Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 30 juni 1945 - Luftkonditionering i flygplan, av Sa - Nya linjer i flygplaninredningen, av Monö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 juni 1945
751-
biner. En dylik anläggning, avsedd för flygplan med
tryckkabin, består av kompressorer, som monteras på
flygplanets motorer och drivas av dessa, samt av
tryck-reglerande ventiler i vilka ingå kyl-, värme-,
avfuktnings-och befuktningselement, som åstadkomma idealiska
luftförhållanden vid flygning i olika klimat och på alla
flyghöjder. Även en anläggning för kabiner av konventionell
typ tillverkas (Interavia, aug. 1944). Sa
Nya linjer i flygplaninredningen. Med det tunga
bombplanet Liberator B 24 som utgångspunkt ämnar
Consolidated Vultee Aircraft Corporation göra ett civilt
transport-flygplan med plats för 48 passagerare och utrustat med
all tänkbar komfort och bekvämlighet. Henry Dreyfuss,
känd amerikansk "industrial designer", har för bolagets
räkning gjort tre förslag till inredning av flygplanet, vilka
äro värda att uppmärksammas på grund av sin originalitet
och sitt radikala utnyttjande av flygplanets möjligheter.
Av det ursprungliga bombplanet komma endast vingarna
och motoraggregaten att användas. Flygkroppen blir helt
nybyggd med en fena i stället för tidigare två. På grund
av att flygplanet även i sin civila gestalt kommer att vara
ett högvingat monoplan, i motsats till de flesta
transportplan före kriget, kan ingången — som utgöres av två
horisontellt skjutbara dörrar — förläggas till flygkroppens
mittparti rakt under vingarna och golvet där sänkas
(jämför "två-rum-och-kök"-principen på Stockholms
Spårvägars förortslinjer). I detta mittparti har Dreyfuss placerat
toalettrum, kapprum och bagagerum, som härigenom bli
lätt tillgängliga för passagerarna. Tidigare stuvade man ju
oftast undan allt bagaget i stjärten eller nosen, där
passagerarna hade små möjligheter att under flygning komma
åt sina tillhörigheter. Nu placeras endast en liten del på
dessa ställen.
Vad man först lägger märke till hos det första
inredningsförslaget, fig. 1, är sittplatsernas placering. Det tidigare
gängse två-och-två-systemet har frångåtts och i stället ha
stolarna placerats rygg mot rygg i alternerande grupper
om respektive en och tre stolar. Härigenom få
passagerar-kabinerna ett intryck av rymd och ovanligt god plats.
Under varje sittplats finnes rum för en mindre resväska
och över fönstren sitter en bagagehylla, vilken även
tjänstgör som ledstång.
övriga detaljer att lägga märke till äro fönstrens ovanliga
storlek samt möjligheten att fälla ner två stålrörsstolar
innanför de stängda ingångsdörrarna. I bägge
passagerar-kabinerna kan man dessutom med skjutbara plattor i
stolryggar och vägg avgränsa den stolgrupp, som ligger
närmast ena kortväggen, och på så sätt erhålla en helt
avskild kupé.
Det andra alternativet, fig. 2, gäller ett flygplan för både
dag- och nattransporter. Stolarna äro placerade två och två
på var sida om en mittgång. När flygplanet skall förvandlas
till nattransportplan, fällas vartannat stolpars ryggar bakåt
till horisontellt läge och skjutas samtidigt framåt
tillsammans med armstödet, så att de passa lagom till bakom-
Fig. 1. Inredning av dagtransportplan med alternerande
stolgrupper om en och tre stolar.
Fig. 2. Inredning av kombinerat dag- och nattransportplan.
Fig. 3. Inredning av dagtransportplan med stolar placerade
snett framåt—utåt.
stående stolsitsar. Vartannat stolryggpar bildar
sovkupéer-nas väggar tillsammans med utfällbara paneler. En övre
bädd kan även fällas ut från ett dolt fack i väggen.
Bäddarna mäta ca 90 X 200 cm, vilket är mer än
pullman-vagnarnas sovplatser, som anses vara synnerligen rymliga.
Fönstren ha i detta alternativ rund form och bestå av
två skikt polariserat glas, varav det ena är vridbart, så
att passagerarna själva kunna bestämma ljusflödet, från
fullt dagsljus till komplett mörker.
I det tredje alternativet, fig. 3, har Dreyfuss placerat
stolarna två och två men riktat dem snett framåt utåt och
därigenom givit kabinen ett friare och rymligare utseende.
Stolarna äro, liksom i första alternativet, öronlappsfåtöljer
med inbyggda radioapparater och läslampor. Skjutbara
fönsterluckor av halvgenomskinligt konstharts tillåter
kontroll av dagsljusflödet. Med hänsyn till att vikten bör vara
så låg som möjligt har man vid inredningen i största
möjliga utsträckning använt sig av konsthartslimmat
papper, tunn faner, lätta eldfasta textilier, och färger (Arclu
Forum juli 1944). Monö
Fig. 4. Flygplaninteriör, t.v.
enligt Dreyfuss’ första alternativ,
t.h. med sovplatser i dag- och
nattransportplanet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
