Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 23 juni 1945 - Svetstekniskt ingenjörsmöte, av P A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 juni 1945
693-
svetsmetod är den totala avsaknaden av märken efter
svetsningen i form av skägg, svetsvulster eller
anlöpnings-färger kring svetszonen.
Påsvetsning
Ingenjör Bernhard Brännström
Svårigheterna och misstagen vid påsvetsning ha berott
på, att val av elektroder och svetsförfarande ej studerats,
utan man har trott, att man endast hade att genom pålägg
ersätta vad som bortnötts och att detta pålägg skulle ha
en viss avnötningshållfasthet för att allt skulle vara gott.
De genom påsvetsen tillförda spänningarna och den
strukturförändring, som påsvetsen resulterat i, har man
förbisett. Detta gäller ej endast legerade stål utan även rena
kolstål (C ^ 0,30 %).
Vid legering med mangan, krom eller nickel kommer
sprickbildningen i förgrunden, vilket resulterar i att
påsvetsen flagnar av innan den är bortnött. Man tycks kunna
helt undvika detta, genom att mellan pålägget och
grundmaterialet lägga ett relativt tunt lager med en mjuk ren
kolstålselektrod (Z 1 P) och utanpå detta det hårdare
på-läggningsmaterialet med en hårdsvetselektrod (Z 400—-700).
Mycket lyckade påläggningar ha på detta sätt gjorts med
Z 400—Z 700 på manganlegerade material, t.ex.
grävmaskinständer, gripkammarna på bandtraktorernas
krypkedjor och mot dessa gående rullar, gräv- och
släpskopornas framkanter, slitdelar i stenkrossar och betongblandare.
När det gäller påsvetsning av skadade lagerytor (axlar,
kugghjul) av smitt, valsat eller stålgjutet material,
kommer faran av formförändring att bli den viktigaste.
Erfarenheten har visat, att bästa resultat erhålles, om man
använder en relativt mjuk elektrod (Z 1 P) med relativt
klen dimension; vidare bör svetsmaterialet anbringas
symmetriskt (vid rundsektion 2 strängar samtidigt diametralt
mot varandra); efter påsvetsningen men före bearbetningen
bör man om möjligt spänningsglödga.
Vid påsvets på grågods eller tackjärnsgods komma andra
svårigheter att dominera. Sprickbildning i övergången
mellan grundmaterial och påsvets eller i grundmaterialet
är vanligast.
Vid reparation av kopplings- och bromsbandslägen har
Z-broms med framgång använts. För att undvika
formförändringar kan man, där så är möjligt med hänsyn till
arbetsstyckets storlek, nedsänka detta i vatten och företa
påsvetsning i vattenytans omedelbara närhet. Vidare bör
man använda en relativt klen elektrod och relativt hög
svetsström. Efter påsvetsningen kan arbetsstycket
bearbetas med hårdmetallskär.
Den svetstekniska utvecklingen
inom ammunitionstekniken
Kapten Bengt J A Rudling
Upprustningen, som innebar en enorm anskaffning av
krigsmaterial, möjliggjordes till stor del genom
användning av moderna tillverkningsmetoder, bl.a. svetsning.
Denna metod har för arméns ammunition främst
utnyttjats för fastsättning av vingar på vinggranater och hättor
på artilleriprojektiler, för tillverkning av vinggranater och
vissa artilleriprojektiler av stålrör, handgranater, större
patronhylsor av järn samt hermetiska plåtemballage för
bl.a. sprängladdningar.
Vingar till vinggranater punktsvetsades tidigare. Då
detta medförde vissa olägenheter har metoden frångåtts
och ersatts med pressvetsning, varvid vårtor pressas i
ving-plåten före svetsningen.
Tidigare tillverkades vinggranater vanligen av två delar,
en gjuten eller pressad granatkropp och ett ur
stångmaterial borrat patronrör, vilket gängades till granatkroppen.
Numera hopsvetsas granaten av stålrör. Denna typ är
starkare och dessutom enklare och billigare att tillverka än
den äldre.
En förenklad handgranat har konstruerats, där ett
fast-gängat träskaft utbytts mot ett fastsvetsat stålrörsskaft.
