- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 75. 1945 /
729

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 30 juni 1945 - Flyginstrumentens uppgifter, av Stig Norén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16 juni 1945

729-

för att kunna användas för instrumentflygning,
vartill kommer, att den just i svängen påverkas
av krafter, som göra dess utslag mindre
tillförlitliga, i många fall direkt missvisande. För
registrerande av svängar användes därför ett känsligare
instrument, en svängindikcitor, vars utseende och
allmänna konstruktion framgå av fig. 1.

Instrumentets kärna utgöres av en gyrosnurra,
vars axel normalt ligger horisontellt i
tvärskeppsriktningen. Gyrosystemet kan i viss utsträckning
vridas kring en axel i flygplanets längdriktning.
Snurran drives av en luftström, som erhålles
genom sugning från ett venturirör eller från en
motorpump.

Om flygplanet svänger kommer gvrot att vridas
kring lodaxeln. Det svarar då med en precession,
som höjer ena axeländan, sänker den andra, dvs.
systemet tippar kring flygplanets längdaxel.
Denna rörelse överföres till instrumentets visare, som
gör utslag åt höger för högersväng, åt vänster för
vänstersväng. När svängen upphävs återföres
systemet i nolläge av en fjäder. För att utslagen
icke skola bli för ryckiga och därför svåra att
styra efter, finns en dämpningsanordning.

På instrumenttavlan finns också en libell, som
ligger tvärskepps och således, när flygplanet är
ostört av accelerationer i sidled, visar hur det
ligger på vingarna.

Som av det föregående framgår kan instrumentet
användas på så sätt, att man med hjälp av
sidorodret parerar alla de av instrumentvisaren
registrerade kursändringarna, dvs. håller nålen i
nolläge. När man gör detta, kan man genom att
hålla libellens kula i mitten kontrollera, att man
ligger rätt på vingarna. Man kan också svänga
ined hjälp av svängindikatorn. Därvid hålles
visaren i ett konstant utslag på den sida man vill
svänga åt och libellen hålles i mittläge, varvid
svängen blir korrekt.

Som framgår av konstruktionen visar
svängindikatorn endast om man svänger, icke hur
mycket man svängt eller hur fort det går. Om
instrumentet är rätt justerat, dvs. rotationshastighet och
fjäderspänning äro riktiga, vet man dock
relationen mellan svängningshastighet och instrumentets
utslag. Man kan också kontrollera denna t.ex.
genom att med marksikt svänga 90° med visare och
nollstreck kant i kant och ta tid på svängen. När
man sedan flyger på instrument och vill göra en
viss sväng får man göra den på tid och låta
visaren göra samma utslag som man tidigare
utprovat.

Flygplanets lutning i längdled kan i stort
kontrolleras med en längdlutningsmätare, bestående
av ett U-rör, vars bakre skänkel är synlig på in
strumentbrädan och som är till hälften vätske-

Fig. 1. Svängindikator.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:44:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1945/0741.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free