- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 75. 1945 /
805

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 21 juli 1945 - Snabbgående motorbåtar, av Curt Borgenstam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

/// juli 1945

805

sterade en fart av cirka 80 knop med en 350 hk
Packard-motor. En något annan utformning av
Apels principer återfinnes på racern "Voodoo"
(fig. 18).

Tryckytan kan vidare uppdelas genom
längsgående steg. Ett exempel härpå anges i fig. 19,
som visar ett utbordarskrov, typ Jacoby.
Sidostegen släppa vattnet successivt vid ökad fart, så
att båten vid högsta fart vilar endast på de
horisontella mittplanen.

"Gray Goose III", vars vackra akterskepp synes
på fig. 20, är ett annat exempel på samma sak.
Observera här även den noggranna
strömlinjeut-formningen hos axelbärarna. "Gray Goose III"
byggdes 1937 och presterade en fart av ca 80
knop.

Utvecklingen har sålunda lett fram till en båttyp.
som i hydrodynamiskt hänseende förhåller sig
som ett system av glidplan. Dess teori kan därför
studeras genom att man förenklar fallet till en
platta, som under en viss anfallsvinkel glider på
vattenytan.

Teorin för glidplan

Plan platta

Teorin för ett glidplan härledes enklast genom
att först anta ett idealiserat fall och härefter
undersöka olika faktorers inverkan på resultatet.
Antag därför först, att en tyngdkraftbelastad,
plan, rektangulär platta glider på vattenytan i en
friktionslös vätska såsom den övre bilden, fig. 21,
visar. Tyngdkraftbelastningen upphäves därvid
av den på plattan verkande uppdriften A. Vid
glidning kan denna uppdelas i statisk och
dynamisk uppdrift

A z= Astat "H Adyn

Den statiska uppdriften erhålles på vanligt sätt
ur Archimedes princip, om vätskans specifika vikt
är y och undanträngda vätskevolymen V

Astat = y • V

Antas våta längden vara l, planens bredd b,
trimvinkeln oc, och att oc är så liten, att den kan
ersätta sin sinusfunktion, kan man skriva

Astat = ™ yocl2b

Den dynamiska uppdriften härrör från den
ändring i vattnets rörelseriktning, som plattan
åstadkommer.

Enligt impulslagen är denna

_ d(mv0)

A-dyn— j.

at

där t betecknar tid och d (mv0) ändringen i
rörelsemängd hos vattnet i vertikalled under tiden dt.

Uppdriften överföres till plattan i form av ett
yttryck på dess undersida. Trycket kan tänkas

ersatt av en kraft, som verkar vinkelrätt mot
ytan i dess tryckcentrum, så som anges i fig. 21
(övre bilden). Denna kraft kan uppdelas i två
komposanter, en vertikal och en horisontell, av
vilka den vertikala är uppdriften A och den
horisontella formmotståndet Wn. Man kan tydligen
skriva

VVa = A tg oc

1 den mån oc är liten, växer tydligen
formmotståndet linjärt med anfallsvinkeln.
Formmotståndet blir således minst vid minsta möjliga
anfallsvinkel.

Den undre bilden på fig. 21 anger förhållandet
enbart med hänsyn till uppträdande friktion.
Härvid uppstår en parallellt med plattan verkande
friktionskraft T. Denna har en horisontell
komposant Wr, friktionsmotståndet, som kan skrivas

T

Wr — ——
eos oc

Enligt Prandtls gränsskiktsteori utspelar sig
friktionsförloppet huvudsakligen i det gränsskikt,
som utbildas intill friktionsytan. Friktionskraften
följer enligt samma teori en lag

där v är vätskans kinematiska viskositet, q
vätskans masstäthet, v hastigheten och y anger
riktningen av normalen till ytelementet i fråga.

Friktionskraften blir tydligen större, ju större
den relativa hastigheten mellan de förbiglidande
skikten är. Invid ytan skulle friktionskraften
enligt denna lag bli oändligt stor, vilket är
orimligt. Därför antas att vätskan häftar vid intill
ytan, och att hastigheten ökar till sitt fulla värde
inom gränsskiktet. Utanför gränsskiktet uppträda
inga stora hastighetsvariationer, och friktionen
har där alltså underordnad betydelse. Vätskan
kan där med god approximation betraktas som
friktionsfri och ideal. Anmärkas bör, att gränsen

Fig. 21. Kraftsystem vid glidplan, upptill utan hånsyn till
friktion, nedtill endast med hänsyn till friktion.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:44:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1945/0817.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free