.
Motsvarande höjas även spänningarna under övriga
gjutjärnskurvans förlopp OC i fig. 23. Den
streckade linjen OD, som visar den här förhöjda gjut-
Fig. 23.
Gjutjärn och stål.
järnskurvan, framställer sålunda beroendet
mellan de utifrån mätbara töjningarna och de inom
metallbryggorna genomsnittligt förefintliga
spänningarna.
På den på så sätt över nominalspänningen
förhöjda nivån resa sig numera de spänningsspetsar,
som härröra från anvisningsverkan. Särsikilt vid
de på grafitinlagringarna framspringande delarna
växa de till större höjd, därest dessa sträcka sig
vitt tvärsöver den tillfälliga spänningsriktningen
och sluta i en spets. Att plastiska deformationer
bredvid spänningsspetsarna tillkomma, försvåras
genom att dessa ställen stå i samband med de
intill liggande delarna (flythinder). Å andra sidan
kunna grafitinlagringar under spänningarnas spel
även något förvridas, vilket återigen kan inverka
gynnsamt. I alla fall framgår som resultat, att ett
flytande redan märkes vid förhållandevis låg
spänning, om än först i mycket ringa
utsträckning. Vid större spänning tilltar så flytningen; det
framgår ur den växande krökning, som
spän-nings-töjningskurvan undergår. Såsom följd av
den ökade flytningen åstadkommes en viss
till-läggsförträngning vid metallbryggorna.
Därigenom tilltar förträngningsfaktorn motsvarande
de elastiska töjningarnas krökning, som numera
blir bättre märkbar efter kurvans hittills raka
förlopp. Vid ett särskilt kritiskt ställe inom
strukturen, måhända också vid flera andra ställen
samtidigt, stiger spänningen slutligen till en sådan
höjd att kohesionshållfastheten överskrides. På
denna plats uppkommer då en spricka. Huruvida
sprickan fortsätter eller ej beror på de förefintliga
förhållandena. Små sår (sprickor), som bildas
redan vid låga spänningar, måhända till följd av
plastiska deformationer eller vid kristallkornens
ömsesidiga förskjutningar och förvridningar,
pläga inte uppmärksammas så mycket i
fortsättningen. De slå sig till ro eller sluta också så snart
kraftspelet upphör att gynna deras förstärkning.
Sådana sår finnas inte bara vid gjutjärn; de alstras
även inom stålkroppar, som icke äro
genombrutna med grafit. Också där anses de såsom
förbigående företeelser.
Annorlunda blir förhållandet, därest
spänningsspetsarna resa sig på grundval av en redan
upphöjd spänningsnivå och uppnå grundstrukturens
kohesionshållfasthet. Särdeles farligt blir det,
därest flera dylika uppstå på olika ställen. Ofta
kan då sprickan ta en väg redan förberedd
genom tidigare händelser (korngränsskiljande,
tidigare uppkomna sår och andra
rubbningsföreteelser). Det ställe, där den högsta spänningen
finns, vandrar vidare vid sprickans spets.
Förflyttningen påskyndas ännu mera därigenom att
det bärande tvärsnittet samtidigt ständigt
minskas och sålunda förträngnings verkan ytterligare
stegras.
Resultatet blir, att skiljandet tilltar eruptivt. I
betraktande av att detta försiggår under vittgående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
