Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 11 augusti 1945 - Konsthartser i bilar, av Curt Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 augusti 1945
891
hartserna med en specifik vikt av 1,19 mot 1,35 för
acetatcellulosa och 2,5 för glas. Det har låg vattenabsorption
och kan användas såväl med som utan mjukningsmedel,
i bägge fallen med ungefär samma mekaniska
egenskaper. Akrylhartsplattor med mjukningsmedel användas
inom flygplanindustrin och ha under kriget visat sig väl
motstå alla temperaturpåkänningar. Plattor utan
mjukningsmedel ha bättre ythårdhet, men ingen av dem har
dock glasets. Repningen kan bli ett allvarligt problem när
klar sikt behöves. I opalt eller halvgenomskinligt färgat
tillstånd repas det ej mer än andra termoplastiska
material. Akrylhartsets genomskinlighet är bättre än det
bästa optiska glasets och bibehåller sig även efter lång
tids exponering i sol eller ultraviolett ljus. Priset har
väsentligen förbilligats med ökad produktion och är nu
mindre än acetatplattans i vanliga tjocklekar. Det finns
intet tvivel om att akrylhartsplattor efter kriget komma
att finnas i olika transparenta och halvgenomskinliga
färger.
Acetatplattor äro icke så klara som akrylplattor och
tendera att gulna. Acetatplattan har dock högre
draghållfasthet, som visserligen faller med tilltagande temperatur
men dock är tillräcklig. Vattenabsorptionen är högre än
hos akrylplattan och den håller ej dimensionerna så väl.
Smältpunkten är lägre.
Även före kriget användes akrylplattor, dock endast
obetydligt, t.ex. för skjutbara tak på bussar, små
hörnfönster etc. Till vindrutor synas de ej vara lämpliga på
grund av lättheten att repas. Pris och god formbarhet
borde ge dem användning som takplattor för att få bättre
ljus inuti fordonet. Bakfönster av akrylharts kunna formas
efter karosseriets allmänna linjer och göras större än
glasfönster. Här spelar känsligheten för repning ej någon
större roll. Även sidfönster av akrylhartsplattor kunna
bättre följa karosseriets linjer och minska dörrpanelernas
tjocklek. Mot fördelarna av minskad vikt, större inre rum
och mer estetiskt tilltalande torde repningen spela mindre
roll. Material utan mjukningsmedel borde dock helst
användas. Akrylhartsplattor i olika färger kunna användas
för tilltalande instrumentplattor och inre belysning,
särskilt som det ej är så bräckligt som glas. Opalplattor
kunna släppa igenom mycket ljus utan risk för bländning.
På grund av priset kunna de dock för närvarande knappt
tänkas för karosseri.
Skiktade material
Genom lämpliga fyllnadsmedel kunna skiktade plattor
göras billiga med god draghållfasthet och ges färg. Ännu
kunna de ej konkurrera med pressat stål, men de kunna
användas för speciella karosserier eller vid små serier,
där de dyrbara verktygen ej löna sig. För t.ex. en 10 hk
bil kunna delar av termoplastiska laminat tillverkas för
225—300 kr. Helt säkert komma de att utvecklas efter
kriget, då det av försök framgår, att de äro mycket
motståndskraftiga mot väder och starka stötar. Till skillnad
från de härdade konsthartspaneler, som Ford ville
an-använda, kunna termoplastiska laminat repareras enkelt
och bli billiga i underhåll. Plattor av akrylharts äro
lämpliga till stänkskärmar i stället för de tunga gummi- eller
plåtskärmar som nu användas.
Några nya amerikanska laminat för pressning vid lågt
tryck stå helt nära de termoplastiska, som t.ex.
metyl-metakrylat. Med textilfyllnad bli egenskaperna bättre än
för vanliga fanérs. Specifika vikten är 1,13—1,36, men
vattenabsorptionen är hög. Ett annat harts är Columbia
C 39, ett allylderivat som bildar en bro mellan
termoplastiska och härdbara hartser. Det erhålles som ett klart,
gulaktigt gjutet harts och och fås genom polymerisation av
en monomer, varvid vatten eller andra flyktiga ämnen
icke gå bort, varför gjutstycken fria från blåsor etc. lätt
kunna tillverkas. När polymerisationen ägt rum kan man
ej få fram sådana komplicerade former som med
meta-krylat- eller acetatcellulosaplattor, men polymerisations-
processen kan stoppas på ett mellanstadium medan
materialet ännu är plastiskt, då det kan formas, varefter
polymerisationen avslutas med ytterligare värme. Skiktade
plattor ha tillverkats av C 39 med kraftpapper, kanvas
eller glastrådar som fyllnadsmaterial. Plattor med
glastrådar ha en mycket hög drag- och sträckhållfasthet samt
låg vattenabsorption.
