Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 7 juli 1945 - Ett högfrekvenssträckskydd enligt jämförelseprincip, av Fredrik Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(772
TEKNISK TIDSKRIFT
Ett högfrekvenssträckskydd
enligt jämförelseprincip
Professor Fredrik Dahlgren, Stockholm
Att sträckskydd med högfrekvens innebär
väsentliga fördelar framför rent distansskydd är
välbekant. De olika formerna av sträckskydd
kunna inom sig uppdelas i två huvudgrupper. Man
har å ena sidan sträckskydd enligt signal princip,
varvid högklassiga riktade reläskydd, vanligen i
form av distansskydd, äro anbragta i
skyddssträckans båda ändar och kommunicera med
varandra med signaler över en
högfrekvensför-bindelse. Denna typ av sträckskydd har sin
förnämsta styrka däruti, att den med tämligen enkla
medel kan utformas som komplettering till ett
under alla förhållanden som reservskydd
erforderligt distansskydd. Ä andra sidan är ett sådant
skydd givetvis beroende av samma felkällor, som
kunna inverka på det normala distansskyddets
arbete. Nätpendlingar, dubbelmatade ljusbågar
etc. kunna sålunda föranleda felfunktion.
Den andra typen av sträckskydd med
högfrekvens är baserad på jämförelseprincip. Ett sådant
skydd är principiellt okänsligt för de nyssnämnda
felkällorna och kan utföras med en synnerligen
enkel reläutrustning. Den teletekniska
utrustningen behöver ej bli nämnvärt komplicerad, om
förbindelserna såsom normalt är fallet inläggas i
en redan befintlig telefonikanal. Å andra sidan
erfordrar detta skydd normalt ett fullt oberoende
distansskydd som reserv.
Ett högfrekvens-sträckskydd enligt
jämförelseprincip utgör i ordets egentliga mening ett
längs-differentialskydd för momentan jämförelse
mellan driftstorheter i skyddssträckans båda ändar.
Direkt överföring av kvantitativa mätresultat kan
givetvis ej ifrågakomma på grund av linjens
variabla dämpning. Sådan överföring med
impulsfrekvens är också utesluten, enär den skulle
kräva för långa tider. Man skulle möjligen kunna
tänka sig momentan överföring med
frekvensmo-dulering, men försök med sådan ha såvitt bekant
ej blivit utförda. Vad som däremot direkt
ifrågakommer som jämförelseobjekt är fasläget mellan
storheter i de båda linjeändarna, lämpligen då
strömmar. I det följande skall en kort
beskrivning lämnas över en sådan anordning, vid vilken
DK 621.316.925
fas jämförelsen utföres på de symmetriska
komponenterna av strömmarna i linjeändarna.
Om ett fel av godtycklig karaktär inträffar på
en överföringslinje, så kan det system av
strömmar och spänningar, vilket härrör av själva felet
och som genom överlagring på det ostörda
systemets storheter ger det resulterande feltillståndet,
uppfattas som alstrade av en fiktiv generator i
själva felstället. I det allmänna fallet alstrar
denna generator spänningar av pius-, minus- och
noll-följd, varjämte vissa impedanser ingå i
generatorn. Teorin för detta betraktelsesätt och de härav
betingade räknemetoderna skola här ej beröras.
Likaså lämnas frågan om nollföljdskomponenten
å sido, enär denna ej utnyttjats i det nedan
beskrivna skyddet.
Mellan pius- och minusföljdskomponenterna
råder i här berörda avseende en viss principiell
skillnad. Minusföljdsströmmarna uppträda näm
ligen på ett sådant sätt inom nätets olika delar,
att de utgöra ett entydigt indicium på var felet
är beläget, detta emedan den fiktiva
minusföljds-generatorn är den enda källan för sådan ström
inom nätet. Plusföljdsströmmarna däremot utgöra
Föredrag i Svenska Elektroingenjörslöreningen den 16 mars 1945.
Fig. 1. Principiell framställning av relativa riktningar hos
strömmens symmetriska komponenter vid olika typer av fel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
