Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 9 juni 1945 - Grundstrukturens och grafitinlagringars inverkan på gjutjärnets egenskaper, av Gustav Meyersberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 juni 1945
653-
Fig. 25. Glidbrott vid gjutjärn under tryck (enl. Moser);
t.h. förstörelse av ett gjutjärnsklot genom tryck (enl.
Kuntze ).
talvärdet av £b beror på en extrapolation ur
spännings-töjningskurvan, varvid den lilla
änd-krökningen vid linje DC (fig. 7) åsidosattes;
identiteten mellan gjutjärnets grundstruktur och
den betraktade stålsorten är endast ett
antagande;
kohesionshållfasthetens storlek, hämtad ur
Kuntzes arbete17, beror på ett förfaringssätt, som
är mycket svårt att genomföra och behäftat med
obestridliga osäkerheter.
Men trots dessa omständigheter kan
bestämningen av y göra anspråk på att vara åtminstone
tillnärmelsevis riktig. Vid överföring till andra
förhållanden kvarstår emellertid möjligheten att
storhetens, y, talvärde ändras.
Fig. 24 åskådliggör de tre faktorernas
sammanhang med gjutjärnets draghållfasthet i
tredimensionell (isometrisk) framställning.
Dragspänningen o har uppdragits utmed axeln OZ,
förträngningsfaktorn e<x utmed OX och anvisningsfaktorn
€ß utmed OY. Draghållfasthetens förminskning,
som inträder, därest resp. eß växa, synes om
man framskrider utmed OX-, resp. OY-axeln.
Värden utmed OZ-axeln (ea i= eß =1) motsvara
kohesionshållfastheten. Höjden över punkterna
inom XY-planet representerar draghållfastheterna
vid bestämd ea och eß. Det område, som kommer
i fråga vid vanliga gjutjärnssorter, har
begränsats.
Grafitens inflytande, som hittills inte varit
numeriskt fattbart, karakteriseras enligt
föreliggande framställning med två storlekar:
förträngningsfaktor och anvisningsfaktör. Den första har
avseende till grafitens mängd och fördelningssätt,
den andra till dess utformning. De inhämtas av
spännings-töjnings-, eventuellt också av
böjningskurvan. Förträngningsfaktorn kan dessutom
också bestämmas på direkt väg ur
elasticitetsmodulen vid nollast, t.ex. med elasticitetsmätaren
enligt Le Rolland—Sorin12.
Tryckpåkänning
Mellan gjutjärnets förhållande under tryck och
vinder drag finnas följande skillnader:
tryckhållfastheten, dvs. nominalspänningen un-
der vilken "tryckbrottet" inträder, ligger avsevärt
(3 till 4 gånger) högre än draghållfastheten’2;
tryckbrottet kan försiggå på två skilda sätt,
antingen såsom förskjutningsbrott eller glidbrott
(fig. 25 a) eller såsom kohesionsbrott (fig. 25 b)
genom tangential bristning i den starkast spända
ringzonen. I senare fall företer det sätt, på vilket
brottet förlöper, inte något som skiljer sig från
dragbrottet. Men de händelser, som åstadkomma
bristningszonerna, äro förskjutningar av
liknande art, som i första fallet leda till brottet. Då
brottsättet sålunda i bådadera fallen är av första
arten, så måste blott detta anses som
kännetecknande för tryckpåkänningens slutverkan;
de vid tryck uppkommande kvarblivande
deformationerna äro mycket större än vid
dragförsöket. Det framgår av fig. 2624. De töjningsvärden,
som erhållits på samma material vid drag och
vid tryck, uppritades där över förhållandet
mellan den tillfälliga och den vid brottet förefintliga
spänningen I övrigt är brottöjningen även
i fall av tryck mycket lägre än vid stål. En
gränsspänning, efter vilken töjningen växer starkare
än förut (klämningsgräns) har iakttagits också
vid gjutjärn;
elasticitetsmodulen för tryck, som vid nollast
noga överensstämmer med den för drag, behåller
samma värde även vid högre spänningar. En
krökning, som iakttas under högre
dragpåkänningar, finns sålunda inte vid tryck. Därav
framgår, att även de orsaker, som förorsakade
krök-ningen i dragfallet, här inte förefinnas. Som
bekant lågo de väsentligen i den förträngning, som
metallbryggorna erforo därigenom att sprickor
bildades.
Det som beträffar förträngningsverkan är
sålunda likadant i båda fallen och det som beträffar
anvisningsverkan är olikt. Därav framgår att
skillnaden mellan händelserna vid tryck och vid drag
måste bero på det sätt, på vilket anvisningsverkan
gör sig gällande i det ena och det andra fallet.
Fig. 26. Drag- och tryckkurvor (enl. Gebr. Sulzer,
Winterthur); gjutjärn med 3,42 % C tot., 0,91 % C bund., 0,93 %
Si, 0,80 % Mn, 0,15 % P, 0,11 % S; oB ■.= 27,1 kglmm3 för
drag och a b = 92 kgjmm2 för tryck (uppskattad).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