Förutom rent tillverkningstekniska fördelar har den nya
granaten flera militära fördelar, bl.a. är den helt tät
medan tidigare träskaft släpper in fukt, som skadar
tänd-anordningarna.
Genom övergång till svetsade konstruktioner kan i många
fall ammunition tillverkas enklare och billigare samt med
mindre materialförbrukning. Detta förutsätter dock, att
en svetstekniker konsulteras redan under
konstruktionsstadiet så att konstruktionen utformas samt material och
dimensioner väljas med tanke på svetsning. Härefter
igångsättes en mindre provtillverkning, varvid inverkan
av erforderliga tillverkningstoleranser, i vissa fall även
analysvariationer, studeras; detta arbete bör resultera i
fullständiga materialspecifikationer, föreskrifter för
materialbehandling samt dimensionstoleranser;
specialundersökningar göras t.ex. av hårdhet, struktur samt inverkan
av brännsår, ävenså utarbetas provningsmetoder och
provningsföreskrifter, t.ex. dragprov, böjprov, slagprov,
stuk-ningsprov och täthetsprov; i vissa fall böra även
förhållandena i värme och kyla studeras. Provtillverkning i större
skala igångsättes slutligen för kontroll att konstruktionen
samt fastställda leverans- och provningsföreskrifter äro
lämpliga. Även om goda resultat ha erhållits vid
provtillverkningen skall varje svetsat exemplar provas, då enstaka
tillverkningsfel kunna insmyga sig vid massproduktion.
Då fordringarna äro mindre kunna systematiskt uttagna
stickprov vara tillfyllest. En ansvarig person bör tillsättas
hos den firma som utför svetsningen och väljas med
tanke på såväl kvalifikationer som intresse för
svetsningsarbetet och ges härför erforderlig specialutbildning.
Avspänningsglödgning
Ingenjör Truls Fure
Den vanliga uppfattningen är att svetsspänningarna ej
överstiga sträckgränsen, dvs. att så snart sträckgränsen
uppnås en flytning inträder, som i viss mån utjämnar
spänningsspetsarna. Genom att belasta hela arbetsstycket till
nära sträckgränsen skulle sålunda alla svetsspänningar
avlägsnas. Så enkelt är det emellertid inte, ty varje
förlängning av materialet åtföljes av en motsvarande
kon-traktion; förlängningen försiggår alltså utan
volymförändring. Spänningar inom ett starkt begränsat område av
konstruktionen kunna därför ej utjämnas vid en lokal
flytning, ty i regel hindras kontraktionen av det närliggande
materialet. Man kan därför uppmäta svetsspänningar som
äro avsevärt högre än materialets sträckgräns, ja t. o.m.
högre än den nominella brottgränsen. Vidare krymper ju
svetsen i tre riktningar, varvid ett rymdspänningstillstånd
föreligger, med risk för sprödbrott. För
spänningsfördelningen är en stumsvets mycket fördelaktigare än en
käl-svets, då såväl svetsspänningarna som den yttre
belastningen vid en kälsvets framkalla synnerligen stora
spänningsspetsar. Mätning av svetsspänningar och
spänningsutlösning på små provstavar, även om dessa äro utskurna
ur stora svetsade konstruktioner, kan leda till felaktiga
slutsatser, ty utpräglat rymdspänningstillstånd förekommer
endast vid stora dimensioner och tjocklekar på
arbetsstycket.
Under åren före krigsutbrottet förekom en del skador
på svetsade broar i Tyskland och Belgien, och det
egendomliga vid skadorna var, att brottstället visade spröd
karaktär. Vid de tyska broarna hade St 52 med för hög
kolhalt använts, och det kunde ifrågasättas, om orsaken
till sprickbildningen var att söka i spänningar eller
härd-ningsfenomen i grundmaterialet. Vid de belgiska broarna
däremot var grundmaterialet ett mjukt St 42, men trots
detta visade de skadade broarna vid Hasselt och
Heeren-thals sprödbrott, och även de övriga broarna över
Albertkanalen, som sprängdes vid tyskarnas invasion 1940, visade
en hel del sprödbrott och sprickbildning långt borta från
det ställe, där sprängladdningen hade placerats. Vid dessa
broar kan sprödbrott omöjligt förklaras med härdning av
grundmaterialet, ty påsvetsprov på bitar ur de förstörda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
