Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 28 juli 1945 - Tro och forskning, av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(77
TEKNISK TIDSKRIFT
Emedan tron i motsats till vetenskapens kunskap om
objektet är mötet med det absoluta subjektet, är den så
nära förbunden och besläktad med det etiska.
Att handla mot en människa på ett etiskt riktigt sätt är
att aldrig utnyttja henne. Människan är icke som tingen
endast ett stycke av världen utan i sin egenskap av
sedligt väsen något helt annat, hon är den för oss
okränk-bara, hemlighetsfulla verklighet, som kallas personlighet.
Vi få därför icke förfoga över henne som vi förfoga över
tingen, och just detta är det etiska, med tron besläktade.
Det andra fundamentala missförståndet, som ledde till
kamp mellan tro och forskning, är, att man förbisåg, att
vissa gränser måste dras för forskningen. Detta
missförstånd, som är av mycket senare datum än det första,
kyrkliga, ger sig särskilt till känna i den naiva, föga
kritiska föreställningen, att tron kan ersättas med en
föregiven vetenskaplig världsåskådning. Den kritiskt anlagde
forskaren vet, att han som forskare aldrig kan tränga in
i de verklighetens allra djupaste grundvalar, där den
mänskliga tillvarons mening, värde, ursprung och mål
bestämmas. Dessa frågor tillhöra ej forskningens område
utan personlighetens, eftersom de icke syssla med den
fysiska världen utan med människorna som
personligheter. Det är inte nödvändigt för forskaren alt i sitt arbete
ta ställning till dessa trosfrågor, men i det ögonblick han
föreställer sig att vetenskapen kan ersätta tron, att
vetenskapen är i stånd att skänka honom det, soin tron
skänker andra, eller att vetenskapen skulle förbjuda honom
att hysa en religiös tro, i det ögonblicket överskrider ban
okritiskt de för varje forskare uppdragna gränserna.
Därmed ha vi kommit in på ett spörsmål av helt annan
vikt än den döende medeltidens bela strid mellan tro och
vetande. Den gången gällde det att i en av tron bestämd
kultur bereda plats för den vetenskapliga forskningen. I
dag gäller det att i en av den vetenskapliga forskningen
behärskad civilisation bereda plats för tron och därmed
för grundvalarna för all mänsklig tillvaro. De senaste
århundradenas fråga löd: "Kan man som forskare ha en
religiös tro?" I dag måste frågan formuleras så: "Kan en
forskning utan tro äga bestånd?"
Den katastrof för den västerländska kulturen och
mänskligheten. som vi i dag bevittna, tvingar oss att fråga efter
orsakerna till detta sammanbrott, dvs. efter de djupaste
förutsättningarna för vår kultur. Ända till år 1914 kunde
mänskligheten hänge sig åt den illusionen, att
humanitetens och kulturens bestånd och därmed också
vetenskapens var en mänsklighetens trygga ägodel, och att det
kulturella livets utveckling var lika självklar som
årstidernas växlingar. Men det första världskriget, därefter
de totalitära revolutionerna och slutligen det ur dessa
framsprungna, andra världskriget medförde fruktansvärda
skakningar för hela vårt kultursystem. Dessa
omvälvningar kommo oss att inse, att inga av de mänsklighetens
andliga landvinningar, som vi ha kunnat glädja oss åt
under århundraden, voro tryggade. De äro i stället alla
hotade, och detta hot har fått en världsomspännande
jordbävnings omfattning, vilken så när hade störtat
grundvalarna för allt det som Västerlandets folk under
århundradenas lopp ha byggt upp. Uppvaknandet ur
1800-talets säkerhetsdröm har lärt oss, att kulturens bestånd
och därmed också vetenskapens äro beroende av vissa
andliga förutsättningar, med vilka de stå och falla. Men dessa
förutsättningar, dessa grundvalar, äro alla av den art, att
den vetenskapliga forskningen som sådan varken kan
bygga upp dem eller lämna något väsentligt bidrag till
deras skydd. Ja, man kan t.o.m. befara en motsättning
mellan dessa yttersta förutsättningar, dessa all kulturs och
all vetenskaplig forsknings djupaste grundvalar, så till vida
som vetenskapen ställer allt rikligare medel till
kulturmänniskornas förfogande utan att kunna lämna några
motsvarande garantier för, att dessa medel skola komma
att användas på ett förnuftigt sätt.
