Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 11 augusti 1945 - Bestämning genom ljusabsorptionsmätning av ytan hos suspenderade pulver, av Hans Baumann - Ångteknik, av Ingvar Jung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 augusti 1945
895
under tillsats av kimrök. Ytan, som bestämmer
dessa egenskaper, är dock inte alltid densamma.
Förses den konvexa kroppen, fig. 4, med ett
mycket stort antal fina sprickor kan ytan på detta
sätt godtyckligt förstoras. Man närmar sig här
en typ av ämnen, såsom aktiv kol eller kiselgur,
med stor "inre yta" och extremt hög
adsorptionsförmåga. Föreligga partiklar av denna
beskaffenhet så är det naturligtvis omöjligt att med hjälp
av ekv. (8) eller (9) bestämma den yta, som
svarar för adsorptionen. Ingår samma partikel,
fig. 4, i en grafit-lerablandning, så äro de fina
sprickorna med största sannolikhet
ovidkommande för produktens hållfasthet eller slitstyrka.
Lerpartiklarna (L i fig. 4) äro för stora för att
kunna tränga in i dessa sprickor, men även om de
skulle göra det är det mycket osannolikt, att de
skulle kunna utöva något inflytande, då
blandningens mekaniska egenskaper uppenbart avgöras
av de perifera gränsytorna, som kunna
bestämmas enligt ekv. (8) eller (9) om de äro konvexa.
Den perifera ytans avvikelse från den konvexa
formen brukar nu i allmänhet ej vara så stor att
tillämpningen av skuggmetoden omöjliggöres.
Man måste även betänka, att gestaltningen av
ytan vid framställning av pulver sker under
bestämda och begränsade villkor och att de använda
maskinerna ej tillåta vilken fantastisk
formgivning som helst. Å andra sidan lämnar metoden
även vid mycket kraftiga avvikelser från den
konvexa formen ännu resultat, som äro
åtminstone kvalitativt användbara, särskilt då det
endast gäller en relativ mätning, t.ex. vid en
fortlöpande kontroll av en malningsoperation.
Detta belyses närmare genom följande
exempel: en massiv halvsfär är en konvex kropp,
vars yta är 3 n. Således är P 3/4 r n. En
likadan halvsfär — dock ihålig och utan
bottenyta — är ej mera konvex. Denna skålformiga
kropps yta är 2 X 2 f~ n i= 4 f n. Dess skugga
P överensstämmer naturligtvis med den massiva
halvsfärens skugga. P : 0 blir i detta fall 3/lc. Ytan
skulle endast beräknas till 75 % av det riktiga
värdet.
Ett annat exempel: sfären i fig. 5 tänkes försedd
med halvsfäriska fördjupningar med radien q < r.
1 detta fall kan sfärens ytelement, som ersättes
genom fördjupningen, anses som plan.
Fördjupningens yta är 2 Q~ n och därför dubbelt så stor
som det ursprungliga ytelementet (é>2^). Hela
denna ärriga sfäriska yta blir således omkring
(eftersom sfärens yta ej exakt kan approximeras
genom cirklar) dubbelt så stor som den vanliga
sfärens yta. Genom skuggmetoden bestämmes den
ärriga ytan till 50 % av sitt riktiga värde.
Det sistnämnda exemplet är ett rätt ogynnsamt
fall. Vid större fördjupningar uppnås t.ex. ett bättre
resultat, då ett större sfäriskt ytelement ej mera
kan anses som plant och förhållandet mellan
fördjupningens och dess egen yta blir mindre än 2.
Partiklarnas form är vid många
malningsopera-tioner gynnsammare än i ovannämnda exempel.
Detta är särskilt fallet vid våtmalning i
kulkvarnar, där sönderdelningen sker på så sätt, att
partiklarna rivas mot varandra. Den nästan felfritt
konvexa formen av kiselstenar på bottnen av
vattendrag eller vid havskusten, där de varit utsatta
för en likadan behandling, är ett makroskopiskt
bevis härför.
En mycket allvarligare felkälla, än partiklarnas
form, kan utgöra deras eventuella benägenhet att
bilda anhopningar, eller sekundärpartiklar.
Visserligen är sambandet i sekundärpartiklarna
mycket löst, dock äro de primära partiklarna i alla
fall berövade sin rörelsefrihet, och bestämningen
av ytan kan bli fullkomligt felaktig, även om
partiklarna äro konvexa. Även relativmätningar äro
ofta omöjliga att utföra, då koaguleringseffekten
kan vara mycket olika vid olika partikelstorlek.
Denna svårighet kan dock i regel lätt övervinnas,
t.ex. genom en liten tillsats av lämpliga
emulgeringsmedel.
Som tidigare antytts har jag tillämpat den här
beskrivna metoden som en särskilt bekväm och
snabb kontroll vid malningsoperationer. Man
torde kunna anta, att den även med fördel skulle
kunna tillämpas för andra ändamål.
Ångteknik, Till hundraårsminnet av Gustaf de Lavals
födelse, utgiven av AB de Lavals Ångturbin, Stockholm
1945. 190 s., 120 fig., 8 tab., 1 diagr.
För två år sedan firade AB de Lavals Ångturbin sitt
halvsekeljubileum och utgav då en biografi över Gustaf de
Laval, ett till innehåll och utstyrsel utomordentligt verk. 1
år den 9 maj har jämnt ett sekel förflutit sedan Gustaf
de Lavals födelse, och för att celebrera detta
hundraårsminne har bolaget nu utgivit en ny skrift, som till innehåll
och utstyrsel är en värdefull parallell till
minneskriften-biografin av 1943.
Författaren har föredragit att vara anonym, men den
initierade har ingen större svårighet att känna igen
verkställande direktören Vilhelm Nordströms enkla, klara och
logiska framställningssätt. Det torde tillhöra
undantagsfallen att en företagschef har såväl tid som vilja
att sammanställa sina erfarenheter och kunskaper på ett
sätt, som dessutom är njutbart såväl för högskolestudenten
och den praktiskt arbetande ångteknikern som för den
mindre tekniskt utbildade mannen i "driften". "Ångteknik"
är en katalog av ovanligt slag; man läser den med nöje
och utbyte och placerar den efter läsningen på en plats
i bokhyllan, där sällan eller aldrig reklamskrifter utan
endast värdefull och ofta använd litteratur har sin plats.
Förf. ger först en kort historik av ångtekniken i Sverige
och gör sedan läsaren förtrogen med de viktigaste
termodynamiska begreppen. Behandlingen är icke belastad med
någon högre matematik, den är klassiskt klar och gedigen.
Det är välgörande att någon gång möta en erkänt kunnig
tekniker, som vågar framlägga komplicerade tekniska
begrepp i så enkel dräkt. Munstycksberäkningar för ånga
och luft, kritisk hastighet och andra för ångturbinen
grundläggande problem behandlas. Av stort värde äro de
behändiga tumregler för överslagsberäkningar, som
sammanställts. Konstruktionsexempel på nya och äldre de
Laval-turbiner ges. Begleringssystem vid mottrycktuxbiner
och avtappningstAirbiner beskrivas och illustreras med enkla
scheman. Speciellt intressant äro kanske de ritningar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
