Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 30 juni 1945 - Flyginstrumentens uppgifter, av Stig Norén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(146 TEKNISK TIDSKRIFT
mera intresserad av att få veta höjden över
underliggande terräng.
Man har mycket länge fått nöja sig med endast
höjdmätare, som grunda sig på en mätning av
lufttrycket och som således endast ge höjden över
den plats, för vilken instrumentet nollställts.
Konstruktionsprincipen framgår av fig. 8. Som synes
innehåller mätaren en aneroid, vars utvidgning
med ökad höjd registreras med visare på
instrumenttavlan. Instrumenten kunna ha olika
noggrannhetsgrad. Sålunda finnas såväl
grovhöjd-mätare som finhöjdmätare. De senare mäta i
regel endast upp till 1 000 m och användas
huvudsakligen i samband med landning. För att
spara plats på instrumentbrädan brukar man
använda en kombination av grov- och
finhöjdmätare, klockhöjdmätaren, där den långa visaren göi
ett varv för 1 000 m höjdskillnad, under det att
den korta visaren gör ett varv för 10 000 m.
Instrumentet kan nollställas genom att hela
mät-mekanismen vrides i förhållande till skalan. Man
kan göra detta vid startplatsen genom att ställa
visarna på noll eller också i luften genom att
inställa den millibarskala, som är synlig till höger
på tavlan, så att index visar det barometerstånd,
som råder. Man kan sålunda, sedan man genom
radio fått reda på barometerståndet på
landningsplatsen, i luften nollställa instrumentet för
flygfältets nivå.
Det är uppenbart, att man med en sådan mätare
kan kontrollera, att man flyger horisontellt,
varigenom man slipper att hela tiden noga passa på
variometer och horisontgyro. Man vet däremot
icke direkt hur högt man är över den
underliggande terrängen. Detta måste man räkna ut med
hjälp av höjdsiffrorna i kartan jämförda med
den höjd, för vilken instrumentet nollställts. Detta
medför naturligtvis att man har föga hjälp av sin
höjdmätare, när man är osäker på sin position och
således allra bäst skulle behöva veta hur högt
man är, t.ex. för att söka marksikt. Instrumentet
reagerar ju också för den ändring i
barometerstånd, som äger rum under flygningen och som
vid långa flygningar kan vara avsevärd och vilken
kan kontrolleras huvudsakligen med hjälp av
radiorapporter. Dessa faktorer göra, att
luft-tryckshöjdmätaren kan vara ganska otillförlitlig,
vilket visar sig på såväl låga som höga höjder.
I den mån de atmosfäriska förhållandena icke
överensstämma med den "normalatmosfär’’, för
vilken mätaren är kalibrerad (och de stämma
sällan) uppkomma också fel, som dock växa med
höjden och som därför icke bli farliga annat än
i mycket höglänt terräng. Dessa fel kunna
beräknas med hjälp av särskilda räkneskivor i den mån
man känner ytterluftens temperatur. De kunna
uppgå till 10—15 % av den avlästa höjden.
På senare tid ha i större flygplan införts höjd-
Fig. 8. Grovhöjdmätare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
