Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 23 juni 1945 - Internationella prototyper, riksprototyper och huvudlikare, av Torsten Swensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 juni 1945
681-
Internationella prototyper,
riksprototyper och huvudlikare
Docent Torsten Swensson, Stockholm
Genom den internationella meterkonventionen
(Convention du Mètre) den 20 maj 1875 beslöto
tjugo länder, däribland Sverige, att för
betryggande av det metriska systemets likformighet och
fullkomnande upprätta ett ständigt vetenskapligt
institut med säte i Paris, den internationella byrån
för mått och vikt (Bureau international des Poids
et Mesures). Byrån står under ledning och
uppsikt av den internationella kommittén för mått
och vikt (Comité international des Poids et
Mesures), som i sin tur är underställd allmänna
konferensen för mått och vikt (Conférence
géné-rale des Poids et Mesures). Byråns arbetsuppgift
var i första hand att anskaffa gemensamma
internationella prototyper för meter och kilogram samt
att låta förfärdiga och bestämma noggranna
kopior av dessa, vilka såsom nationella prototyper
skulle överlämnas till de i konventionen
deltagande staterna. Byrån började sin verksamhet år
1878 i Pavillon de Breteuil i Sèvres vid Paris.
Arkivmeter och arkivkilogram
Det metriska systemet uppstod i Frankrike, där
en kommission under namn av Commission de
1’Académie år 1790 tillsattes för att söka bringa
ordning i det förvirrade måttsystemet.
Kommissionen, som hade många framstående ledamöter,
såsom Börda, Lagrange och Laplace, inlämnade
den 19 mars 1791 sitt förslag, som utmynnade i
att en tiomilliondel av jordmeridiankvadranten
skulle utgöra enhet för längden, 1 meter, och att
enheten för massan skulle vara en genom denna
längdenhet uppmätt volym destillerat vatten vid
temperaturen för smältande is, sedermera
modifierat till temperaturen för vattnets största täthet.
Sedan detta förslag godkänts av
nationalförsamlingen och sanktionerats av konungen, lyckades
ett tillsatt utskott under stora svårigheter till
följd av den franska revolutionen utföra sitt
uppdrag och överlämnade den 22 juni 1799 till
statsarkivet i Paris en platinastav, ett ändmått med
rektangulärt tvärsnitt, soin vid temperaturen för
smältande is skulle utgöra enhet för längden
enligt den fastställda definitionen, och en
platina-cylinder med samma diameter och höjd och med
samma massa som en kubikdecimeter destillerat
DK 531.711+531.751.1
vatten vid temperaturen för dess största täthet.
Materialet hade icke nedsmälts utan bestod av
sammansvetsad platinasvamp. Dessa etalonger
utgöra arkivmetern och arkivkilogrammet.
Internationella prototyper
Den internationella byråns första uppgift blev
att framställa internationella prototyper av så vitt
möjligt samma längd och massa som arkivmetern
och arkivkilogrammet.
På materialet för de nya prototyperna måste
ställas de största fordringar. Det fick icke lätt
kunna deformeras, det måste vara homogent, hårt
och elastiskt samt motståndskraftigt mot luft och
gaser. Molekylära omlagringar, som orsaka
volym- eller längdförändringar, fingo icke uppträda,
varjämte poleringar och ritsningar icke fingo
föranleda störningar i materialets byggnad. Efter
omfattande undersökningar av St Claire-Deville
beslöt man att såsom lämpligaste material välja
en legering bestående av 90 % platina och 10 %
iridium.
Vad metern beträffar uppstod så frågan, om man
skulle utföra den såsom ändmått eller streckmått.
Skulle valet träffats nu hade man säkerligen valt
ändmått, som kunna uppmätas mycket noggrant
med moderna interferensmetoder, vilka dock icke
stodo tillbuds, när prototypen sikulle förfärdigas.
På grund av de skador ändytorna erhöllo vid
mekaniska mätningar, valde man i stället
streck-mått, vilka kunde kompareras med rent optiska
metoder.
Meterprototypens form var vidare av stor
betydelse. Som Bessel ingående undersökt var
måttets längd beroende av sättet för dess
uppläggning och därav orsakad nedböjning. Då två ytor
icke äro så fullständigt plana, att de kunna
beröra varandra i alla punkter, är längden av ett
mått icke fullt bestämd, även om det i hela sin
utsträckning vilar på ett så vitt möjligt plant
underlag. Måttet måste därför uppbäras av
lämpligen två eggar. Om dessa exempelvis anbringas
nära måttets ändar, kommer översidan att
förkortas och undersidan att förlängas. Oberoende av
var understödet anlägges kommer emellertid det
neutrala plan, som lägges genom tvärsnittets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
