Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 30 juni 1945 - Aktuella kommunikationsproblem, av Fritiof Domö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
16 juni 1945
705-
Aktuella kommunikationsproblem
Statsrådet Fritiof Domö, Stockholm
Kommunikationerna äro för närvarande ett
aktuellt problem för alla och envar. Bristen på
vagnar, drivmedel, oljor och bilgummi, trängseln
på spårvagnar, tåg och bussar äro ju förhållanden,
som nästan alla människor ha erfarenhet av i en
eller annan form. Det är inte min mening att här
söka framlägga någon lösning på dessa
dagsaktuella svårigheter, vilka ju, för att tala med
statsverkspropositionen, äro av beskaffenhet att
få bäras med jämnmod i dagens läge. Till
skillnad mot läget då dessa ord skrevos finns det väl
emellertid nu förhoppningar om att de värsta
svårigheterna tämligen snart skola, om inte
försvinna så i alla fall minskas, måhända dock först
efter en period av ännu större svårigheter.
Under kriget har den naturliga och
utvecklings-befrämjande konkurrensen olika trafikmedel
emellan till stor del upphävts genom regleringar,
som varit nödvändiga på grund av bristen på
åtskilliga förnödenheter och därav följande eller
befarad abnorm prisutveckling. Kriget har också
framtvingat investeringar, som långt efter dess
slut komma att påverka förhållandena olika
trafikmedel emellan. Å andra sidan har den tekniska
utvecklingen på vissa kommunikationsområden
under kriget gått exceptionellt fort utan att
teknikens landvinningar kunnat annat än i
begränsad omfattning nyttiggöras för den civila trafiken.
I många fall kan man till och med anta att
framsteg gjorts, som ännu räknas till krigshemligheter
och som därför inte komma att bli kända förrän
efter någon tid. Allt detta gör, att det är förenat
med betydande svårigheter att söka överblicka
utvecklingen för någon längre tid framåt. Jag skall
icke heller försöka dra upp riktlinjerna för
lösning av våra mera långsiktiga
kommunikationsproblem, utan jag måste inskränka mig till att
söka något belysa frågeställningarna.
De långsiktiga problemen hänföra sig på sitt sätt
till två skilda huvudgrupper, nämligen å ena
sidan var och i vilken omfattning anslag böra
investeras i olika kommunikationsmedel och å
andra sidan hur själva trafiken bör ordnas.
Investeringarna i de offentliga
kommunikationsmedlen ha alltmera blivit en statlig uppgift.
Järnvägarna överföras ju efter hand i statens hand,
hela vägväsendet har under kriget förstatligats,
Föredrag vid Svenska Teknologföreningens årsmöte den 24 maj 1945.
DK 385/388 : 656(485)
flygfälten äro statsägda eller åtminstone i stor
omfattning drivna med statlig personal.
Hamnarna äro visserligen kommunala, men staten har ett
visst inflytande på planläggning och investering.
Järnvägarna och biltrafiken
Den svåraste frågan och den utan jämförelse
största, som kommer att aktualiseras så snart
importen blivit fri igen, är förhållandet mellan
järnvägs- och vägtrafiken. Som alla veta har
biltrafiken under kriget måst minska i hög grad. Mindre
beaktat är måhända i hur stor utsträckning våra
järnvägar förmått möta det härigenom och genom
krisförhållandena oerhört ökade trafikbehovet.
Denna anpassning har varit möjlig främst genom
en omfattande investering i rullande materiel, i
elektrifieringsarbeten, dubbelspår och
ombyggnader i övrigt. Å andra sidan har det av olika skäl
— brist på bilskattemedel, brist på arbetskraft och
låg intensitet hos vägtrafiken — varit praktiskt
taget stopp i vägbyggandet under kriget.
Ytterligare har vägunderhållet under kriget i viss mån
varit satt på undantag. Skälen äro desamma här
som beträffande byggandet. Konsekvensen av
dessa förhållanden är att vårt vägnät för
närvarande, relativt sett, är ganska svagt utbyggt och på
sina håll i mindre gott skick.
Man kan nu fråga sig, i vilken utsträckning och
i vilken takt vi skola om- eller nybygga vägar. För
att svara på den frågan måste man göra klart för
sig, vilken roll och omfattning biltrafiken kan
tänkas få, och det är ju inte så lätt.
En mycket stor del av bilparken — särskilt de
privata personbilarna, som ju utgöra den största
fordonskategorin — utvecklas relativt oberoende
av övriga trafikmedel. Dess framtida omfattning
blir närmast beroende av välståndsutvecklingen i
landet, av de tekniska och ekonomiska framstegen
i fråga om biltillverkning och tillgång på
drivmedel samt givetvis också av vägarnas standard.
Inom en annan del av biltrafiken, särskilt
buss-och lastbilstrafiken, kommer utvecklingen
emellertid att rätt mycket påverkas av konkurrensen
med järnvägstrafiken. Det är ju alldeles klart, att
biltransporter i många fall ha stora fördelar för
trafikanterna. Därmed möjliggöres ju exempelvis
vad man kallat trafik från dörr till dörr.
Järnvägarna ha också tagit upp konkurrensen med
biltrafiken inte bara genom att effektivisera sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