Stora framsteg ha gjorts i plywoodtillverkningen, där
karbamidformaldehydlim vanligen användes. I detta
inblandas ett kall- eller varmhärdande ämne. Vanlig plywood
intresserar nog ej biltillverkaren, men det kan noteras att
karbamidhartslimmad plywood har stora fördelar
framför kaseinlimmad plywood, nämligen betydligt större
motstånd emot vatten, köld, röta, svamp och insekter samt
betydligt större foghållfasthet. Fenolhartslim, som också
användes, har benägenhet att fläcka ytan men är mera
väderbeständigt. Användningen av formad plywood som
ka-rosserimaterial har antytts (Tekn. T. 1944 s. 506).
Profilsprutning
Profilsprutning sker som bekant så, att massan medelst
pressning genom en öppning erhåller dennas form, till
skillnad från formsprutning, där massan pressas in i ett
verktyg, där den formas. Formsprutning är alltså en
avbruten, profilsprutning en kontinuerlig process. Båda
tilllåta hög produktion med enkla verktyg och billiga
maskiner. Massan värmes först till plasticitet och pressas
genom öppningen, varpå den kyles. Denna teknik
användes också för skyddsbeläggningar på trådar, i det att
dessa under profilsprutningen dras genom verktyget.
Profilsprutning användes sålunda i mycket stor skala för
skyddsbeläggning av linor.
Profilsprutning kan användas såväl vid metaller som vid
termoplastiska och härdbara konsthartser. Vid de senare
är det ej nödvändigt att kyla det sprutade materialet.
Processen är ganska svår, då massans temperatur måste
vara tillräckligt hög för att flytbarhet skall uppnås då den
pressas in och polymerisation då den pressas ut.
Profilsprutning av härdbara konsthartser kommer troligen
därför ej att få större användning i bilar men väl sprutning
av termoplaster.
Profilsprutning av polyvinylhartser har utvecklats
mycket under kriget. Hartser baserade på polyvinylklorider
och acetater komma att bli tillgängliga i stora mängder
så snart de släppas loss från krigsändamål. De finnas i
en rad olika färger och i olika hårdheter, från alldeles
hårda till mjukt gummiartade. De äro lätta att
profilspruta, icke eldfarliga, ha högt motstånd och låg
vattenabsorption samt låg specifik vikt. Vidare förändras
produkten ej med tiden och har hög stöthållfasthet.
En annan produkt, som säkert kommer att få stor
betydelse, är polyten, som erhålles vid polymerisering av
etylen under högt tryck. Polyten har en många gånger
högre stöthållfasthet än något annat konstharts, ingen
vattenabsorption samt är praktiskt taget ogenomträngligt
för vattenånga. De elektriska egenskaperna äro mycket
goda, det är kemiskt resistent saxnt är med sin specifika
vikt av 0,92 lättare än något annat konstharts.
Mjuknings-punkten är 115° och hartset mjuknar inom tämligen snäva
gränser, varför det lätt kan formsprutas.
Profilsprutning av cellulosaacetat är också under
utveckling. Någon bestämd mjukningspunkt är icke känd.
Profilsprutningstemperaturen ligger mellan 130 och 160°
Egenskaperna äro väl kända. Vackra färgeffekter kunna
uppnås, men vattenabsorptionen är hög och produkten
håller ej dimensionerna väl. Cellulosa-acetobutyrat har ej
kommit till användning fast det är mera dimensionssäkert.
Etylcellulosa kan också profilsprutas. Det användes inom
elektrotekniken ehuru för närvarande i ringa grad.
Profilsprutade konsthartser kunna användas på många
sätt, t.ex. som ersättning för stål i fönsterbågar.
Polyvinylhartser profilpressas i längder, som skäras till önskad
dimension och formas varmt genom vridning runt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