Vetenskapen visar oss endast hur det förhåller sig, aldrig
hur det bör vara. Den visar niäniskorna, vad de ha alt
räkna med, men den ger dem inga anvisningar om, vad
de skola göra med sina tillgångar. Den har endast med
människornas förstånd att göra, inte med deras vilja.
Vetenskapen förmår väl att skaffa viljan medel, men den
kan icke ånge målen. Den säger, som vetenskaplig
kunskap, icke vad som är gott eller ont, mänskligt eller
omänskligt, rätt eller orätt, meningsfyllt eller irrationellt.
Den saknar som vetenskap all förmåga att leda, kuva eller
på ett meningsfullt sätt orientera de primitiva mänskliga
krafterna. Just därför att vetenskapen endast rör sig inom
tingens värld men aldrig inom människornas, kan den
ej ordna eller ingripa, där det är fråga om gott eller ont,
heligt eller profant.
Just på detta område ha emellertid under de senaste
århundradena förändringar inträffat, vilkas karaktär blev
fyllt tydlig, först då de började ta sig uttryck i vår tids
kulturella jordbävning. Särskilt de totalitära revolutionerna
ha visat, att nutidens människor äro fullständigt
okunniga om, vilka mål de borde inrikta sig på. Denna
oförmåga har huvudsakligen gjort sig gällande i följande
avseenden:
Vetenskapen är icke i stånd att på något sätt inverka
på utvecklingen, därför att den icke kan ånge, hur det
bör vara utan endast fastslå, hur det faktiskt förhåller sig.
Ju mera den nuvarande situationen utvecklas, desto
tydligare erkänna vi den västerländska kulturens
viktigaste förutsättning — människovärdet — som källan
till alla frihetssträvanden, all moralisk rättsordning och
all mänsklig kultur. Till följd av att grundvalarna för
den västerländska världens religiösa tro ha rubbats, har
denna människovärdets idé i stor utsträckning förlorat
sin kraft och fått lämna plats för helt andra uppfattningar
om människan. Vetenskapen som ren forskning förmår
emellertid varken att främja denna idé eller att hålla
den vid makt.
Bakom allt detta står den stora frågan om meningen
med livet över huvud taget, en fråga som våra dagars
människor icke ha något svar på. Det är därför som alla
dessa ideologier, som åtminstone ge sig sken av att ha ett
svar till hands, förefalla så lockande, trots att de med
sina falska svar störta mänskligheten i fördärvet.
Alla dessa frågor, som vi kunna beteckna som vår
kulturs fundamentala problem, emedan ett svar på dem allena
möjliggör ett sant mänskligt liv, falla utanför
vetenskapens domvärjo. De tillhöra icke tingens utan människornas
värld. Forskaren kan icke som forskare besvara dem vare
sig jakande eller nekande. Men ett svar måste ges, annars
blir människornas vilja och därmed människolivets hela
dynamik utan orientering och prisgiven åt de primitiva
krafter, vilka överallt komma till makten, där viljan icke
är underställd de etiska kraven.
Vi få icke inbilla oss, att svaret på dessa fundamentala
frågor ger sig självt. Det har tvärt om visat sig, att svaret
på dem är betingat av en av tron behärskad helhetssyn
på verkligheten. Medvetandet om människovärdet t.ex. är
ingenting självfallet utan produkten av en bestämd tro.
Där denna tro upphör, där upphör också förr eller senare
medvetandet om människovärdet. Men vetenskapen, som
är ur stånd att hejda denna utveckling, måste till slut
själv falla offer för den. Vi ha ju på senare tid upplevat
allt det, som kan hända den vetenskapliga forskningen,
när medvetandet om människovärdet ger vika för de
krafter, som ersätta detta medvetande med klassens eller
rasens ideologier. Det är snart ute med den vetenskapliga
forskningen, när den kraftkälla som den mänskliga tron
utgör, en gång har sinat. Denna kraftkälla skapas ej av
vetenskapen utan av tron, men har den en gång torkat
ut, kan vetenskaplig forskning endast göra förvirringen
ännu större genom att till den hållningslösa
mänsklighetens förfogande ställa outtömliga maktmedel för
rea-lisering av en vilja, som har förlorat sin mänskliga natur.
r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
